Världsbild.

Världen ser inte alltid ut som man tror. Inte ens själva världen. Kartan härunder, till exempel, ser ut som en ordinär världskarta, tycker jag. Grönland är lika stort som Afrika och Sverige är längre än Indien.

















Men så lyssnar jag på Obs i P1 och hör att traditionella världskartor är ritade efter Gerardus Mercators riktlinjer från 1569 och det betyder att när klotet jorden ritas som en rektangel dras landområden närmast polerna ut och länder vid ekvatorn trycks ihop. 1569 års principer kanske inte var så bra för egentligen är Afrika 14 gånger större än Grönland och Indien 7 gånger större än Sverige.

Det här är inte okej, tyckte den tyska kartografen Arno Peters karta och ritade en egen karta 1974. På den håller han sig till ländernas exakta proportioner och återger deras position i öst-västlig och nord-sydlig riktning. Jag kände inte till det här. Jag gillar P1.

Naturligtvis går det att läsa in politik i det här med att Nordamerika, Europa och Ryssland på kartorna ser större ut än vad de är. Per J Andersson, som gjort inslaget, avslutar: "För att förbereda sig på maktförskjutningen österut och söderut borde man på de politiska och ekonomiska toppmötena bläddra i Arno Peters kartbok och vänja sig med en ny bild av världen."

Och såhär ser den ut:

Fortsättning.

Två gånger, det är nåt mer än en gång det. Kanske kan det här bli till en torsdagsserie, vem vet? Ingen. Vad vi emellertid vet är att girigheten - framför allt den - alltid står på lur.

Kampen mot negativa krafter, del 2 by Tvivlet

Det lilla.

När jag vilar, vilar även hemmet. Jag gillar den tanken. Men det är svårt att få till eftersom kylen och frysen måste gå jämt och lägenheten värms upp dygnet runt. Nollvisionen klingar ohörbart i fjärran. Vi har i alla fall en stereoapparat som kommer ihåg radioinställningarna och vad klockan är även fast kontakten varit urdragen. Det gläder mig.

Stopp/Start.

Irrationell och mycket rivig skulle jag också kunna tänka mig att vara eller bli. Men nu ska jag sluta med det här adjektivbollandet och börja leva. Jag erkänner härmed år 2010. Och sångerna som förtjänar att sjungas kommer att sjungas. Kampen forsätter!

Motmedel.

Istället för luttrad, girig och självisk kan jag lika gärna bli gammeldags, påhittig och underhållande. Och sjunga en sång.

Kampen mot negativa krafter by Tvivlet

Årsringar.

2007 var året då jag skulle vara modern, smart och empatisk. Det var så jag sa när året började. Jag måste ha haft gott självförtroende. Jag tror också att jag gjorde framsteg, men därmed inte sagt att jag blev allt det där.

2008 var året då jag omformulerade samma idé till ett slags valspråk: Hjärtat, hjärnan och nuet! Jag trivdes aldrig med det, så jag slutade med att uttala såna ambitioner för mig själv.

2009 var året då jag fick höra att jag var "mysig och intressant". Jag tar fasta på det.

2010 är året då jag går och väntar på bakslaget. Jag blir luttrad, girig och självisk, introvert och defensiv. Och ännu är det bara den 17 januari. Uj uj uj.

Äh, det där går jag inte på. Jag kanske sjunger en sång istället.

Profetia.

Framtiden finns inte. Inte än.

Ihop.

På andra sidan gången i tåget såg jag en man och en kvinna, båda runt 65. De var på väg till Arlanda och verkade trivas. Först tänkte jag att de var ett par med vuxna barn kanske och att de nu skulle resa bort för att fira att kvinnan just hade pensionerats. De såg mycket avslappnade ut. Jag föreställde mig att de njöt av friheten att ha barn som klarar sig själva och av friheten att ingen på jobbet kommer att ringa och söka de när de inte dyker upp på måndag morgon. De ska nämligen inte vara där.

Jag sneglade på dem i smyg och såg efter ett tag att de var mycket lika varandra. Mannen och kvinnan kanske i själva verket var syskon. Jag fick en bild av min bror Federico i en ålder av 80 och jag 71 och vi två på en tågresa, bara han och jag. Så insåg jag, för första gången tror jag, att Federico kommer att dö en gång. Jag blev lite sorgsen.

Sedan smekte mannen kvinnans fötter.

Holmgång.

Ibland glömmer jag bort att säga att det är radiogrejs på gång med undertecknad, men nu är det dags. Tvivlet intar återigen Kalejdoskop ikväll. Den som till äventyrs väljer att lyssna kommer att bjudas på en riktig holmgång i hörselkanalen.

Kalejdoskop - lång musik.

Uppvaknande.

Har laddat batterierna. 2010 har väl inte börjat riktigt än.

En tråkig sak med att 2009 har tagit slut är att Mångkulturella almanackan också är slut. Om nyårsafton stod till exempel att detta årsskifte bara är ett av 25 som har infallit under kalenderåret 2009. Dylika fakta bör synliggöras för toleransens och förståelsens skull. Låt år 2010, för den som nu erkänner detta, bli året då Sverigedemokraterna inte fick några platser i Sveriges riksdag. Och inte heller Kristdemokraterna. Och inte Moderaterna, Folkpartiet eller Centerpartiet. Och inte heller Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiet kan möjligen få några platser. Som Doktor Kosmos sa: "Döda överklassen, medelklassen och en stor del av underklassen!"

Nämen allvarligt, det där med Sverigedemokraterna känns faktiskt viktigt.