söndag, januari 30, 2011
tisdag, januari 25, 2011
Underskrift.
Ibland uppmanas man att skriva på för att protestera mot nåt hemskt som händer i världen. En av de största rörelserna för namninsamlingar på nätet är Avaaz. Avaaz betyder tydligen röst (som i engelskans voice) på flera språk. Jag brukar skriva på, men alltid med tanken "jaja, det är väl bra, men det gör nog ingen skillnad". Det blir lätt så när man genom nyhetsrapporteringen dagligen översköljs av världens olyckor.
Men idag när jag skrev på för att Sydafrikas regering ska börja arbeta mot en särskild typ av våldtäkter blev jag lite peppad ändå. "Det finns hopp", tänkte jag (och det skänker alltid en varm känsla.) När man satt sitt namn på Avaazs petition kommer man till en sida där man ser vilka som gör detsamma i detta nu. Varje sekund tickar ett nytt namn fram.
Erika Pineros, Cambodia
Zvejdzan, Bosnia and Herzegovina
Maria Deliou, Greece
Marta Zu, Spain
Per Olof Wiktorsson, Sweden
Amanda Brett, United Kingdom
Giuliano Naretto, Italy
Och det tar aldrig slut eller gör uppehåll. Människor från Ryssland, Australien, Finland, USA, Malaysia har precis skrivit på när deras namn kommer upp skärmen och det känns verkligen som att det är just som Avaazs slogan säger - The World In Action.
Insamlingen i fråga handlade om att lesbiska kvinnor i Sydafrika blir våldtagna för att deras sexualitet på så sätt ska "botas" och etablissemanget bryr sig tydligen inte om det så mycket. Protestera du också!
http://www.avaaz.org/en/stop_corrective_rape?fp
Och när vi ändå är igång. Läs om gamla franska diplomaten Stéphane Hessels uppmaning om att protestera lite (eller mycket) mer.
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/en-hyllning-till-motstandet
Men idag när jag skrev på för att Sydafrikas regering ska börja arbeta mot en särskild typ av våldtäkter blev jag lite peppad ändå. "Det finns hopp", tänkte jag (och det skänker alltid en varm känsla.) När man satt sitt namn på Avaazs petition kommer man till en sida där man ser vilka som gör detsamma i detta nu. Varje sekund tickar ett nytt namn fram.
Erika Pineros, Cambodia
Zvejdzan, Bosnia and Herzegovina
Maria Deliou, Greece
Marta Zu, Spain
Per Olof Wiktorsson, Sweden
Amanda Brett, United Kingdom
Giuliano Naretto, Italy
Och det tar aldrig slut eller gör uppehåll. Människor från Ryssland, Australien, Finland, USA, Malaysia har precis skrivit på när deras namn kommer upp skärmen och det känns verkligen som att det är just som Avaazs slogan säger - The World In Action.
Insamlingen i fråga handlade om att lesbiska kvinnor i Sydafrika blir våldtagna för att deras sexualitet på så sätt ska "botas" och etablissemanget bryr sig tydligen inte om det så mycket. Protestera du också!
http://www.avaaz.org/en/stop_corrective_rape?fp
Och när vi ändå är igång. Läs om gamla franska diplomaten Stéphane Hessels uppmaning om att protestera lite (eller mycket) mer.
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/en-hyllning-till-motstandet
fredag, januari 21, 2011
Gift.
En
En
En
En eller två räcker inte
För jag vill ha allt.
Och en sipp
En sipp
En sipp eller en sked räcker inte
Nej, jag vill ha hela.
Och jag hoppas
Jag hoppas
Hoppas att du vet vad jag tänker på
Jag vill ha all din kärlek
Jag behöver all din kärlek
Hon sa
"Om kärleken
om kärleken
är en giftbägare
drick då upp den
För en sipp
En sipp
Eller en sked räcker inte
Kommer inte göra nånting
förutom att göra kaos av dig"
Och jag hoppas
Jag hoppas
Hoppas du vet vad det här betyder
Jag kommer att ge dig allt
Jag kommer att ge dig allt
Det här är en snabb översättning av M. Wards låt Poison Cup. Jag gillar den för att den på samma gång fångar det starka och det sköra i kärleken. Och peppar mig att ge allt!
Bonus: SongMeanings är en trevlig hemsida där folk berättar i kommentarsfältet vad låtarna betyder för dom. Här är just Posion Cup: http://www.songmeanings.net/songs/view/3530822107858622959/
torsdag, januari 20, 2011
Mening.
A.
Jag tänker ofta på den här bloggen. Varje dag tänker jag ut saker som jag skulle kunna skriva, men sedan inte skriver. Idag skrev jag till och med. Jag velade länge om jag skulle publicera eller inte. Nu tänker jag att det vore ett slöseri att inte publicera det jag har skrivit.
Tvivlet har varit närvarande på sistone. Varför gör jag som jag gör? Vad vill jag - egentligen? Sådana frågor bubblar upp.
B.
Ska jag ta och säga något om livets mening? Inte rent allmänt i så fall, men om det jag själv finner meningsfullt. Jag tror att det förhåller sig så, att vi själva, var och en av oss, skapar vår egen mening. (Och redan där sa jag något allmänt ändå.)
problem
Jag åkte tåg och läste tågtidningen Kupé med artisten Eva Dahlgren på omslaget. Hon sade att meningen med livet nog är att vara så lycklig som möjligt. Precis som Dalai Lama säger.
Jag har hittills inte fått ihop det där. Kanske är min definition av lycka för smal. För mig hör lycka ihop med en stark känsla av välbefinnande och den är fantastisk och eftersträvansvärd, men också förgänglig. Lyckan så som jag känner den är av övergående art. Att ständigt jaga lyckan och försöka maximera den låter därför som ett oroligt företag.
Det har också hänt att jag i till synes lyckliga stunder, kanske i glada vänners lag en solig sommardag, undrat vad som egentligen är meningen med det hela. Jag har känt tomhet.
en lösning
"Det finns inget bättre än när det vänder", sjöng Peter LeMarc.
Inför ihållande olycka har jag aldrig känt tomhet eller likgiltighet. Jag tänker då: "Såhär vill jag inte ha det. Detta måste jag försöka ändra på."
I DN häromdagen, i en text som inte i första hand handlade om lycka och meningsskapande, skrev författaren Bodil Malmsten: "Jag går till apoteket för att hämta ut den antidepressiva medicin som gör att jag någorlunda kan hantera min vrede över hur det är." Det är ungefär där jag placerar mig, längre ner än Eva Dahlgren på en tänkt skala som går från lidande till lycka. Det verkligt meningsfulla är att undvika lidande, att kunna hantera det där onda. Och om man gör det med sådan framgång att man rentav blir lycklig, då är det bara att ödmjukt fortsätta sträva, ty livet stannar inte.
slutsats
Mening skapas i relation mellan det önskvärda och det icke önskvärda. Exempel: Ingen fest utan vardag.
att fundera på
1. Kommer jag, när jag är äldre och har mer samlat mer lidande i min ryggsäck, kunna vara lycklig i längre perioder? Ju mer olycka man kan relatera till, desto fler möjligheter att känna lycka?
2. Är det egentligen så att jag menar att meningen med livet är att känna mening?
C.
Mottot lever: Äh, jag vet inte.
Jag tänker ofta på den här bloggen. Varje dag tänker jag ut saker som jag skulle kunna skriva, men sedan inte skriver. Idag skrev jag till och med. Jag velade länge om jag skulle publicera eller inte. Nu tänker jag att det vore ett slöseri att inte publicera det jag har skrivit.
Tvivlet har varit närvarande på sistone. Varför gör jag som jag gör? Vad vill jag - egentligen? Sådana frågor bubblar upp.
B.
Ska jag ta och säga något om livets mening? Inte rent allmänt i så fall, men om det jag själv finner meningsfullt. Jag tror att det förhåller sig så, att vi själva, var och en av oss, skapar vår egen mening. (Och redan där sa jag något allmänt ändå.)
problem
Jag åkte tåg och läste tågtidningen Kupé med artisten Eva Dahlgren på omslaget. Hon sade att meningen med livet nog är att vara så lycklig som möjligt. Precis som Dalai Lama säger.
Jag har hittills inte fått ihop det där. Kanske är min definition av lycka för smal. För mig hör lycka ihop med en stark känsla av välbefinnande och den är fantastisk och eftersträvansvärd, men också förgänglig. Lyckan så som jag känner den är av övergående art. Att ständigt jaga lyckan och försöka maximera den låter därför som ett oroligt företag.
Det har också hänt att jag i till synes lyckliga stunder, kanske i glada vänners lag en solig sommardag, undrat vad som egentligen är meningen med det hela. Jag har känt tomhet.
en lösning
"Det finns inget bättre än när det vänder", sjöng Peter LeMarc.
Inför ihållande olycka har jag aldrig känt tomhet eller likgiltighet. Jag tänker då: "Såhär vill jag inte ha det. Detta måste jag försöka ändra på."
I DN häromdagen, i en text som inte i första hand handlade om lycka och meningsskapande, skrev författaren Bodil Malmsten: "Jag går till apoteket för att hämta ut den antidepressiva medicin som gör att jag någorlunda kan hantera min vrede över hur det är." Det är ungefär där jag placerar mig, längre ner än Eva Dahlgren på en tänkt skala som går från lidande till lycka. Det verkligt meningsfulla är att undvika lidande, att kunna hantera det där onda. Och om man gör det med sådan framgång att man rentav blir lycklig, då är det bara att ödmjukt fortsätta sträva, ty livet stannar inte.
slutsats
Mening skapas i relation mellan det önskvärda och det icke önskvärda. Exempel: Ingen fest utan vardag.
att fundera på
1. Kommer jag, när jag är äldre och har mer samlat mer lidande i min ryggsäck, kunna vara lycklig i längre perioder? Ju mer olycka man kan relatera till, desto fler möjligheter att känna lycka?
2. Är det egentligen så att jag menar att meningen med livet är att känna mening?
C.
Mottot lever: Äh, jag vet inte.
torsdag, januari 13, 2011
Nostalgia.
När jag var 11-12 år dök det upp ett kassettband där hemma, förmodligen via brorsan på nåt sätt, med Metropols 70-talslista. Det var alltså radioprogrammet Metropol som hade en omröstning bland sina lyssna om vilken låt som var 1970-talets bästa.
På senare år har jag många gånger tänkt på hur starkt de där låtarna har satt sig. Ett tag måste jag ha lyssnat intensivt på bandet. På ett barns öppna och uppslukade vis, antar jag, lät jag hjärnan inetsas av Chicagos If You Leave Me Now, David Bowies Life On Mars, 10cc:s I'm Not In Love, Rolling Stones Angie (som var avhuggen eftersom bandet tog slut där).
Jag kan räkna upp alla för jag minns hela listan och jag tycker att låtarna är mästerverk allihopa. Iggy Pops "The Passenger", Bruce Springsteens "Born To Run", Sweets "Ballroom Blitz", John Lennons "Imagine".
Nu kan jag se att det egentligen är en väldigt smal lista, som bara innehåller manlig rock från USA och England. Det måste ha varit en viss kategori män som identifierade sig med listan och brydde sig om att rösta. Sådana som till exempel anser att musiken bara är värd att ta på allvar om den spelas på vissa instrument, nämligen, gitarr, bas, trumma och piano. Förstärkt med blås och stråkar ibland, men synthar är definitivt förbjudna. Då är musiken konstgjord eller nåt. Precis de männen säger också att det inte har gjorts någon bra låt efter 1979.
Hur som helst finns ingen av all den fantastiska soul- och discomusik som gjordes på 70-talet på listan. Inte heller ABBA eller några andra svenska låtar. Och inte en enda kvinna på listan.
Men det tänkte ju inte jag på då. (Visst var det så att det blev okej att gilla lite vad som helst under 90-talet? Mer luft rent allmänt. Världen öppnade sig med kabel-tv och annat jox.)
Anledningen till att jag skriver är att jag på förmiddagen kom att höra "Goodbye Yellow Brick Road" med Elton John. Även den med på listan. Jag fick ingivelsen att googla efter listan och se; jag hittade hela klabbet på radiogodis.se.
http://radiogodis.se/RadioGodis/Metropol/Metropols_70-talslista_880401.mp3
Vilken nåd! Ingvar Storm och Niklas Levy som säger att man kan få plats 60-40 på listan om man vrider balansratten till höger och plats 40-20 om man vrider den till vänster.
Vem var etta?
Led Zeppelin - Stairway To Heaven, men precis som med Angie tog bandet slut och bara starten var med.
Sedan var det faktiskt ett par låtar som jag inte slukade med själ och hjärta. God Save The Queen med Sex Pistols (för skränig) och Sailing med Rod Stewart (töntig).
På senare år har jag många gånger tänkt på hur starkt de där låtarna har satt sig. Ett tag måste jag ha lyssnat intensivt på bandet. På ett barns öppna och uppslukade vis, antar jag, lät jag hjärnan inetsas av Chicagos If You Leave Me Now, David Bowies Life On Mars, 10cc:s I'm Not In Love, Rolling Stones Angie (som var avhuggen eftersom bandet tog slut där).
Jag kan räkna upp alla för jag minns hela listan och jag tycker att låtarna är mästerverk allihopa. Iggy Pops "The Passenger", Bruce Springsteens "Born To Run", Sweets "Ballroom Blitz", John Lennons "Imagine".
Nu kan jag se att det egentligen är en väldigt smal lista, som bara innehåller manlig rock från USA och England. Det måste ha varit en viss kategori män som identifierade sig med listan och brydde sig om att rösta. Sådana som till exempel anser att musiken bara är värd att ta på allvar om den spelas på vissa instrument, nämligen, gitarr, bas, trumma och piano. Förstärkt med blås och stråkar ibland, men synthar är definitivt förbjudna. Då är musiken konstgjord eller nåt. Precis de männen säger också att det inte har gjorts någon bra låt efter 1979.
Hur som helst finns ingen av all den fantastiska soul- och discomusik som gjordes på 70-talet på listan. Inte heller ABBA eller några andra svenska låtar. Och inte en enda kvinna på listan.
Men det tänkte ju inte jag på då. (Visst var det så att det blev okej att gilla lite vad som helst under 90-talet? Mer luft rent allmänt. Världen öppnade sig med kabel-tv och annat jox.)
Anledningen till att jag skriver är att jag på förmiddagen kom att höra "Goodbye Yellow Brick Road" med Elton John. Även den med på listan. Jag fick ingivelsen att googla efter listan och se; jag hittade hela klabbet på radiogodis.se.
http://radiogodis.se/RadioGodis/Metropol/Metropols_70-talslista_880401.mp3
Vilken nåd! Ingvar Storm och Niklas Levy som säger att man kan få plats 60-40 på listan om man vrider balansratten till höger och plats 40-20 om man vrider den till vänster.
Vem var etta?
Led Zeppelin - Stairway To Heaven, men precis som med Angie tog bandet slut och bara starten var med.
Sedan var det faktiskt ett par låtar som jag inte slukade med själ och hjärta. God Save The Queen med Sex Pistols (för skränig) och Sailing med Rod Stewart (töntig).
tisdag, januari 04, 2011
Beirut Moderna.
Välkommen till 2011 med Tvivlet! En radiobomb släpps på direkten.
Ni som följde mig 2010 kommer kanske ihåg Beirut. Där bjöds på Bakom kulisserna-inlägg från min och Jonas reportageresa. Såhär till exempel:
Om Musik: Det Moderna Beirut finns här.
Ni som följde mig 2010 kommer kanske ihåg Beirut. Där bjöds på Bakom kulisserna-inlägg från min och Jonas reportageresa. Såhär till exempel:
Vi har bytt ett lyhört och nedgånget hostel vid en hårt trafikerad väg mot en rymlig och tyst lägenhet på en av Beiruts hippaste gator. Det är dessutom mycket billigare att vara inneboende här än att bo på det förra stället. Och när hon som har lägenheten till råga på allt har åkt iväg för lite scuba diving i helgen och vi kan rumstera för oss själva känns det förstås extra bra.Nu har resultatet från resan äntligen kommit fram till radion. Serien heter Det Moderna Beirut och hörs i P2 klockan 14.00 på söndagar. Första programmet har redan gått, så det får man lyssna till via webben. Det är bara att fälla ner ryggstödet och flyga iväg.
Om Musik: Det Moderna Beirut finns här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
