Forlust.

Inte nu igen.

Var ut igar. En trevlig kvall pa alla satt. Glatt humor. Anda tills att alla i sallskapet bestamde sig for att ga ut pa dansgolvet samtidigt. Vara jackor lamnade vi kvar i en hog pa vara platser precis vid utgangen. Musiken tystnade, last call for alcohol och dags att lamna lokalen och hur manga kameror fanns kvar i jackan da?

Idiotiskt. Av alla inblandade.

Dialog pa morgonkvisten:
- De dar shotsen var onodiga.
- De ar ju ofta det.

Sa nu ar det basket pa teven som galler. De har verkligen stora shorts nufortiden. Basketspelarna var oandligt mycket stiligare pa 70-talet: Wilton "Wilt the stilt" Chamberlain och Kareem Abdul-Jabbar.

Jag vill inte bli av med grejer. Tidigare har jag drallt bort saker - senast mobilen i Tromso - men det har var faktiskt stold. Forbannade tjuv!

Tillfredstallelse.

Imorgon rattar man med fordel in P1 och Kino 18.15. Det kommer handla ganska mycket Man som hatar kvinnor och den internationella lanseringen av den och andra svenska deckare. Men dar kommer ocksa ett litet reportage fran den forsta internationella filmfestivalen om aldrande i San Francisco. Det ar undertecknad som har varit framme med mikrofonen och stallt fragor om varfor en dylik festival behovs. Lyssna garna!

Det ar alltid skont att vara klar med ett jobb. Man kampar sig forbi den punkt som angivits som slutmal och kan luta sig tillbaka. Anspanningen slapper och for en stund gar det bra att gora just ingenting alls. Sjalv sitter jag med ett glas chardonnay och lyssnar pa hur mat blir till i koket. Ja, just den har gangen har jag aven det privilegiet. Eftersom maten lagas av varldens kanske finaste manniska kan jag nu sagas svara pa den uppmaning Rene Vazquez Diaz utropade i sitt sommarprogram 2006: "At, drick och alska!"

Skrivtorka.

Kommunicerar mest via ljud och bild just nu.

Kolla Tvivlet Bild och lyssna pa Planboken i P1. Gar pa onsdag 10.03 och i efterhand pa webben narhelst det passar inom 30 dagar. Tvivlet lar dig allt du behover veta om skidglasogon.

Pa fredag kommer ett inslag i Kino harifran San Francisco. Mer om det senare.

Dagsutflykt.

Man är inte mer än en turist. En turist med allt högre melatoninhalt, men fortfarande bara en turist. Som turist åker man till Golden Gate-bron. Det är ett bevis på att man faktiskt har varit i San Francisco.

Det sägs att Golden Gate-bron ständigt är föremål för ommålning. Jag såg varken målarpytsar, penslar eller några vita, färgbestänkta byxor. Däremot såg jag en hel del flagnade partier. Kolla du också: Tvivlet Bild.

Morgonstund.

Klockan är 07.17. Jag har varit vaken i två och en halv timme. Jag kan inte sova. Istället ligger ligger jag och lyssnar på bilar som brusar förbi. De blir fler och fler. Jag tänker på hur många av bilarna här som är toyotor och hondor.

Tänker, tänker, tänker.

Många.

Ibland noterar jag att det har blivit ljusare i rummet. Det är fyra fönster med vita, fördragna gardiner. Därutanför regnar det lite ibland.

Nu duschar Heather. Hon bor också i den här lägenheten. Hon jobbar som bibliotekarie och vill väl vara fräsch och fin på jobbet. Lukta smultron. "Be sure to wear some flower in your hair", ropar jag till henne. Nä, nu hittar jag på.

Nio timmars tidsskillnad. Försök och sov nu, Tvivlet.

Ankomst.

Efter ett dygn i San Francisco kan konstateras regn och kyla.

Går vidare.

När man gråter efter fyra takter. När man sträcker upp händerna så långt det går. När man sjunger och dansar. När man skriker så högt man kan.

Håkan Hellström finns alltså med mig fortfarande. De senaste gångerna jag sett honom live har jag tänkt att det är över. Den senaste skivan träffade inte mig. Och efter varje utebliven extas har jag sörjt över att min absoluta ungdom upplösts och övergått i något annat.

Jag gick i otakt ett tag, men ikväll omformades förhållandet. Bara en liten förskjutning. Eller var det det djärva språnget över avgrunden? Håkan och hans band spelade på Stadshuset och jag hade inte ens tänkt att gå, men råkade få en biljett. Jag rättade in mig i publikledet, röken pyste ut på scenen och tonårstjejerna skrek som bara tonårstjejer kan skrika och det kändes i hjärtat att jag inte är med dem nu; jag är äldre nu. Livet är alltid ett knivblad, men man befinner sig olika långt från eggen.

Det var en fantastisk konsert. Det var Springsteensax till Stoneshäng. Det var Ramlareufori och Hurricane Gilbert-lättnad och Johnny var Evas hjärtas låga och hon skar sig i handlederna och Spegelsalen skrek så att allt blev ett stort brus och minnen väcktes till liv och det är väl så jag får ha det nu. Leva med att det aldrig blir som då, att det aldrig blev som det var tänkt, men egentligen var det inget tänkt och egentligen är det mycket bättre nu. Kvar på knivbladet är det aldrig antingen eller.

När man gråter efter fyra takter. När man sträcker upp händerna så långt det går. När man sjunger och dansar. När man skriker så högt man kan. Då vet man att livet ändå har gått vidare och går vidare. För mig, för tonårstjejerna, för Håkan och för alla andra som vill det.

Vardag.

Borko kan man lyssna på.

Bandyn: Vi vann en och förlorade en i helgen. Selånger lever vidare i allsvenskan.

Aldrig riktigt slut.

Ingen vinter utan bandy. I år trodde jag verkligen inte att skulle bli något, men jag kan liksom inte säga nej. Dels för att det är roligt att spela, dels för att jag känner för klubben. Två bortamatcher i helgen - Haparanda på lördag och Karlsborg (ligger i Kalix) på söndag. Det blir en fin roadtrip upp längs kusten.

Det har för övrigt varit en fin vinter. Kolla in på Tvivlet Bild och säg om tio år: "Visst var det väl mer snö förr?"

Återvändsgränd.

Nej, men hallå Centerpartiet! Gör inte såhär!

Maud. Maud! Du pratar ofta om innovationer och hur vi ska satsa på till exempel miljöteknik för att både ta miljöansvar och skapa tillväxt. Och så kommer du dragandes med detta! Att häva förbudet på nybyggnad av kärnkraftsverk i Sverige. Det rimmar illa med Centerns historia och det rimmar illa med framtiden (som jag naturligtvis inte vet hur den kommer att bli, men jag vet att kärnkraftsavfallet ligger och är farligt i typ 100 millennier och att uranbrytningen är långt ifrån klimatneutral).

Dessutom säger Reinhold Hellgren, C-ledare i Sundsvall, till SR Västernorrland att Sverige kommer att ha ett energiöverskott 2020, utan att bygga nya kärnkraftverk. Han tillägger att han inte ser några argument för det beslut som hans eget parti nu tar och menar att det är dåligt underbyggt i partiet. Lyssna på honom, Maud och övriga i centertoppen! Och därefter går det bra att tänka på solenergi, vågkraft och att utveckla vätgasmotorer. Till exempel.

The void.

Hur många mejl kan man skicka utan att få svar?
Hur många formulär kan man fylla i utan någon som helst respons?
Hallå!
Är det nån där!?