ESA

Sitter i biblioteket pa European Space Agency. Har jobbar Lisa som vi bor hos.

Martin sa pa bussen hit: Vi ska pa studiebesok. Nar man ar vuxen gor man helt plotsligt sant har frivilligt.

Sa nu sitter vi har och har precis atit pa restaurangen som drivs av Sodexho och varit pa toaletterna som skots av ISS. Det kanns som vilken institution som helst.

En rolig detalj ar att de anstallda har kan hyra kolonilotter pa ESA:s omrade. Det ar roligt att tanka sig rymdforskarna ga ut pa lunchen och titta till sina astrar och morotter.

Konferensrummen heter Einstein och Newton.

Leaving Barcelona.

Passa er for Ramblan om ni aker til Barcelona. Dar ar bara kokain och knivslagsmal. Som Bolmarn sa: "Om man hanger pa Ramblan maste man vara vansinnig eller har i tre dagar."

Amsterdam vantar pa oss. Vi aker tidigt imorgon.

Vi tycker foljande.

Nej, det ar ju alldeles sjalvklart att min inte kan fanga graden av kunskaper och kvaliteten pa prestationer med hjalp av sifferbeteckning. Livet ar mycket storre an sa. "Enkelhet ar en dygd, forenkling ar ett otyg", som min gamla sociologilarare sa. Sifferbetyg ar ett otyg.

Vi ska till stranden idag.
Hupp!
Nar togs det har beslutet? Hur tankte vi da?

Onsdagarna den 11/7, 18/7 och 25/7 klockan 14:30 kommer tre program om musik i Amman, Beirut och Damaskus ga i P1. Lyssna garna!

Vamos a la playa.
(Oh-ooh-oh)

Vad sager vi egentligen om sifferbetyg?

Midsommar. Nu gar vi mot morkare tider. Haha!

Allvarligt talat: Sommaren kanns redan lang. Den var som att den kom fardig och hel till Pitea sista veckan i maj och sen dess har solen lyst vart an jag befunnit mig. Spetsigt genom bussfonstret i Helsingborg, flodande varmt over det tyska kulturlandskapet utanfor Hannover, stekande i mitten av rondellen vid IKEA i Barcelona och ymnigt, ymnigt utanfor skuggan av det trad vi rakar befinna oss under.

10 av 10.

Vi kallar det en dag.

Bolmarn kommer in i rummet: "Jag at en sjukt dekadent spansk frukost med en chokladcroissant stor som ett hus." Eftersom han börjar jobba 12:30 är han igang innan mig och Martin. När han gatt iväg till sin hotellreception börjar jag och Martin fundera pa frukost. Eller, det är inte sa mycket att fundera pa egentligen. Det blir X-men-mat som vanligt. En stora gryta med ris, passerade tomater, majs och kikärter samt salt och peppar.

Vi intar maltiden i tystnad lyssnandes pa ska, reggae och dub. Sen borstar vi tänderna och promenerar gnom Raval och Barrio Gótico för att sätta oss i Parc de la Ciutadella. Vi läser i vara böcker och spelar kort. Vi äter nötter och delar en flaska vin.

Pa vägen hem gar vi vilse och hamnar nere i hamnen. Martin välter en papperskorg när han ska klättra upp pa ett tak. Han slar smalbenet.

Vi kommer hem och haller Bolmarns ofrivilliga lägenhetskompis sällskap ett tag. Han är en frilansande brasiliansk musiker som förasta dagen lämnade en lapp till Bolmis om att han skulle diska. Och Bolm, som har stora problem med personer som lämnar lappar, men ännu större med människor som säger at honom vad han borde göra, intog den oresonligaste av positioner. Brasilianaren ber honom att städa. Bolmarn säger att det inte behövs. Brasilianaren säger att Bolm inte visar nagon respekt. Bolmarn rycker pa axlarna.

Jag och Martin äter upp resterna av X-men-maten. Brasilianaren lämnar lägenheten. Klockan är 20:45 och Bolmis kommer hem. Han värmer en pizza.

Martin, den gamla kortoxen, initierar ett pokerspel. Vi hinner med fyra partier och lite sangría. Jag vinner tre, Bolmarn ett och Martin far ga och lägga sig byxlös.

Vi kallar det en dag.

Efter Sónar.

Det flyter pa bra har. Verkligen vacaciones.
Anti-Sónar var en synnerligen trashig parallelfest som vi avslutade vart festivalbesok med. Det kandes pa satt och vis uppfriskande jamfort med arty Sónar, som emellertid var supernice den ocksa.
Nu kan vi borja insupa sjalva staden.

Atertraff.

Hur langt jag an reser slipper jag inte mig sjalv. I natt 03:00 snurrade Justice igang sitt dj-set och hur man an vrider och vander pa mig kommer det alltid att finnas en rocker darinne. Jag trodde inte att Rage against the machine kunde vara sa dansant.

Det var Justice. Kommande natt ser jag fram emot Mogwai och Jeff Mills.

Sonar kanns pa det hela taget modernt.

Ett par timmar i Narbonne.

Nouveau message. Det gar inte att gora radmatningar tydligen. Inte med enter-knappen i alla fall. Vi ar i Narbonne och vantar pa nasta tag mot Port Bou. Langsta stoppet hittills var Kopenhamn med maktiga tre timmar. Alla andra vi kanner flyger ner. Men dom hinner inte spela lika mycket kort som vi. Sen var det dar med klimatet, men det ar val mest fafanga. Inte raddar vi varlden genom att aka tag inte. Men vi foregar atminstone med gott exempel.

Lite till bara.

Men eftersom en ny resa är i faggorna kör jag väl ett tag till.

Barcelona och det elektroniska musikparadiset Sonar.
Amsterdam bara för att Martins kompis Lisa bor där.
Roskilde, ja, det är ju något av en tradition och det är mycket bra när det ingår i en tradition att upptäcka ny musik. Alla traditioner borde syfta framåt.

Jag åker idag. Sporadiska rapporter utlovas nästan.

Vägskäl.

Tvivlet upprättades för att berätta om livet i Piteå. Nu bor jag inte i Piteå längre.

Hur mycket har jag egentligen berättat om livet i Piteå? Kan det här verkligen sägas ha varit en livet i pite-blogg? Nej, Tvivlet har saknat vinkel.

Men under april, när jag och Jonas var i Mellanöstern, fick bloggen plötsligt en vinkel. Den började handla om en resa. Och efter att vi kommit hem har det visat sig att några oväntade personer blivit läsare av Tvivlet.

Att blogga eller att inte blogga. Det är nu frågan.

Pip.

Plötsligt blev det högsommar. Det luktar nymålat, nyklippt och nygrillat. Jo, jag har faktiskt tagit en promenad. Gick ner till Pitebo med mina nycklar. Jag köpte även en glass på Coop. Tänkte först köpa Girlie, men sen såg jag att den bara vägde 55 gram mot Spirellos 72 - för samma pris. Skäms lite grann för att jag tänker på det där viset. Men är samtidigt rätt nöjd över min iakttagelse att de 17 grammen extra spirelloglass har ersatts av en idé i Girlie. Drömmen om att vara en girlie. Vi köper drömmar och idéer, så är det.

Jag är klar med mina program. Jag borde jubla, men jag har tappat känslan för längesen. Får se hur det blir när jag hör dom någon gång framöver. Kanske blir jag nöjd, kanske tycker jag det är pinsamt.

Piteå. Det är väldigt fint här nu, men det är det väl överallt.

Pip och brus från datorer som står på. Det tjuter i mitt huvud.

Tomrumsdisco.

Såhär bor jag i natt. Sen blir det par ett par nätter utan datorn. Och på liggunderlag! Fast jag tycker att det borde gå att ordna nåt mjukare att sova på. Dock - discolampan är också kvar!




















Så jag ligger i lampans sken och lyssnar på en av det gångna årets favoriter.

Van Rivers - Kill the disco (original mix)

Självömkan.

Grönskan är krispig och fantastisk utanför mitt fönster. Däremellan balkongen i nyskick - endast använd en gång!

Så ljust, så ljust, så sanslöst ljust. Sommarens attribut är på plats. Jag sitter bortvänd och stirrar på en skärm.

Jag jobbar ihjäl mig några dagar till. Hoppas på god skörd, men känner mig långt ifrån säker.