Videobiljarden.

Sitter på Videobiljarden i Örebro. Märkligt place med internet, solarium, biljard och filmer. Mix Megapol i högtalarna. Totalt odynamiskt - samma tempo och volym hela tiden. Jag blir stressad. Mix Megapol förstör min softa lördag. Jag måste härifrån.

Konsertbesök månne.

Fibes Oh Fibes på Satin i Örebro ikväll. Kan ju kanske vara nåt. Bandet som kallats Sveriges modernaste poporkester. Mycket märkligt. Det måste hänga ihop med att Jan Gradvall bestämde att Elton Johns tidiga 70-talsskivor var inne för nåt år sedan. Jag kan inte höra varför Fibes skulle vara mer moderna än Tough Alliance, The Knife eller varför inte Laleh, fast hon är ju inte en poporkester.

Sista delen av mellanösternserien idag. Snabba solon - Om att vara musiker i Damaskus.
14:30 i P1.

DSC

"'T-Pain rappar och sjunger om sex, supande och en hel del annat irrelevant.' Och vad skulle irrelevant med det?"

Kommentarerna på dagensskiva.com är en guldgruva. Och diskussionstrådarna. Förstås.

Fritid.

Jag vattnar blommorna och tar hand om katterna. Jag funderar på att klippa gräset ikväll. Kanske ska gå förbi biblioteket på vägen hem. Middagen kommer att bestå av havregrynsgröt.

Som jag berättat har jag förlorat min kamera. De sista bilderna inom överskådlig framtid finns nu på Tvivlet Bild. En drös från Barca.

Ammanprogram.

P1 idag alltså.
14:30.

För övrigt finns jag i Örebro nu. Kom gärna förbi.

Avskedet.

På P1 Kulturs hemsida kan man nu læsa om mitt och Jonas program om Amman. Sænds på onsdag som sagt. Ligger på webben i trettio dagar också.

Jag såg precis de band jag hade tænkt att se igår och alla tre var bra. Kanske att Whistest Boy Alive var lite væl førsiktiga och att Diplo spelade lite før mainstream musik. Men Bonde Do Role var grymma. Tvåminutersbomber till låtar det dær. Bra drag.

Nu børjar avskedskvællen. Den ær alltid lite mærkligt melankolisk. Jag hoppas mycket på Spiritualized och Basement Jaxx.

Værsta regn- och leråret ær inte det sæmsta året.

Onward! Forward! Don't step backward!

I torsdags kom lika mycket regn på en dag som det normalt gør under en hel sommarmånad i Danmark. Sen dess har det bættrat sig. Stæmningen ær inte fantastisk, men nær man ibland skymtar solen bakom ett ovanligt tunt moln, då ler hela Roskilde. Och nær konfericierna innan Arcade Fire's spelning manade publiken att skandera "no more rain, no more rain" var gemenskapen oerhørt stark mellan festivalbesøkarna.

Tydligen har runt 15000 åkt hærifrån. Mirakuløst nog har jag och Martin lyckats hålla vårt tælt torrt. Vi sover mycket gott.

Dæremot har jag tappat bort min kamera. Det tycker jag inte alls om.

Idag ser jag fram emot The Whitest Boy Alive, Bonde Do Role och Diplo. Livet ær bra.

Roskildeaskes.

En intressant erfarenhet detta Roskilde. Folk bredvid mig hær bokar stugor på campingar utanfør Roskilde. Jag tror att en genomførbarhetsgræns borde vara hær nånstans. Och idag børjar banden spela.

Jag står mest stilla i mina klæder och lyssnar på regnet. Jag får buddhistiska insikter om livet. Det går ut på att bli ett med lidandet, først då blir jag hel. Nær man lyckas uppleva værlden på detta vis lever man ett helt liv.

Jag står och lyssnar på regnet. Kylan och fukten trænger længre och længre in under mina klæder. Jag ser de jæmntjocka molnen som bara regnar och regnar och regnar. Grænsen før vad som ær jag, regnet, lidandet, alltet uppløses. Jag blir ett.

Danish pastry

Solen skiner bakom en tunn, tunn molnsløja. Vinden friskar i. Många bær støvlar helt i onødan. Regnbågsflaggor och Kurt Cobain. Rangliga partytælt och ljummen øl. Det hær ær Roskilde - sjunde året. Och precis allt ær sig likt. Det kænns øverraskande bra att vara tillbaka. Som ett kollo før halvvuxna, som så snart de tagit sig innanfør stængslet børjar førskjuta normer. Oftast till det bættre. Slappna av och "ha en go' festival".

Och ha en fortsatt trevlig sommar!