Elva och ett halvt.

I min ritbok från femte klass finns en speciell teckning. Jag har ritat en gravsten med en krans framför. Stenens text är:

Peter Hansson
Född 28/6 1980
Död 2/1 1992

Sorg stigit
Peter har flugit
upp i himlen

Trevlig elvaåring det där. Min dödslängtan har nog varit ganska stark emellanåt.

Helgledighet.

Man jobbar andra dagen.
Man använder bilen för första gången.
Man backar ut ur garaget.
Man har bakdörren öppen.
Man tar helg och hoppas glömma skiten.

Att vara problemet.

Att söka jobb.
Det tär.
Att få avslag och försöka hålla humöret uppe.
Att vara framåt och glad och säga till främmande människor: "Jag är bra. Ta mig!"
Det tär.

Det ordnar sig för mig. Jag vet att det kommer att göra det.
Men alla som det inte ordnar sig för, som för varje dag sjunker ihop lite mer - kanske syns det på utsidan, kanske inte - som för varje dag får vända på slantarna som blir färre och färre...
Jag hoppas att dom/ni/du har en snäll kompis att prata med. För det är inte lätt.
Det tär.

Påminnelse.

Vitt är alltid rent och rent är alltid rätt och rätt, vet vi ju, är alltid större.

Vitt brukar ses som motsats till svart.
Rent brukar ses som motsats till oren, besudlad eller smutsig.
Rätt är den normerande åsikten eller dito förhållandet som påfallande ofta passar den med makt.
Stor är i det här fallet motsats till obetydlig.