Obesvarat

Vad gör egentligen Margot Wallström för att vara så populär?

Lovar du?

Pappa, pappas fru och jag åt igår fil till middag. Det gick bra det också. Jag måste lära mig att inte tänka att jag är en dålig människa när jag inte lagar mat. Ibland måste man ta lätt på livet.

Snart är det ett nytt år. Vi befinner oss i en period av året då en del funderar på hur de ska bli bättre människor. Vissa avlägger kanske något riktigt mördande nyårslöfte, medan andra kanske utformar ett överkomligt löfte som verkligen är ett steg i rätt riktning. Jag är för nyårslöften. Ibland måste man ta livet på allvar.

Vi har tre dygn på oss att komma på ett fiffigt löfte.

Elasticitet

En gång läste jag en kurs som hette "Medicin och kultur". På ett seminarium ett av seminarium igck det upp för min sextioårige manlige kursare att vi skapar kön även i vilka presenter vi ger till varandra. Innehållet i paketen manifesterar vilka förväntningar vi har på pojke och flicka.

Intensiv könskonstruering har pågått de senaste dagarna. Anton fick ett lasersvärd och två robotar som skjuter saker. Emma fick en docka, en barnvagn och en miniservis. Bland annat. De fick även varsin Mora Träsk-dvd. Könsneutrala Mora Träsk.

Malin, 33, fick en slips. Det blev en stunds överläggning om det var en tjejslips. Mamma och Malin kom fram till att det nog kunde sägas vara det.

Vad som är manligt och kvinnligt förhandlas fram varje dag. Synd att många verkar tro att egenskaper kopplade till kön i stor uträckning är statiska.

PS. Sen var det en kille i en taxi som hävdade att kvinnliga piloter släpper spakarna och skriker rakt ut så fort minsta lilla går på tok. På allvar alltså. Men är man så jävla dum i huvudet förtjänar man inte att få fler tecken än såhär av Tvivlet.

Segerrecept

Dricka vatten och borsta tänderna.
Under julaftonens sista timme.

Soldrömmar

Årets sämsta argument måste ju ha tillhört de som hävdade att det var ett hälsotecken för svensk kärnkraft att reaktorerna stängdes av i tid när det blev fel på dem. Okej, säkerhetssystemen fungerar, men jag skulle tippa på att det är säkrare om en kärnkraftsreaktor fungerar än om den inte fungerar.

Inför 2007 och evigheten hoppas jag på några smarta människor ser till att solenergin används lite bättre. Alla vet ju egentligen att solen är hela grejen. Där får man till och med ge Bibeln rätt. Varde ljus liksom. I begynnelsen var fotosyntesen.

Och så vidare.
Och så vidare.

Sista avsnittet

Det är väl ganska många programserier som slutar såhär års. Igår slutade i alla fall Söderlund och Bie. Jag har sett det en och en halv gång och tycker det är helt erbarmligt. Att jag inte sett det fler gånger alltså.
Det var ett härligt program. Ångestmildrande eftersom det visade att man kan leva på många olika sätt som funkar.
Ändå tänker jag att det var lite ytligt. Mycket kort tid tillbringades hos varje familj och ingenstans visades stunder av irritation och skrik. Bedrägligt.
Jag vill se fler avsnitt!
Och så klart: de finns på nätet.

Längtan

Lucia var här idag. Där satt jag med glögg, lussebulle och pepparkaka men plötsligt kände jag en stark längtan efter att få äta en semla.
Dra på trissor.
Våren också föremål för min längtan. Jag vill sitta på min balkong, bli eftermiddagsfull och lyssna på droppet från taket.
Jag längtar även till nästa gång jag kommer till mitten av Lucky Soul "Ain't never been cool". Den är väldigt bra just där.

Förr kunde det vara fint

Spana in Noice.
Vilket ansikte!
Vilket hår!
Så ska en popsångare se ut.

Kassetten

Jag har en radio på mitt rum. Den var mitt sällskap i helgen när jag satt isolerad.

Lördagskväll är emellertid inte den hetaste radiotiden, så jag började längta efter vettig musik igen och tyvärr är cd-spelaren sönder på den där radion.

Jag trodde att kassetten var ett i princip avslutat kapitel som ljudbärare i mitt liv, men nu hoppas jag på kassetten. Tänk om jag kunde fylla mitt fina rum med musik som valts ut especially for me. Jag har inte stora förhoppningar, men jag lämnar min adress här.
Tvivlet
c/o Liljeholm
Ängg. 46
702 25 Örebro

Jag ersätter pengautlägg.

Musiksaknad

I vanliga fall har jag på min fritid tillgång till en internetansluten dator som kan spela upp ljud. Alldeles intill har jag även en stereoanläggning med cd-, lp- och kassettbandspelare.

Nu när jag under nästan tre månader befinner mig långt från denna musikaliska infrastruktur känner jag mig lite vilsen. Jag saknar musiken.

Men ibland, när ingen ser mig, söker jag upp en musikblogg och lyssnar på något litet musikstycke. Det känns exklusivt. Någon, som förmodligen (men inte säkert) saknar kommersiella intressen, vill att jag ska lyssna på just den låten.

Och det händer att verkliga guldkorn dyker. Till exempel "Dream Lover" med The Paris Sisters på Daughters of Invention. På samma länk finns även underbart len och svalkande (som om man behöver svalka sig såhär års...) version av "Perfidia". Jag som trodde Phyllis Dillons inspelning från 1967 var originalet, men nu ser jag att en massa har spelat in den. Finaste låten i alla fall.

Västerbrofästet

På toppen funderade jag på att kasta mig över räcket. En hemsk, svindlande känsla for igenom kroppen. Nej, inte ska jag ta livet av mig. Istället läste jag utdraget ur Eyvind Johnsons "Krilon själv". Det var tämligen intetsägande.

Med solen i ögonen och en västlig vind i mitt hår gick jag vidare mot Södermalm. Jag tänkte på sommaren. På långholmsrejvet och på hon som hade vita kläder. Vita kläder sticker verkligen ut. Vita innertak gör inte det.

Vid det södra brofästet stötte jag på en gammal bekantskap som har varit perifer ett bra tag nu. Jag blev glad. Helt plötsligt kändes det som att vi hade massor gemensamt. Och jag märkte dessutom hur ovanligt det är att bli genuint glad över att träffa någon eller att någon blir genuint glad av att träffa mig. Vi var tvungna att ge varandra en kram. Så glada var vi.

Sedan gick jag till Högalidskyrkan och tänkte på Jesus. Jag funderade ut hur jag skulle skriva här på bloggen. Jag skulle skriva om att jag är agnostiker. Men nu blev det inte riktigt så ändå. Eller ja, nu blev det ju det. Tsss, låg nivå. Jag kanske kan skriva en sån där "springa i dörrar-fars".

Det här var det definitiva stockholmsslutet. Nästa gång är jag i Örebro.

Slut på Sthlm

Jag har inget jag vill berätta.
Jag tycker att min blogg är töntig.
Varför skriver jag här?

Det gäller att hitta ett ämne, en vinkel, en nisch.
Matbloggen var en bra idé. Kanske borde återuppta den.
Eller ska jag skriva dikter?

Nu väntar Örebro efter Stockholm. Ensamhet.
Örebro kräver min framåtanda.
Klarar jag av det?

Grymminggrejer

Laura Nyro!
Till exempel låtarna LU och Sweet Blindness
Båda på albumet Eli and the thirteenth confession (1968).

Och på fredag Mattias Alkberg BD på Debaser Medis.

Orka

Det är så lätt att glömma.
Och det är väl både människans välsignelse och dilemma.
Dagarna rusar förbi, fyllda med allt och inget.
Jag är rädd att jag glömmer saker, människor, mig själv.
Eller är det bara så att jag inte orkar komma ihåg?

Fiktion

Allt är artificiellt.
Det här också?

Ett öppet fönster

Lugn lördag.
Väntar ut en förkylning.
Men just nu sitter jag i draget från ett öppet fönster.
Linda vädrar för hon har födelsedagskalas ikväll.

Liv i Piteå är nu liv i Stockholm och har idag bestått av planlös drift i Hötorgshallen och Kulturhuset. Jag skrev på en lista om krav på folkomröstning om EU:S konstitution. Det var tre stackare i 60-årsåldern som propagerade för detta genom en mikrofon och två högtalare. På tre A4-högar låg några gråstenar för att papperena inte skulle blåsa bort. Ingen stannade för att lyssna. Det regnade. Men vad glada de blev över min underskrift!

Lugn lördag övergår nu i lördagskväll.

Premiär

Ikväll, minsann, är det bandypremiär! Allsvenskan för herrar och Hammarby spelar mot Vetlanda på Zinkensdamms idrottsplats. Det ska bli så roligt, så roligt att få se toppbandy igen. Det blir allt längre mellan gångerna.

Det skymmer i Stockholm. Jag har ont i halsen och sitter krokigt på en kontorsstol som verkar vara gjord för någon annan. Och imorgon kommer Fritz Müllweiser ifrån Tyskland för att koda chippet.
Nej.
Men Tobias kommer ner från Uppsala. Förträffligt.

Skildra ungdom

Igår: Farväl Falkenberg
I morse: Marie Antoinette

Hade de något gemensamt?
Ja, de handlar om att vara ungdom. Inte barn. Inte riktigt vuxen.
Båda kan vara värda att se, men Farväl Falkenberg väckte fler frågor och större känslor hos mig.
Dessutom tänkte jag på Hans Appelqvists "Bremort" och [ingenting]s texter i "Syster dyster (Julia)" och "Punkdrömmar". Jag blir vemodig av sånt, men det är samtidigt så fint att jag inte kan hålla mig borta.

I morgon: Kulturfredag (P1, 18:15)

Mat och biograf

Ako-kola. Det var väl ändå ungefär hundra år sedan. Min mormor brukade ha en påse Ako-kolor i bilen när vi åkte till fjällen. Jag har inte ätit Ako-kolor sedan dess. Det ligger en förbrukade påse i papperskorgen brevid mig, men jag blir inte sugen. Jag vill ha mat för nu är det lunchtid och jag är hungrig.

Och så vill jag gå på bio. Borat, Babel, Att återvända, Marie Antoinette, Shortbus... Många intressanta på gång nu. Synd att penningfrågan ännu väntar på sin lösning.

Razzia

Poliserna tog vårt vin!
Man får inte dricka på tunnelbanan. Det gjorde vi. Polien patrullerade och vips var vårt vin i famnen på lagens väktare.
Martin var irriterad. "Först köper du droger av staten, men när du ska dricka upp det då är staten där och säger 'nähäpp, det där tar vi hand om'. Det är ingen hejd på dubbelmoralen."
För övrigt var det en tråkig kväll.

Helg

Fan, vad skönt det ska bli med helg!
Helgkänsla. Fredagskänsla!
Nu ska jag hem och sova, sedan hoppas jag på en helkväll med Martin.

Enda smolket i den lustiga bägare är att jag sa till Gunnar förut i veckan att jag skulle vara med på kvällens program. Jag måste säga till honom att jag inte vill det. Ajajaj, praktikanten är lat. Bryr sig för lite. Jag hoppas på hans förståelse. Nu hör jag honom komma i korridoren.
Hej då.

Dagen

Lång dag.
Bra dag.
Utvecklande dag.
En ny nivå dag.
Kall dag.
För lite kläder dag.
Trevlig dag.
Klar dag.
Trött kväll.

Att inta platsen

Det känns som att jag reser runt i Stockholm varje dag. Jag har inget riktigt hem och jag ska hinna med och träffa folk och göra saker. Jag äter ute och på stående fot. Det är kostsamt. Inte bara ekonomiskt.
Jag måste komma till sans. Hitta mitt förhållningssätt till allt det nya. Jag ger det några dagar till. (Som om jag hade något val.)

8½ timme till november

Nu är det november.
Tänkte jag skriva.
Det är ju fortfarande oktober, men eftersom regnmolnen (som egentligen är ett enda stort moln) är så kompakt och överväldigande domedagsgrå känns det som ett riktigt nomvemberväder. Om man är i Stockholm vill säga. I Piteå lyser väl ändå snön upp lite grann.
Jag sitter i radiohuset, vars fasad smälter in i molnen. Regnet smattrar på fönsterbläcket och jag lyssnar på Final Fantasy. Klassisk violin möter elektroniska mattor och ibland sjunger Owen Pallett med sin fina popröst.
Han spelar på Södra Teatern imorgon och då är jag där med mikrofonen för en pratsund. Jag tror att vi ska prata om Coldplay och Godspeed You! Black Emperor. Bred och smal popmusik.

Täthet

Drygt ett och ett halvt dygn i Sundsvall kan nu summeras. Jag har hälsat på mamma i Hällsjö, varit hos Lars på Skönsmon och hos Fredrik och Malin i Lillhällom. Jag har sett bandy på Gärde, varit på alpin bytesmarknad på Södra Berget och ätit mat på Sju Kryddor. Jag har besökt Casinot, blivit nekad i dörren på Skeppsbron och blivit infixad på Kåren.

Topp 3:
Antons dansande dammsugning i endast kalsonger.
Höstutsikten från Södra. Nollgradigt. Knallblå himmel. Ett stilla hav.
Kavorka.

Packade och drog

Oj, vad jag packade igår och idag. Det blev nog lite för mycket faktiskt. Det var slitsamt att ta sig till stationen. Å andra sidan, desto skönare att sätta sig på bussen och dra. Piteå var lite glåmigt idag.

Resan inleddes vidrigt. Med två jätteväskor skulle jag ta mig ner genom snön och blåsten till busstationen. Jag var rejält svettig när jag kom fram och bussen var naturligtvis försenad. 20 minuter redan mellan Luleå och Piteå, men allt som allt blev det bara en timmes försening till Sundsvall.

Vissa av Norrlandskustens bussar stannar inte lika ofta som andra och kallas "expressbussar" och på dessa måste man betala ett "expresstillägg" på tio kronor hur långt man än ska åka.
En kvinna som skulle till Byske - den första anhalten efter Piteå - sa på den allra strävaste finlandssvenska när hon lämnade över den där tiokronan:
- Ingen express idag direkt...

Bakom henne satt en gråskäggig man som frågade värdinnan hur mycket försenad bussen skulle bli till Skellefteå och det visade sig att det nog rörde sig om en halvtimme. Han, å sin sida, smekte då fram en lugn, lugn norrländska:
- Jaha. Ja, ja har tjugo minuter mellan bussarna. Jag ska till Arvidsjaur. Men men, vi får se vad som händer när vi kommer till Skellefteå.

Värdinnan ja. Hon hade väl ingen särskild dialekt, men pratade otroligt starkt och framträdde med självklar pondus trots att hon inte hade någon koll. Först var det en kille i Piteå som hade problem med att få in sin enorma basfiol i bagageutrymmet, men värdinnan kallade den hela tiden "bastuban". Och sen var det en kvinna som ville åka till Sikeå och fick till svar:
- Jag har ingen om vad det kostar, men det visar sig när jag slår in det på maskinen.
Och slutligen basunerade hon ut läsksortimentet:
- Cola, Fanta gul och röd.

Packar och drar

Tvivlet lovar att tvivla lite mindre. Det gäller liksom att tvivla på rätt saker och definitivt fler saker än bara sig själv.

Det skulle tydligen bli storm i natt, men i Piteå är det -5, stjärnklart och helt vindstilla. Det är vinter här helt enkelt. Jag åker till Stockholm via Sundsvall och får hösten förlängd. Det blir bra det. På det hela taget känns det skönt att åka härifrån. Jag gillar visserligen mitt rum och några av människorna här, men nu är det dags för fler människor. Dags att ta ett steg mot det som ska bli mitt liv.

Det gäller att tvivla rätt, se framåt och jobba på att vara jämlik.

Liv i Stockholm

På söndag anländer jag till Stockholm för att kursen arbetsplatsförlagt lärande börjar på måndag. Jag ska bo i ett kollektiv.
Vad har du för tankar om vad ett kollektiv innebär?
Det här kollektivet består i alla fall av män i 35-årsåldern och ligger mitt på S:t Eriksplan. Det finns tvättmaskin i lägenheten, trådlöst nätverk och hemmabioanläggning. Badrummet är dessutom utrustat med en jacuzzi.
Att hyra ett rum här kostar 6400 kronor i månaden.

Jag är, såhär på förhand, lite rädd. Vad är det här för människor? Kommer jag att passa in? Hur kommer det sig egentligen att detta lyxkollektiv överhuvudtaget finns?
Wiktor, vars efternamn står på lägenhetsdörren, verkar i alla fall trevlig och gynnsamma omständigheter gjorde att jag kunde pruta hyran till 3500.

Min ekonomi balanserar på marginalen, men jag ser framemot fältobservationerna.

Lyckas jag?

Nu när jag bor i Norrbotten har jag chansen att se även andra delar av norra Sverige. Eller varför inte norra Norge och Finland? Nu ligger ju de där roliga ställena som Kiruna, Rovaniemi, Riksgränsen och Narvik inte lika långt bort som annars.
Fast det kostar ju fortfarande pengar att ta sig dit och när jag bodde Uppsala tänkte jag ofta att jag borde åka till Stockholm, men det hände ganska sällan att jag verkligen gjorde det.
Egentligen är det bara att bestämma sig. Att göra eller att inte göra. Jag tror att jag i januari kan ha råd att göra en av dessa grejer som hittills bara ha tillhört det diffusa "man borde...".
16-21 januari äger Tromsö Internationella Filmfestival rum. Jag vill dit. Kommer jag att lyckas?

Staden och musiken

Igår var jag på fest på Kåren, eller kÅre som upplevelseproducenterna hade döpt om det till. Det var nåt slags afterski-tema på hela grejen. Hade jag bott Uppsala eller Sundsvall eller någon annanstans skulle jag aldrig ha gått dit, men nu bor jag i Piteå och betalar glatt inträde och sjunger med i bandets Kom igen, Lena-cover. Man får inte vara fin i kanten häruppe.
Jag var det först och tänkte inte gå till Kåren. Jag trodde att jag ändå skulle hata alla. Men jag blev uppmanad att gå dit, kolla läget och vara supersjälvständig, snygg och grym.
Ja, varför inte?
Så jag anlände sist av alla till förfesten. Bildade en oväntad kvartett med Ida, Christine och Alexander. Vi rökte cigaretter och var grova i munnen. Sen drack jag så mycket öl jag kunde och satsade hårt på eskapismen. Jag blev för full. Vid stängningsdags tog det hundra år att få ihop ett sms som jag inte ens vet om jag lyckades skicka.
Jag somnade på toaletten.
Jag klev upp 17:15.
Supersjälvständigt.

Musiken är bra idag.
Silver Pozzoli - Around my dreams
Joy & The Hit Kids - Run away (fluxblog.org!)
Defranco's - Heartbeat it's a lovebeat
Super Flu - Lady in pink (Oh my gosh!)

Upplysta gator

Det är inte första gången den här hösten som det snöar i Piteå, men det är första gången som snön inte smälter så fort den nått marken. I natt har det snöat mycket lite, vilket gör att snön ligger nere i gräset och döljs av grässtråna. Men de asfalterade gatorna täcks av snön. Grått har bytts mot vitt. Det ser märkligt ut. Märkligt, men fint.

Konst

Rekommenderas: Pärlplatteklubben

Distans

Jag startade Liv i Piteå för att berätta om mitt liv i Piteå. Men hur mycket berättar jag egentligen om mitt liv i Piteå?
Förut var jag nästan alltid privat. Ju äldre jag blir desto återhållsammare med att skriva om känslan av att vara jag. Jag minns Lunarstorm. Där skrev jag alltid om att jag inte var kär, eller att jag kanske var det, eller kanske inte och att nu kanske jag har hittat någon att bli kär i.
Jag kanske har andra kanaler nu.
Men det allt överskuggande uppdraget just nu är ändå inte att prata om mig själv. Det allt överskuggande uppdraget formuleras mycket enkelt i två steg:
1. Lyssna
2. Ställ en fråga

Mattias Alkberg BD

Kom kom.

Bäst igår, bäst idag och förmodligen bäst imorgon också.

Snart inget val

Det stora problemet med ungdomar är att de inte är likadana. De väljer olika grejer. Valfrihet är farligt.
Idol, Aftonbladet Klick, Solo, Cosmopolitan, NRJ. Det här kan aldrig gå väl.

Begraven i ytlighet. Vilken paradox.

Nåja, det fixar väl sig själv snart. Jag menar, när oljan tar slut.

Det ringer

De senaste dagarnas telefonsamtal hit hem har bestått av:
En från FHM
En från Sundsvalls Tidning
En från Tele 2
En från Glocalnet
Alla ville sälja saker.
Lägg därtill att jag har nästan samma nummer som till taxiföretaget Lågpristaxi och du förstår att telefonkommunikationen här hemma är av det dystrare slaget. Jag överväger att ha jacket urdraget och sätta i det när jag själv vill ringa.

FHM till råga på allt... "Du får ett par skitsnygga kallingar om du testar två nummer."
"Haha! Nej, tack. Jag är inte intresserad av FHM."

Sverige klart för VM!

Har Dennerby lyckats vända den negativa trend Domanski-Lyfors lämnade efter sig?
Ljungberg och Svensson verkar ju på gång i alla fall. Det blir spännande att se hur det går.
Apropå fotbollstränare så fick Rikard Norlings AIK-parti en röst i årets val. Här är dagens länk:
www.val.se/val/val2006/slutlig_ovrigt/handskrivet/R/index.html

Trygg/Otrygg

Hyresavin kom idag. Jag har fått hyressänkning med trettio kronor. Det är i alla fall en positiv nyhet såhär dagen efter.
Men jag är märkligt oberörd. För fyra år sen hade jag varit mycket ledsnare om borgarna vunnit. Göran Persson verkar inte heller så ledsen.
Oberörd nu. Säkert arg snart. Tänk att kd kommer att få minsterposter. Tänk att Mikael Odenberg kan bli finansminister. Och så kommer Jan Björklund in med lite nygamla tag. I nästa val kanske återinförandet agan blir en stor fråga.
Trygga Sverige kommer kanske inte vara riktigt lika tryggt längre.
Ja, lite arg nu.

Mattias Alkberg BD

Så jävla bra.

Inget liv i Piteå

Liv i Piteå har legat nere under sommaren. Jag har inte varit i Piteå. Jag har varit på andra ställen. Inget norr om Kramfors (jo, Sandslån), inget söder om Paris (eller ligger Dortmund söder om Paris? Näej, kan jag inte tänka mig).
Om en vecka, eller så, kommer jag tillbaka till Piteå. Kommer bloggen tillbaka? Tveka.
Tvivla.
Ja, vi får se helt enkelt. Till dess ber jag dig fundera över följande: På vilket sätt skiljer sig innebörden av orden "tveka" och "tvivla" åt?

Did a little walking from school

Did a little training

Did a little shaving

Korridorsgrannar

Det här gör ljudarna idag och imorgon. Man kanske borde gå dit.

Seminarier i Ljudteknik

Välkommen till slutseminarium i ljudteknik, där årets C-uppsatser behandlas. Lokal: L134, Musikhögskolan, Piteå.

Måndag 15 maj
09.00 Anders Larsson: En jämförelse mellan olika stereoteknikers upptagningsförmågor av ljud
10.15 Jens Andersson: Billiga mikrofoner kontra dyra mikrofoner – ett test med ljudet som utgångspunkt
13.00 Mickael Drevfors: Compressor settings on drums - Future sound engineers subjective choice
14.00 Wilhelm Linder Rosen: Ett lyssningstest & två D/A-enheter
15.15 Andreas Lundmark: Påverkar våra föreställningar hur vi uppfattar stormembrans-kondensatormikrofonens egenskaper?

Tisdag 16 maj
09.00 David Grönlund: Modulationsindex – en jämförelse
10.15 Sarata Persson: Technology, Society, Industry and Music Production: The changing roles of the Record Producer and the Recording Engineer since 1970
11.30 Johanna Nyström: Konkretisering och analys av subjektiva brister i Dalhallas PA-system genom virtuell simulation

Heja Renate!

Jag har precis stängt av Sveriges Radio P1:s insändar/debattprogram Ring P1. Det kan bli enerverande ibland.

I alla fall, några samtal innan jag stängde av ringde Renate Lindberg boendes i Stockholm (fördomskompassen pekar mot Östermalm). Renate var väl 70-75 och bröt dock på tyska. Hon sa (med fler ord än jag minns att återge):

- Jag har två frågor. Den första rör män. Varför dom uppträder orakade offentligt? Är det för att dom inte orkar raka sig eller för att de tycker det är snyggt?

Tomas Tengby, programledare: Jag tror dom tycker det är snyggt.

Renate: TROR du det? Ja, det tycker inte jag i alla fall, men det är förstås min personliga åsikt. Sedan min andra fråga. Den handlar om frisyrer. Det är det här med luggar. Varför måste alla ha hår i pannan? Vad är det för fel på ett vanligt, mänskligt ansikte?

Tomas Tengby: Ja, jag vet inte, men för män brukar ju det där lösa sig med åren.

Renate: Haha, ja, men ändå håret ska kammas ned i pannan. Jag förstår det inte.

Tomas Tengby: Nej, okej, tack att du ringde, Renate!

Renate: Jag har förresten en fråga till. Den är om att i Sverige, män straffas för att dom går till prostituerade. Varför det är så? Det borde inte vara så. Det finns många ensamma män. Och dom är ogifta, så var ska dom hitta någon kvinna? Och i hamnstäderna, dom kommer dit efter att ha varit på resa länge. Dom måste ju få gå till en prostituerad. Varför straffas män för det?

Tomas Tengby: Okej, det är din fråga, Renate. Tack för samtalet!

Majdiskot

Tvivlet spelar musik på Kårens bartömning 27/5 och har så smått börjat tänka på vilka låtar som ska göra kvällen minnesvärd.
Just nu utvärderas dessa:
Brazz - Heroes
Yeah Yeah Yeahs - Gold Lion (Diplo remix)
Boney M - Gotta Go Home (Gud, när var det den här kom in i bilden? -98? Alla de där sunkiga, sunkiga förfesterna med solerokulor och hembränt och stördon. Nej, jag kommer nog inte spela den här, men jag låter den stå kvar så länge.)
Riva och Dannii Minogue - Who Do You Love Now
Jenn Cuneta - Come Rain, Come Shine
Alan Braxe och Fred Falke - Defender
Rihanna - SOS

Spring, Toby och Offside

35.9 grader visar termometern på min balkong, men runt Fårön ligger ännu isen. Jag är nyss hemkommen från joggingrunda och där nere vid vattnet var det kallt och skönt i luften, men vassen luktade vass. Sen sprang jag upp på Grisberget där det fortfarande ligger snö i elljusspåret medan det på andra ställen var så hett att det blev svårt att andas.
I villaområdet tvättar männen bilen och kvinnorna dukar fram fika. Bland studentlägenhetena vänds högtalare utåt och tjejerna går i linne och kjol och killarna i shorts och t-shirt. Om de inte ligger och pressar.
Idag har jag även läst ut Toby Youngs "Hopplös och hatad av alla". Den tog sig verkligen på slutet. Rekommenderas inte bara för underhållningen utan även för en del smarta analyser om vad som skiljer Manhattan från London (och därmed i någon mån USA från Västeuropa).
Nu väntar senaste Offsidenumret och den långa artikeln om Sveriges insats i fotbolls-VM 1974 har börjat finfint.

Sweet Memories Garden Centre

Jag har precis sett på TV. En dokumentär som heter Sweet Memories Garden Centre. Den tycker jag du också ska se om du inte såg den ikväll. På lördag kl. 16:10 går reprisen i tvåan.
Såhär beskriver SVT programmet: "Bröderna Pule och Twish lever på att stjäla bilar och sälja droger i Soweto, en av Sydafrikas våldsammaste kåkstäder. Samtidigt drömmer de om ett nytt liv. Så en dag bestämmer de sig för att öppna en blomsteraffär."
Se den för storyn, musiken och bilderna. Och när lilltjejen dansar. Man ba': What?! Hur cool kan en åttaåring vara?

Här kan man tydligen också se (snart i alla fall). Jag kan även rekommendera "Rolling like a stone".

Toast

Åh, vad gott!
Fullkornsrasker, smör, ost, senap, ketchup.
Men hade jag inte sålt jultidningar hösten -91 skulle jag inte kunna njuta av dessa fantastiska mackor. Min premie: En smörgåsgrill.

Mormor är död

Min mormor är död. Det är bra. Hon var förvirrad och ångestriden. Det är bra att hon är död.

Nu blir det Alida som får gå sist. Efter att Karl-Göran och Berndt tynat bort i cancer och efter att Elvy bara slutat andas. Alida pratar men det är ingen där. Ingen lyssnar. Ingen svarar.

Alida har alltid varit stark. Ännu vid 70 simmade hon uppströms från stranden till udden. Det kan inte ha varit mer än 14-15 grader i vattnet. Alltid framåt, alltid rolig och omtänksam. Den där uthålligheten...

Själv står jag vid ett isbelagt hav.










[och?]

Jag vill vara där

2006-04-02 10:50:19
Åre Björnen, SV 0.9 m/s, -3.9 °C
Duved, SO 1.0 m/s, -3.2 °C
Åreskutan, O 4.0 m/s, -3.9 °C
Åre by, S 0.5 m/s, -4.3 °C

103 av 103 nedfarter är öppna.
41 av 41 liftar är öppna.
















Ja, tack!

Dagens låt: Malchik Gay - t.A.T.u
Jag hade inte förstått att det var t.A.T.u.
"I can be all you need
once you pleased, stay with me" trodde jag att de sjöng och tänkte att det var ju undergivet, men så kollade jag upp texten och den går
"I can be all you need
Won't you please stay with me" och då kändes det lite bättre.
Ja, låten satt perfekt såhär på söndag morgon i alla fall. Upplyftande, livsbejakande, cheerful and bright.

Annars har jag återfunnit Cyborg med M83. Hypnotisk. Tar sig liksom in i hjärnan utan att jag märker det. Den version jag har är 3.48. Hade gärna fått vara några minuter till.

Fredagsbluesen

Sitter med fredagsbluesen och har bara mig själv att skylla. Eller inte riktigt ändå. De flesta är väl på genrepet till SMASK. Själv ville jag lyssna på P3 Homo som intervjuade Göran Hägglund ikväll, men jag missade programmet eftersom jag var och handlade. Och när jag kom hem kom man bara åt förra programmet på nätet. Så nu har jag lyssnat på andra timmen av det och analysen av naturhistoriska museets utställning "4½ miljarder år - jordens och livets historia" var rätt briljant. Grottmänniskor visades. Kvinnan med långt hår på huvudet men i övrigt hårlös så när som på könet. Mannen kortklippt och med kroppsbehåring. Och så sitter de båda där utanför sin grotta. "Hade de så många grottor att man kunde bo två och två?" Ja, poängen var förstås att man får en del påhittade saker på köpet när man vill se hur folk levde förr. En heterosexuell och tvåsam historia.

Slog till på mjukt tunnbröd idag (Lövånger igen!). Höll på att impulsköpa marmelad också, men kom till insikt: "Vad fan ska jag med det till?"

Söndagsmatiné

Minsann, veckans bästa händelse väntade på sig ända till fyratiden idag. På Kåren ställde Pitebygdens musikförbund till med konsert. Duon Sheriff och trion Midaircondo hade bjudits in.
Sheriff började och jag tror de hann med fyra låtar, ingen kortare än tio minuter (kändes det som). De spelade långsamt, långsamt och så tyst att de fem klockornas tickande på väggen blev en del av musiken. Magnus spelar piano och gitarr med Henrik spelar trummor. Fast så enkelt som att säga att han spelar trummor är det inte. Han spelade på en baskagge som han vält över ända. Över skinnet har han dragit strängar så att trumman blir resonanslåda. "Som en banjo", sa han själv. Han hade även med sig fyra aluminiumskålar, ja, precis såna man använder i köket för att blanda smeten i. I botten på varje bunke hade han skrivit vilken ton den ger ifrån sig. Magnus tog ett G på gitarren. Henrik slog ett G på aluminiumskålen. Det är en innovativ trummis det där. Så lite de spelade och så mycket jag förundrades över.
Midaircondo började med att de tre satt på varsin stol med likadana effektboxar i sina knän. I lådorna hade de pluggat i mikrofoner som de sjöng och gjorde ljud i. Sen loopades och förvrängdes ljuden och sången och fram växte stora och ganska skrämmande ljudbilder. Det var mycket hemskheter och ångest i de där låtarna, som säkert hade gjort sig bättre om inte eftermiddagssolen sken så vårligt utanför.
Efter en av låtarna spelade dom in publikens applåder som också loopades och fick utgöra startpunkt för nästa improvisation då de också ställde sig vid sina datorer och andra instrument (eller datorer kanske inte kallas instrument). Lisa, Malin och Lisen drog igång skön knasterelectronica med inslag av till exempel sång, sopransax, basflöjt och speldosa.
Det bästa av allt var samtalen jag hade efteråt med Henrik om hans hembyggda instrument, med Magnus om att han läst på musikhögskolan Piteå (han hoppade snabbt av eftersom det kändes så instängt) och med Malin om SMASK. Alla fem som stod på scen är nämligen musikakademiker och känner därför till SMASK som jag skrev lite om igår. Malin sa det så bra: "Varför lägger man så otroligt mycket energi på en parodi? Tänk om alla gjorde något tillsammans på riktigt. Det finns så mycket talang i de där arrangemangen som görs för den stora, stora orekstern. Det skulle kunna bli fantastiskt om man gjorde nåt som var på liv och död."
Parfaijt imorgon klockan 21, www.pitefm.se

PS. Heder till Pitebygdens musikförbund som tig hit Sheriff och Midaircondo OCH bjöd på cider och nachochips i pausen.

PPS. Det här blev ju rena recensionen. Det var inte meningen.

Källan till ångest

Välkommen till Europas mest innovativa och spännande mötesplats för musik och medier!
Glöm Barcelona, Köln och Wien - det är i Piteå det händer.

Och det kanske det gör, bland musiker och ljudingenjörer, vad vet jag? Men på radiosidan är allt trött och förutsägbart. Varför genomsyrar inte frågan "vad vill du förmedla" allt vi gör? Varför läser vi inte intervjuteknik? Hur ska vi bli bra journalister om vi inte för öva, öva, öva, öva, öva oss i att intervjua?
Nu försöker vi så gott vi kan på egen hand, för möjligheterna finns, tekniken finns, men på skoltid händer det knappt nånting alls. Förutom just nu då, när det snart är SMASK - Svenska Musikakademikers Sång Kånntest. Just det, en superstudentikos parodi på melodifestivalen. Den största gemensamma radioansträngningen läggs på ett skämt. Hallå?! Livet är för kort för det här!

Såhär lät det i natt:

Tvivlet: Jag blir arg. Jag blir heligt förbannad. Jag finner inte ord för hur otroligt löjligt det är att kalla det här för Europas mest spännande mötesplats för musik och medier. Jag blir till och med illamående. Vilken bluff! En chimär!

Kamrat: Ja det är en stor jävla bluff. Källan till ångest är vad det är.

Tvivlet: Ja, källan till ångest. Exakt.

Kamrat:
så här känner jag
jag känner
att
dom
folk alltså
mediefolk
har fått för sig att annat folk måste måste måste ta sig upp hit
och så har dom lagt ner en jävla massa pengar på helt jävla onödigt dyr utrustning
som ändå bara utstrålar någon slags sorglig uppmärksamhet
folket som gjorde så, byggde upp det såhär hade nån stor kris inom sig att människor kommer försvinna härifrån.

Jag vet inte riktigt vad det där sista betyder, men känslan är på pricken.

Tre för våren

Låtarna:
Gnarls Barkley - Crazy
Ladytron - Destroy everything you touch
Amadou & Mariam - M'bifé

Och egentligen kanske jag vill lägga till:
Håkan Hellström - Går vidare (se 9:e mars)
Franz Ferdinand - The Fallen (Måste vicka på huvuvdet när gitarrerna spelar så bra sisådär 25 sekunder in)
Architecture in Helsinki - It'5 (Det ska alltid vara neurotiskt)

Som en liten bonus:
Amadou & Mariam (med Manu Chao) - Sénégal fast food

I havsbandet

Tim Linhart vill finna "the voice of ice" och innan han dör ska Beethovens 9:e symfoni ha framförts på isinstrument. Vi får väl se.















Det var så härligt.
Jag och Starlotte tog bussen ut till Pite Havsbad. Fullsatt på bussen. Många med lila påsar. Fast de skulle nog inte se iskonserten, för ikväll var det även Stand Up Rock'n'roll med The Boppers och Lennie Norman. Sen ställdes det till med dans. Expanders spelade.
Ja, jag vet inte. Det isbelagda havet var i alla fall vackert i skymningen och vi var väl en 100-120 personer som gick in i igloon och fick se och lyssna till en smått fantastisk konsert. Slagverksdelen med marimba och pukor var bäst.



Vill du veta mer? Lyssna på Parfaijt på måndag klockan 21.00, pitefm.se förstås.

Ice, ice baby

Kära blogg,
idag ska jag besöka den tillfälliga konsertlokalen Ice music concert hall som har byggts upp på Pite havsbads strand. Tydligen är det så att endast en människa i världen kan tillverka instrument av is. (Det tar vi med en nypa salt.)Han heter Tim Linhart och jag ska få en pratstund med honom i eftermiddag.
En sökning på honom resulterade bland annat i följande sida med skön hippiekänsla: http://www.kissmyice.com/ Kolla särskilt in crossoverartisten Braddah E.

Hur det var på iskonserten berättar jag kanske om imorgon. Ett extra spännande inslag är att det inte går några bussar från havsbadet sent på kvällen så vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss därifån.

Jag kan inte skriva till Lövånger

Töväder i Piteå och fram ur snön tinar en... Bacardi Apple. På väg till Kåren.

Här sitter jag och äter mig mätt på Rågtuben från Lövånger. Jag vill skriva till Lövånger och säga hur mycket bättre Rågtuben är jämfört med Polarbröds Rågkaka. Mest för att Polarbröds ägare en gång satt i teve och sa att hon hade en filantrop i sig.
Men nu ser jag att Lövånger nuförtiden bara är ett varumärke. I januari 2002 köpte nämligen Fazer "det tidigare familjeägda tunnbrödsbageriet Lövånger Bröd AB", står det på Fazers hemsida. Det står också: "Varumärket Lövånger Bröd förknippas bland våra konsumenter med värden såsom norrländskt ursprung, äkthet, kvalitet och tradition – men framför allt gott bröd!"
Ja, det var ju precis det jag förknippade med Lövånger, men nu har det raserats på en sekund. Jag kan inte skriva till Lövånger.

Det kanske inte gör något.

Stighudar ingår

Såna här sköna erbjudanden får man om man studerar vid ett universitet i norr:

"Nu är det äntligen bokat!!!
Helgen den 6-9 april kommer Stil Frilufts anordna en resa till Abisko med Snö
och lavinkurs på programmet. En gedigen grundkurs i lavinkunskap med fokus på
den egna säkerheten.
Kursen följer SLAO:s riktlinjer för Lavin 1 vad avser instruktörer och
innehåll.

Finns endast ett fåtal platser på denna kurs det vill säga först till kvarn
gäller!!!

Priset på kursen ät inte fastställt men kommer hamna på ungefär 2500-3000
kronor beroende på hur många kursdeltagare samt kostnad för resa till från
Abisko.

I det ovanstående priset ingår:

* Boende tre nätter i flerbäddsrum i Abisko
* Halvpension
* Utbildad SLAO lavininstruktör
* Liftkort
* Kurslitteratur (på engelska) och SLAO kursintyg
* Hyra av transceiver/sond/spade, stighudar/snöskor"

I höstas anordnades späckhuggarsafari. Och vår lärare Kjell-Peder säger att man bör åka till Tromsö och andra exotiska platser när man bor häruppe. Han har nog rätt. Ahja, det får bli lite senare i så fall...

Måsteradio

Lyssna på Flipper från 4:e mars. Lite innan mitten av första delen handlar det om Kina. Roligt, bra och intressant. "Om en tiondel av kineserna åker på charter till Europa och en tiondel av dem åker till Sverige, då blir det 13 miljoner kineser på våra gator. Vi kommer äta kinesiskt, vi kommer [nånting som jag inte minns] och vi kommer kanske också prata kinesiska." Sen vägs skräckpropaganden upp. Och bäst av allt är inslagets avslutning, men det får du höra själv. En hel del annat bra i det Flipperprogrammet också. Tack, tack.
Men vet ni vad: Jag vill ha pulserande, modern, häftig, samhällsengagerad radio. Radio som känns i hela kroppen, som vill förändring och som tror på en bättre värld.
Det är inte lätt. Konstigt ändå att inte fler försök görs.

Melankolin fortsätter

"Det är samma spel, det är samma stad
Det är nya ansikten men samma hat
Då bäst just nu, samma poäng
samma poser men ett annat band på scen
Ta min hand och kom så går vi vidare

[...]

Förändras förändras aldrig
behåll din rastlöshet
Och stanna inte
såna som oss är aldrig framme
Ta min hand och kom så går vi vidare

Och stanna inte
Och stanna inte
Och stanna inte"

Jag måste vidare och trodde det skulle hända här. Det hände inte.
Man når en gräns då man måste sluta klaga. Jag har inte nått den än.
Imorgon åker jag till Uppsala. Nu vill jag bli glad igen.
Men frågan kvarstår: Hur ska jag gå vidare och känna utveckling? Jag hör ingen egentlig skillnad på den radio jag gör nu och på den jag gjorde på studentradion. Det kanske är distans jag behöver. Eller så är det tvärtom. Jag behöver riktig jävla hängivenhet.
Håkan tröstar så länge i alla fall. "Går vidare" finns på Nåt nytt, nåt gammalt, nåt lånat, nåt blått.

Fick precis telefonsamtal från Prince Edward Island. Det kändes bra. Nu ska jag kolla i en atlas.

Melankoli i Piteå

Ojojoj, som jag har slitit, men nu är den äntligen sjösatt. Nya Tvivlet!
Inspirerad av P3 Pops hemsida runt -98, som jag skulle tänka mig i sin tur var inspirerad engelsk konfekt. Den engelska konfektpopen försvann rätt tidigt, men hade några dödsryck när Blur släppte sin best of. Finns överhuvudtaget engelsk konfekt fortfarande? Vedervärdig att äta, men fin att titta på. Och poppig värre. Som en målning av Liechtenstein.

Efterhandskonstruktioner. När det gäller visuell utformning hänger jag inte riktigt med. Jag var alltid sämst i klassen på bild. På gymnasiet var det till och med skämmigt. Jag borde ha valt musik.

Lyssnar på Red House Painters och förnimmer någon sorts melankolisk nostalgi. Det är ganska smärtsamt, ändå fortsätter jag lyssna.

Är jag rätt ute? Var gick det snett? Vad vill jag göra av mitt liv?

Active holiday!

Less på skiten.
Känner att inget utmanar.
Vill inte bevisa något.
Hade kul i helgen trots en undermålig söndag. (Lördagen var lite för kul.)
Nu vill jag bara härifrån. Men det hör nog ihop med att jag faktiskt ska härifrån. Imorgon är det jag som tar Kustbussen till Sundsvall. Sen blir det Åre i helgen.
Active holiday!
Kommer också umgås med människor som på många sätt skiljer sig från mig, vilket förhoppningvis kommer friska upp mina tankar om mig själv. Det behövs.

Toby skickade rolig grej:
Länkski

Sparkföret

Jag glömde en sak om vintern i Piteå.
Här är man återhållsam med sandningen av vägar. På så sätt behåller man sparkföret och då och då blir jag omkörd av en sparkstötting.
Det var bara det.

Vem trotsade djupsnön?

Folk frågar mig: Hur är vintern i Piteå?
Nu ska jag berätta hur vintern i Piteå är.

Jag vaknar av att min mobil piper med stegrande signal. Först bedömmer jag ljuset. Ljuset är viktigt för mig. Att stiga upp medan det fortfarande är mörkt är deprimerande. Nu har jag inte det problemet. Jag stiger aldrig upp tidigare än 8.05 och då är det ljust. Tidigare i vinter var det mörkt. Men det jag trodde skulle vara ett problem när jag flyttade hit - mörkret - blev inte det eftersom jag har kunnat kliva upp ungefär när det ljusnar.
När jag tagit mig upp kollar jag termometern. Som kallast i vinter har det varit -28.3 och som varmast 6.9 grader. Okej, det är lite jobbigt att klä på sig när det går ner mot -25, men det för folk närmare varann. Man har samma problem. Plusgrader mitt i vintern verkar ingen bli glad av. Snön har dock aldrig varit hotad. Vinterutsikten från mitt fönster är intakt med snöhögar och meterhöga plogvallar.
Inomhus har gradantalet varierat mellan 13.0 och 22.4. Innan jul hade jag problem med elementen och i takt med att temperaturen sjönk ute blev det också kallare härinne. Under några dagar hade jag runt 14 grader och då ville jag inte gärna ha fötterna utanför täcket. Nu har dock en farbror med keps kommit och skjutit med laser på elementen (eller radiatorerna som han kallade dem).
Idag visar termometern -10.6 ute och 19.9 inne. Himlen är klarblå och snön gnistrar. Det är alldeles vindstilla. Förbi mitt fönster åker barn spark och män i marinblå täckjackor går med sina hundar. En vinterdag blir inte finare än såhär.
Gladast just nu blir jag av att jag har börjat ta en ny väg till skolan. Förut tog jag den plogade gångvägen som går under den stora vägen. Nu går jag över stora vägen och genom skogen. Varje gång förundras jag över vilken otroligt lång stig som blivit upptrampad i skogen. Vem började? Vem trotsade djupsnön först?
För övrigt kan man knappt gå nånstans i utkanterna av den här stan utan att se ett skoterspår.

Hur är vintern i Piteå?
Den är bra.
(Reducerande avslutning, ibland funkar det.)

Hur är vintern i Piteå?
Snöig, lagom kall och inte så mörk som befarat.
(Den slutet kanske var lite bättre ändå, eller?)

I´m stranded

Det är nu man ska ligga sova om man ska få åtta timmars sömn. Men hostan håller mig vaken och den blir bara värre.
Dock passar det bra om man vill skriva. 1800-talets stora genier hostade mer än andra seklers. Tuberkulos var nämligen den avantgardistiska innesjukdomen. Och visst är 1800-talskonstnärer de mest genialiska: Chopin, Tjechov, Dumas d.y, Van Gogh, Keats, Södergran, Strindberg, Benedictsson…
Okej, alla hade inte TBC, men 1800-talet var genialiskt. Fast det är inte så konstigt. Det är ju längre än alla andra sekel. Börjar 1789 och slutar 1914.

Äh, jag vet inte. Jag skulle ju skriva hjärtat ur kroppen och så hemfaller jag direkt åt nonsens. Tvivlet sätter in med ens. Bloggen är nog inte mitt forum ändå. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Till dess lyssnar jag på:
Svenska Akademien – Du vill så du kan
Gwen Stefani – Hollaback girl ("The shit is bananas! B-A-N-A-N-A-S!!!")
Phoenix – If I ever feel better

Med ett misslyckande runt nacken går han till en alltför kort natts sömn.

Nya tag

Nu är det skärpning som gäller!
Jag tänkte börja med kläderna. Lite stil måste man ha.
Kan man köpa en kostym på Blocket?
Den här?
"Snygg svart kostym."
Jojo, det ser man ju.

Nä, men allvarligt. Det här handlar om att jag måste skriva bättre blogg. Från och med nu ska jag låtsas som att mitt liv faktiskt är intressant. Tvivlet tvivlar snart inte längre. Inget tvivel om det.

Dumma kunder

Det finns en blogg som heter Dumma Kunder. Den drivs av en person som jobbar i kundtjänsten hos en internetleverantör. Tonen är föraktfull, men det är nog det som gör det roligt. Ja, du kan ju kolla själv. Det var roligt första gången i alla fall.
dummakunder.blogspot.com

Ice Storm. Den borde man se om.

Allt jag behöver

Jag måste skriva lite till om Kullrusk (som för övrigt är ett namn jag ogillar).
Om några dagar släpps deras nya skiva Spring, Spring, Spring, Spring, Spring och på denna finns åtta låtar. Jag har lyssnat på skivan, men inte tagit mig förbi det fjärde spåret: "All that I need". Låten är skriven av Jari Haapalainen och har tydligen spelats in av Heikki, som var Jaris och hans f.d. flickvän Maria Erikssons band.
I alla fall, det blir inte vackrare än när Kullrusk spelar "All that I need". Redan på konserten i torsdags blev både jag och mina kamrater helt betagna.
Först skapade trummisen Olle, basisten Sven och Jonas Kullhammar med sin klarinett en sagolik, repetetiv atmosfär att sjunka in i och efter en ganska lång stund blåste Per Johansson fram den finaste melodin en klarinett kan spela. Jag och Ida såg helt förstummade på varandra. Jag förstår fortfarande inte hur det kan vara så bedårande. Hoppas känslan håller i sig länge, länge.

"Jo, bara bra"

Kullrusk var fantastiska. Vilka musikanter! Vilka effekter! Jag visste inte att saxofon kunde vara så häftigt.

Vem pratar såhär?
1: Här sitter jag och känner in rummet.

2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.

3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.

4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.

6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.

7: Det blir som ett vattenfall av ek.

8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.

9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.

10: Se så vackert stenen tar emot oljan

11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.

12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där.

13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.

14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.

15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.

16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.

17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.

Jo:

*suck*

Men guuud, nu har jag stått och väntat på ordförande Alm i fyrtio minuter. Jag tänker mig många scenarion till varför han är så sen. Alltför sent kommer jag på att jag borde lyssna av telefonsvararen. Jojo. "Matchen är inställd."
Får trösta mig med Joe Smooth - The promised land.
Jag kan dessutom gå till kåren och lyssna till Jonas Kullhammar och Per "Ruskträsk" Johansson. Men jag är ju ingen jazzkille. Kanske blir ändring ikväll.

Nu fick jag ont i huvet också. Förbannat.

Sara Martinsson sorterar popkulturen åt mig. Jag får ofta läsa fler än en gång, men tycker mig bli belönad. Se till exempel hennes recension av Tigas nya på The Cricket. (Fast det den egentligen handlar om är väl att hon inte kan fortsätta gilla saker som "alla" gillar?).

Speltips

www.playaholics.com. Spela WordWiz! En smula beroendeframkallande.

Vinst!

Svartbjörnsbyn vann i tisdags!
Det var en pärs. Vi låg under med 4-1 med tjugo minuter kvar och kunde ändå vinna med 5-4. Dramaturgi! I halvtid när ställningen var 3-1 till Ytterbyn konstaterade ordförande Alm med sin vanliga underfundiga ton att det faktum att Svartbjörnsbyn skulle ha spelövertag och ändå ligga under måste tillhöra det mest osannolika och ironiska man varit med om.
På fotografen och bandyfantasten Peter Wikströms hemsida kan man se bilder från matchen, till exempel på mig i ett något överdimensionerat munskydd. 17 januari spelades matchen. Kan vara lättare att hitta rätt på bilderna då...
Den där hemsidan är rätt härlig med sin kombination av bandy och natur. Han både skriver och fotar bra, herr Wikström.

Break free

Visst är det väl så att i slutet av föreställningen På besök i mellanmjölkens land så säger Gardell nåt i stil med:
- Var inte fånge! Var inte fånge i ditt eget liv. Låt dom inte sätta sig på dig; låt dom gärna sätta på dig, men vad du än gör - låt dom inte sätta sig på dig.

Och sen kommer det där med "Shut up and suck!"

Idag har jag varit "dom". Jag har spärrat in och satt mig på. Jag har inte satt på nån, men jag har förminskat en människa. Det gäller att se upp, hålla tungan rätt i mun och vara uppmuntrande.

Dagens låt: Nån av Tego Calderon - "Punto y aparte" (den där slingan/"riffet") , Sasha ft. Ivy Queen - Dat sexy body (refrängen) eller Don Omar ft. Daddy Yankee - Afuego (hårdheten) kanske... Jag röstar på Tego (för det rimmar på lego).

Låtarna

När jag började den här bloggen tänkte jag skriva om musik, men det blev inte riktigt så. Jag har skrivit mer om mat känns det som. (Hacka lök, ta frysta görna ärtor, koka i buljong och du har en duglig soppa innan dina gäster hinner säga Werner Vögeli.)
Hör nu här. Dessa ljud utsöndrar serotonin i min kropp (eller hur är det?):

Eric Prydz & Steve Angello - Woz not woz (Club version 2). Det är ju så enkelt. Smaskig basgång och discostråkar. 59 sekunder in är du snyggast. Lamporna blinkar blått hemma i Tvivlets näste.
Lovemakers - This feeling (Original mix). Höj volymen!
Shiny Grey - Why (Bob Sinclair remix). Jag lovar att du ler.
Franz Ferdinand - This fire. Mer disco! Okej, jag vet att den är från förra skivan, men det blir inte mindre briljant för det. Men lyssna här istället om du vill ha något nyare: Franz Ferdinand - Do you want to (Erol Arkans glam racket). Också här får man vänta upp mot en minut sedan blir det stenhårt.
Till sist: The Killers - Mr Brightside (Jacques Lu Cont's Thin White Duke remix). Episkt var ordet.

Det var dagens låtar. Åh, det finns så mycket bra musik. Om någon lyckas få hem DJ Mummys version av "Nuttin No Go So" med bra ljud blir jag glad om ni hör av er till mig.

Varför är det ingen som säger att "They´re building walls around us" var förra årets bästa låt?

Mörkret

Tvivlets år börjar den tionde januari. Två dygn efter att Lena stannat mitt på Alnöbron, slagit på varningsblinkersen och hoppat över räcket. Hon var min mammas arbetskamrat.
Det är märkligt med arbetskamrater, eller studiekamrater i mitt fall. På ett sätt har man så oerhört mycket gemensamt, men ändå kan man gå där - halva livet i vissa fall - och aldrig riktigt känna varann. Ingen på jobbet visste att Lena mådde dåligt. Det är märkligt.
Vem känner man egentligen?

Gråtrocken. Weeping Willows "Brighter day", Moneybrothers "Nobody´s lonely tonight"... Jag förstår vad den ytterst är till för ikväll.