Alltid rött, alltid rätt.

Röd tröja imorrn. Imorrn är det röda tröjor som gäller.
Krossa regimen i Burma!
Och om det är så att den bara lyssnar på Kina då får vi väl ta och bojkotta OS.

Fotboll och vanmakt.

Med knagglig Tomas Nordahl-röst:
"Jag tror nog att han hade fått in den där om han varit italienare."

Lars är rolig när han gör sig lustig över fotbollskommentatorer. Som över Tomas Nordahls italienkärlek. Eller Glenn Hyséns ibland dumfolkliga göteborgska inlägg:

"Asså, jag vill ju inte säga nåt dåligt om Island, men dom var ju JÄVligt dåliga."

Samma härliga avsaknad av inre logik har en del inlägg på SR Västernorrlands insändartelefon haft på sistone. Det har naturligtvis handlat om Sverigedemokraterna:

"Asså, jag är ju inte invandrarfientlig eller nåt sånt där, men man måste ju få TYCKA att det har blivit för mycket."

Och sen kommer den vanliga smörjan där svaga grupper ställs mot varandra. Gamla och sjuka på ena sidan, invandrare på den andra. Vanmäktiga mot vanmäktiga.

Stora uppgifter för etablissemanget: Att lyssna. Att vara inkluderande. Att jobba för intergration. Att skapa mötesplatser.
För individen: Att ställa frågan "vad kan jag göra?"

Ahh, börjar jag bli arbetsskadad?

Det är Beck.

Två aspackade killar tar tunnelbanan mitt i natten. Bara en liten bit bort står Mikael Persbrandt.
Den ena killen slöddrar till den andra:
- Det är Beck.
Den andra suckar till svar:
- Nej, det är inte Beck.
De hänger på varsin gul stolpe, svårt att hålla balansen när vagnen kränger.
- Jo, men kolla då. Det är Beck.
- Nä, det är inte Beck.
Den ena killen försöker en tredje gång:
- Jo men va fan, det ser du väl att det är Beck!
- Nä. Det är Becks kompis.

Tack Martin (inte Beck) för den historien.

Livslängtan.

Att längta efter döden behöver inte vara fel. Bättre än att frukta döden i alla fall...

En elvaåring som inser att livet är ändligt, att det kan ta slut imorgon, det tycker jag verkar sunt. Eller, vad är sunt egentligen?

Jag konfronterade i somras en buddhist med att buddhismen inte verkar särskilt barnvänlig. Hon sa: "Nä, livet är inte barnvänligt."

Tråkigt nog.

Jag säger inte varken eller, antingen eller, bu eller bä eller både och. Jo, jag säger nog både och. Man kan längta efter livet och döden på samma gång.