Tvivlets 119:e dröm

Jag kanske blir excentrisk miljardär. Bohemisk mecenat med kulturprojekt i Calcuttas slum och på Centralafrikas landsbygd. Jag besöker deltagarna 5-6 veckor per år. Annars spelar jag långgolf i skräddarsydda kläder. Började när jag var 27. Vinner klubbmästerskapet i klassen H65. Har stora middagar med min brokiga vänskara. Bjuder in konstnärer till min egendom ett par-tre mil utanför stan. Där finns en skulpturpark.

Distraktion.

Jag hade väl tänkt att skriva något tänkvärt och sådär, men fastnade på Cute Overload istället. Blir så ibland. Hittade den här till exempel.



Och smågetterna.

Kalejdo.

"Var ska man börja? Alla låtar går ju ut och in i varandra. Leo Kottke drar i alla fall i väg med sitt flinka gitarrspel innan programmet knappt ens har börjat. Men sen...

The KLF tycks lira på en egen frekvens när de åker omkring längs amerikanska sydkusten och plötsligt får in Elvis i sitt suggestiva ljudlandskap. Presley alltså. Och norska Ensemble 96 hamnar med sitt stycke om den odödlige Bach mellan en Charles Darwin-balett och industrifigurerna Ain Sophs liturgiska mässande.

Äh, det är väl inte mycket säga om egentligen. Bara lyssna. Utan att sortera."

Det här handlar om ett Kalejdoskop som jag har sammanfogat. Hörs i P2 ikväll!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2195&artikel=4564144

Ultramarin.

Simma i havet.
Simma i det oändliga.
Simma och simma men aldrig komma till horisonten.

Avtagande.

Och de två kvinnorna på tåget, den ena med astma och den andra med århundradets rökhosta, vilken glädje de fann i sitt yatzyspel! Till en början i alla fall. Sedan blev det ett hyggligt tidsfördriv. Till slut något man bara tar sig igenom.

Mekaniska kast, mekaniska kast.

- Jag får stryka liten.