Musiksaknad

I vanliga fall har jag på min fritid tillgång till en internetansluten dator som kan spela upp ljud. Alldeles intill har jag även en stereoanläggning med cd-, lp- och kassettbandspelare.

Nu när jag under nästan tre månader befinner mig långt från denna musikaliska infrastruktur känner jag mig lite vilsen. Jag saknar musiken.

Men ibland, när ingen ser mig, söker jag upp en musikblogg och lyssnar på något litet musikstycke. Det känns exklusivt. Någon, som förmodligen (men inte säkert) saknar kommersiella intressen, vill att jag ska lyssna på just den låten.

Och det händer att verkliga guldkorn dyker. Till exempel "Dream Lover" med The Paris Sisters på Daughters of Invention. På samma länk finns även underbart len och svalkande (som om man behöver svalka sig såhär års...) version av "Perfidia". Jag som trodde Phyllis Dillons inspelning från 1967 var originalet, men nu ser jag att en massa har spelat in den. Finaste låten i alla fall.

Västerbrofästet

På toppen funderade jag på att kasta mig över räcket. En hemsk, svindlande känsla for igenom kroppen. Nej, inte ska jag ta livet av mig. Istället läste jag utdraget ur Eyvind Johnsons "Krilon själv". Det var tämligen intetsägande.

Med solen i ögonen och en västlig vind i mitt hår gick jag vidare mot Södermalm. Jag tänkte på sommaren. På långholmsrejvet och på hon som hade vita kläder. Vita kläder sticker verkligen ut. Vita innertak gör inte det.

Vid det södra brofästet stötte jag på en gammal bekantskap som har varit perifer ett bra tag nu. Jag blev glad. Helt plötsligt kändes det som att vi hade massor gemensamt. Och jag märkte dessutom hur ovanligt det är att bli genuint glad över att träffa någon eller att någon blir genuint glad av att träffa mig. Vi var tvungna att ge varandra en kram. Så glada var vi.

Sedan gick jag till Högalidskyrkan och tänkte på Jesus. Jag funderade ut hur jag skulle skriva här på bloggen. Jag skulle skriva om att jag är agnostiker. Men nu blev det inte riktigt så ändå. Eller ja, nu blev det ju det. Tsss, låg nivå. Jag kanske kan skriva en sån där "springa i dörrar-fars".

Det här var det definitiva stockholmsslutet. Nästa gång är jag i Örebro.

Slut på Sthlm

Jag har inget jag vill berätta.
Jag tycker att min blogg är töntig.
Varför skriver jag här?

Det gäller att hitta ett ämne, en vinkel, en nisch.
Matbloggen var en bra idé. Kanske borde återuppta den.
Eller ska jag skriva dikter?

Nu väntar Örebro efter Stockholm. Ensamhet.
Örebro kräver min framåtanda.
Klarar jag av det?

Grymminggrejer

Laura Nyro!
Till exempel låtarna LU och Sweet Blindness
Båda på albumet Eli and the thirteenth confession (1968).

Och på fredag Mattias Alkberg BD på Debaser Medis.

Orka

Det är så lätt att glömma.
Och det är väl både människans välsignelse och dilemma.
Dagarna rusar förbi, fyllda med allt och inget.
Jag är rädd att jag glömmer saker, människor, mig själv.
Eller är det bara så att jag inte orkar komma ihåg?

Fiktion

Allt är artificiellt.
Det här också?

Ett öppet fönster

Lugn lördag.
Väntar ut en förkylning.
Men just nu sitter jag i draget från ett öppet fönster.
Linda vädrar för hon har födelsedagskalas ikväll.

Liv i Piteå är nu liv i Stockholm och har idag bestått av planlös drift i Hötorgshallen och Kulturhuset. Jag skrev på en lista om krav på folkomröstning om EU:S konstitution. Det var tre stackare i 60-årsåldern som propagerade för detta genom en mikrofon och två högtalare. På tre A4-högar låg några gråstenar för att papperena inte skulle blåsa bort. Ingen stannade för att lyssna. Det regnade. Men vad glada de blev över min underskrift!

Lugn lördag övergår nu i lördagskväll.

Premiär

Ikväll, minsann, är det bandypremiär! Allsvenskan för herrar och Hammarby spelar mot Vetlanda på Zinkensdamms idrottsplats. Det ska bli så roligt, så roligt att få se toppbandy igen. Det blir allt längre mellan gångerna.

Det skymmer i Stockholm. Jag har ont i halsen och sitter krokigt på en kontorsstol som verkar vara gjord för någon annan. Och imorgon kommer Fritz Müllweiser ifrån Tyskland för att koda chippet.
Nej.
Men Tobias kommer ner från Uppsala. Förträffligt.

Skildra ungdom

Igår: Farväl Falkenberg
I morse: Marie Antoinette

Hade de något gemensamt?
Ja, de handlar om att vara ungdom. Inte barn. Inte riktigt vuxen.
Båda kan vara värda att se, men Farväl Falkenberg väckte fler frågor och större känslor hos mig.
Dessutom tänkte jag på Hans Appelqvists "Bremort" och [ingenting]s texter i "Syster dyster (Julia)" och "Punkdrömmar". Jag blir vemodig av sånt, men det är samtidigt så fint att jag inte kan hålla mig borta.

I morgon: Kulturfredag (P1, 18:15)

Mat och biograf

Ako-kola. Det var väl ändå ungefär hundra år sedan. Min mormor brukade ha en påse Ako-kolor i bilen när vi åkte till fjällen. Jag har inte ätit Ako-kolor sedan dess. Det ligger en förbrukade påse i papperskorgen brevid mig, men jag blir inte sugen. Jag vill ha mat för nu är det lunchtid och jag är hungrig.

Och så vill jag gå på bio. Borat, Babel, Att återvända, Marie Antoinette, Shortbus... Många intressanta på gång nu. Synd att penningfrågan ännu väntar på sin lösning.

Razzia

Poliserna tog vårt vin!
Man får inte dricka på tunnelbanan. Det gjorde vi. Polien patrullerade och vips var vårt vin i famnen på lagens väktare.
Martin var irriterad. "Först köper du droger av staten, men när du ska dricka upp det då är staten där och säger 'nähäpp, det där tar vi hand om'. Det är ingen hejd på dubbelmoralen."
För övrigt var det en tråkig kväll.

Helg

Fan, vad skönt det ska bli med helg!
Helgkänsla. Fredagskänsla!
Nu ska jag hem och sova, sedan hoppas jag på en helkväll med Martin.

Enda smolket i den lustiga bägare är att jag sa till Gunnar förut i veckan att jag skulle vara med på kvällens program. Jag måste säga till honom att jag inte vill det. Ajajaj, praktikanten är lat. Bryr sig för lite. Jag hoppas på hans förståelse. Nu hör jag honom komma i korridoren.
Hej då.

Dagen

Lång dag.
Bra dag.
Utvecklande dag.
En ny nivå dag.
Kall dag.
För lite kläder dag.
Trevlig dag.
Klar dag.
Trött kväll.

Att inta platsen

Det känns som att jag reser runt i Stockholm varje dag. Jag har inget riktigt hem och jag ska hinna med och träffa folk och göra saker. Jag äter ute och på stående fot. Det är kostsamt. Inte bara ekonomiskt.
Jag måste komma till sans. Hitta mitt förhållningssätt till allt det nya. Jag ger det några dagar till. (Som om jag hade något val.)