Klarhet.

Expediten sa:
- Tyvärr är den här duken damanpassad.

Han tog upp duken man putsar glasögonen med ur fodralet. Han vecklade ut den så att jag fick se. En svart och vit och rutig duk med formen av ett hjärta.

- Du får stå ut med det.

Jag kan nog stå ut med det. Svårare är det att stå ut med att jag som man inte förväntas gilla ett hjärta. Jag skulle ha sagt:

- Har du inget som signalerar hårdhet och våld?

Men jag sa inget. Som vanligt. Nu har jag glasögon i alla fall och det är ren och skär fröjd. Det är en genial konstruktion som bringar klarhet i min suddiga värld!

Omtag.

Nya tag.
Ständigt ska man ta nya tag.
Inte stanna av.
Från vagga till grav
ta nya tag.
Just idag
är mitt nya tag
att gå på spa.

Slutet tänkte jag mig inte så när jag började skriva.
Nåväl.
Trevlig helg!

Mer övervakning

Vill du ha bättre koll på korna?
Skaffa cowCam!
"Mycket behändigt att kunna hoppa över till 'ko-kanalen' t.ex. vid reklamavbrott."

Arbetsmiljö

Home again (naturally).

Idag har jag gått i morgonrock hela dagen. Jag har inte ätit något ordentligt mat, utan mest suttit ihopsjunken i soffan med datorn i knät. Förvisso har jag jobbat, men i vilket skick kommer jag att sluta om detta ska fortgå? Det kommer att fortgå om jag håller fast vid att jobba hemma.

Överväger att skaffa ett kontor. Men jag vill inte ha ett kontor. En studio kanske. Eller en ateljé. En journalistateljé. "Ett rum för utveckling av olika typer av konst." Äh, jag vet inte.

För övrigt tycker jag att brunt och rosa går bra ihop.

Avgång

Leaving Tromsø's never easy, för att travestera en känd popgrupp, men jag menar det inte. Det svåraste med att åka är att det lär bli en rätt tråkig resa. Särskilt bytet i Ånge bär på potentiell tristess. Kommer dit 04.25 och åker därifrån 06.10. Leaving Ånge's always easy.

Jag återvänder gärna till Tromsö och för den som inte har varit här kan jag rekommendera en varm och livlig stad med storslagen omgivning. Tack för den här gången!

Se även Tvivlet Bild.

Något om vårt arbete

Ett plötsligt avtryck i radion. Ett spår från Tromsö. Om du vill lyssna på mitt och Jonas reportage om att vara filmare i Gaza och om vad film kan ha för betydelse i fredsprocessen, då gör du det hos Kino i Sveriges Radio P1. Programmet har redan sänts i radio och repet ligger i slutet. Börja lyssna 8-9 minuter från slutet.

Tromsøs finest vad gäller electronica/house heter Röyksopp. Duon är sällan hemmavid, men imorgon ska de två guttene vända plattor innan FM Belfasts spelning här i stan. Vi jobbar på att få en intervju. Det går trögt hittills.

Valvalet

Jag har länge sagt att det inte är själva dödandet jag är emot när det gäller att döda och äta upp djur, utan det faktum att människan behandlar djuren så dåligt på vägen dit. Så sett, har jag även sagt, skulle jag kunna äta djur som lever vilt.

Det är så svårt att hålla redan på var allt kommer ifrån och vad som egentligen är lidande och var missförhållandena egentligen börjar. Denna avsaknad av överblick kan få en att kapitulera, att säga "jag kan ändå inte göra nåt" och sedan leva i västerländsk bekvämlighet utan att egentligen ta ställning. Sådan vill jag inte bli.

Det har hänt att folk frågat mig: "När ska du sluta vara vegetarian då?" Och "när ska du klippa av dig långhåret då?" Dylika frågor får mig naturligtvis att i ren protest leva vidare med mina val. Jag vill inte att deras trångsynthet ska vinna. Samtidigt känner jag mig ändå begränsad. Jag menar, ska jag fortsätta vara vegetarian bara för att någon idiot inte förstår sig på den hållningen? Det ser ut som en "lose-lose-situation".

I alla fall, på nyårsafton åt jag fjällröding och igår åt jag val. Han vi bor hos ville gärna bjuda på val, eller kval som det heter i Norge, och jag tackade ja. Det kändes lite exotiskt också.

BRYNJULVS KVALWOK















10 valkarbonader (ser ut som pannbiffar typ, gjorda på vikval)
Paprika
Squash
Majs
Lök

Serverat med ris, brun påssås och indonesisk soja.

Norwegian crossover experimental kamikaze cooking. Men det var inte så gott och det är också en tung variabel som i mitt förhållandevis rika liv är mäkta svår att bortse ifrån. I fortsättningen lämnar jag valen därhän.

Filmerna del 3

Sista delen från den sprakande filmfestivalen långt i norr!
Sitter med vitt ansikte och tom blick i askan som blev av biografen. Kontemplerar...

Ante (Arvid Skauge, Norge 1977) - En långfilm ihopklippt av en tv-serie som gick i Norge i slutet av 70-talet. Det handlar om den samiska pojken Ante som måste gå i skola och lära sig norska och andra konstiga saker när han bara vill vara på fjället med sin familjs renar. Han rymmer från skolan och börjar deala ren. Vid 10 års ålder äger han hundra renar eller nåt. Om jag förstod och minns rätt. Påminner om Bo Widerbergs film Fimpen i det hänseendet. Han som kom med i fotbollsladslaget vid sju typ. Ganska rolig.

Country Wedding (Valdís Óskarsdottir, Island 2008) - Dogmainspirerad fars om ett bröllop som ska äga rum på landsbygden, men ingen vet var kyrkan ligger. Småkul, men utan poäng.

Mermaid (Anna Melikyan, Ryssland 2007) - Konstigt tudelad film som först handlar om en flicka som vill träffa sin fader sjömannen och sen om samma tjej som 18-åring. När hon är 18 vet man inte vad hon vill. Hon har övernaturliga krafter. Hon blir kär i en som säljer månen. Hon dör. Allt utan mening. Huvudpersonen påminde mig om en tjej jag känner och som jag undrar hur hon mår nu.

Firaaq (Nandita Das, Indien 2008) - Handlar om motsättningar mellan muslimer och hinduer i Indien, men utan att ge någon bakgrund och utan riktig presentation av karaktärerna. Både jag och Jonas gick innan den var slut. Synd på så viktigt ämne.

Touki-Bouki (Djibril Diop Mambéty, Senegal 1973) - På den här filmen såg man inte texten. Vilken jävla blunder! Hur kan man ha text som helt försvinner in i bakgrunden? Idiotiskt. Men den verkade vara nån sorts absurd komedi om ett fattigt ungt par som försöker få ihop pengar för att resa till Paris. Sevärd med ordentlig textning.

Så, det tror jag var allt från festivalen.

Filmerna del 2

Åh, det var ju så många filmer!
Och vem bryr sig egentligen?

Asyl: Park And Love Hotel (Izuru Kumasaka, Japan 2007) - Till synes ogenomtänkt berättad historia om fyra kvinnors avsaknad av pappa, älskare och barn. Långsam och tråkig.

Dr. Alemán (Tom Schreiber, Tyskland 2008) - Om en tysk läkare som kommer för att tjänstgöra i en farlig stad i Venezuela. Han är naiv och blir indragen i uppgörelser i narkotikavärlden. Spännande och jobbig. Alltså bra jobbig. Ställer frågor om vem som egentligen är ond och god. Rekommenderas!

Citizen Havel (Miroslav Janek & Pavel Koutecky, Tjeckien 2008) - Ett par filmare följde den tjeckiske presidenten och författaren Vaclav Havel i åtta år eller nåt sånt där. Ur det enorma materialet de måste ha har de gjort ett originellt urval med bilder som visar en tafatt, fåfäng och smart president. Eller fåfäng kanske är fel. Mån om hur han tar sig ut i offentlighet snarare, vilket är ett måste som maktperson. Sevärd!

Revanche (Götz Spielman, Österrike 2008) - Osannolik historia med ett dödsfall på ett i handlingen ovanligt ställe. Men det osannolika till trots behandlar den intressanta frågor om skuld och hämnd. Den film från festivalen som dröjt sig kvar hos mig. Fantastiskt skådespeleri. Fick pris som festivalens bästa film. Se den gärna om du får chansen.

Sweden Heaven And Hell (Luigi Scattini, Italien 1968) - Italiensk pseudo-dokumentär som beskriver Sverige som ett rikt, men moraliskt depraverat land där alla har sex utan några känslor och där uteliggare fryser ihjäl på gatorna. Bland annat. Lustig film, men uttröttande att se hela. Kolla några underhållande klipp på youtube istället!

Filmerna del 1

Tromsö internationella filmfestival, TIFF, är slut för i år. Jag såg några filmer, typ fler än vad jag såg på hela förra året.

Vals med Bashir (Ari Folman, Israel 2008) - Animerad film om en massaker på muslimer i Libanon i början av 80-talet. Massakern stod de halvfascistiska kristna falangisterna, som leddes av Bashir, för. Israel underlättade att massakrerna skedde. Huvudpersonen är en f.d. israelisk soldat som brottas med sina minnen. Bra film. Rekommenderas!

Laila's birthday (Rashid Masharawi, Palestina, Tunisien och Nederländerna 2008) - Om en jurist i Gaza som tvingas jobba som taxichaufför eftersom den inte finns någon rättvisa i Gaza. Bra idé, men taffligt genomförd.

Jernanger (Pål Jackman, Norge 2009) - Festivalens öppningsfilm och en premiär som Film-Norge sett fram emot. Björn Sundquist är gjuten i huvudrollen. Kallar samer för vinternegrer. Rolig film med en hel del värme i. Rekommenderas!

Listan fortsätter en annan dag.

Söndag

Min favoritfilmtitel på danska - Tiger på spring, drage i skjul (Crouching tiger, hidden dragon) - har nu fått norskt sällskap: Evig solskinn i et plettfritt sinn (Eternal sunshine of the spotless mind).

Uppdaterad (23:13)

Apropå fascinerande ord och så. I Norge kallas förfest för vorspiel och efterfest för nachspiel.

Igår var vi på vorspiel med en massa samer. Vi gick dit med Inger, som vi känner sedan tidigare från Uppsala, och hennes kompis Elin. Det var Ol Johan som fyllde år. Han är nu 23 år och har många kompisar här i Tromsø, nästan bara samer. När det var fullt med folk hos Ol Johan lutade sig Inger mot mig och sa:
- Det här är verkligen en sameförfest. Det är bara du och Jonas som inte är samer.

Vi fyra drog sedan vidare till ett hus som fortfarande håller på att byggas. Det var konstakademien som hade fest i en kal och kall lokal med vitmålade betongväggar och högt provisoriskt DJ-bås och billig bar, som faktiskt hade ett kylskåp. Det var en hipsterfest. Fransk hiphop och centralafrikansk trance. Vi dansade.

Dans var det även på Verdensteatret. Det är den gamla biografen i Tromsø, vars bar och café på lördagskvällarna fungerar som technodansgolv. Den här kvällen var det nästan omöjligt att ta sig genom den svettiga massan och fram till baren. Vägen tillbaka var spillrik och värmen massiv ända till stängning.

På Tromsøs gator fyra på natten var det människor överallt. Folk är ute i den här stan. Folk gör saker. Folk är sociala och intresserade.

Vi gick hem till Inger och bakade scones, som vi åt med ost, gurka och blåbärssylt. Nachspiel kallas det.

(För visuellt stöd se Tvivlet Bild)

Samecommunityt

Nu drar vi på fest med samer. Tromsø är en smula segregerat. Samerna hänger med varandra. Fast inte bara. Nåväl, off we go!

Grönsakssoppa i polarnatten

Det står en grönsakssoppa och puttrar på spisen. Vi bor på vinden i en röd villa med utsikt ner mot sundet. Soppan är en påssoppa, men den är uppiffad med morötter, broccoli och potatis.
- Och kärlek, flikar Jonas in här.

Vi har nu gjort alla intervjuer till vårt reportage till Kino i P1. Det kan bli ett ganska fint rep. Bäst blir det nog när den palestinska regissören Rashid Masharawi berättar hur det är och har varit att verka som filmare i Gaza. Det visar sig någon gång efter 18:15 på fredag. Ratta in P1!

Vi fortsätter att se film. Ikväll står Sweden, heaven and hell på programmet. Efter festivalens sista dag utlovas kanske en summering av alla filmer.

En liten bit till

Ännu har jag inte berättat något om hur det ser ut här i Tromsø. Jag skulle kunna säga att jag inte har sett så mycket. Det är ännu polarnatt. Den 21 januari kallas soldagen här. Då går solen upp igen och alla hoppas på klart väder. Men lite har jag sett ändå.

Jag har sett den smala bron över Tromsøysundet som förbinder ön med fastlandet. På fastlandssidan börjar den vid den vita och vassa Ishavskatedralen och på ösidan leder den rätt in bland de låga trähusen i centrum. Bitvis känns det som att vara i Emils Mariannelund fast med JC och Lindex.

Äh, jag orkar inte. Det är fint här. Vart man än ser är det ett fjäll i fonden typ.















Bion känns helt överdimensionerad, men det beror väl på festivalen, antar jag. Eller på att det är en synnerligen levande kulturstad. Det finns ett fint bibliotek också.











































Just nu sitter jag med en gin&tonic hos Ellen och Brynjulv. Det är de vi bor hos, Jonas och jag. Brynjulv har precis börjat en ny kurs på universitetet (för vilket Tromsö har sin tillväxt på sistone att tacka). Om de två första föreläsningarna säger han:

- To dager, to førsovinger.

Spetsöron och hökögon

Vi letar människor. Vi letar de perfekta personerna att intervjua. En del har vi bokat in i idag, andra står fortfarande att finna. Vi lyssnar noga och spanar ständigt omkring oss.

För Arena ska vi skriva om unga samer, för P3 Planet gör vi ett rep om att det bor så många nationaliteter i Tromsö, för FLM ska vi intervjua den norska regissören Pål Jackman vars film Jernanger har omsusad premiär imorgon och för Kino i P1 ska vi göra något om film, Tromsö och Gaza. Tromsö och Gaza är vänorter och har sedan flera år haft utbyte kring film.

Sånt sysslar vi med. När vi inte går och ser film. Den första vi såg var Waltz with Bashir. När du får chansen: Se den!

Fakta och öl

Tromsö:
Medelålder ca 30 år.
Över 100 nationaliteter boendes här.
En befolkningsökning på mellan 1000 och 1500 personer varje år.
Och halka. Halka, halka, halka.
De fordon som ska uppför har förkörsrätt i denna backiga, nederbördsrika stad med en medeltemperatur på -2,6 grader i januari. Varmgrader. Kallgrader.

Världens nordligaste ölbryggeri, Mack, ligger här. Några av ölerna:
Afterskiøl
xmasprty
smrprty
Vårøl
Sommerøl
Høstøl
Mørketidsøl
Isbjørn
Freeze
Ice
Arctic Beer

De verkar vilja hänga upp sina varumärken på annat än själva ölet.

Kolla in de första bilderna hos Tvivlet Bild.

Hädanefter Tromsö

Norrsken över Tromsö

Till veckan är det Tromsø internationella filmfestival. Då är jag där. Jag och herr Lennermo anländer till Tromsö sent på söndag kväll. Kanhända kommer något blogginlägg om hur jag har det däruppe. Jag tror det.