Skulle äta lunch på stan idag. På väg dit passerade vi en man som spelade dragspel och sjöng en klagande, ordlös melodi. Jag ville ge honom pengar, men hade inga mynt. Hade dock en tjuga, men tyckte att det var lite för mycket. Dessutom låg tjugan i fickan med ett par hundringar och jag ville inte stå och fippla med en massa pengar framför den behövande. Ojämlikheten skaver.
När lunchen skulle betalas kom jag på att jag kunde dra ner på dricksen (till den som redan har jobb med lön) och istället ta dom pengarna till mannen på gatan. Då kändes en tjuga fullt rimligt. Dragspelaren blev först förvånad eftersom han inte spelade just då när jag lade dit tjugan, men sedan tackade han och såg glad ut.
Under lunchen talade vi om en man som varit delägare i ett företag som förra året såldes för 5,1 miljarder.
Här var det planerat en slutkläm med:
Fattig man på gatan.
Servitris som fick mindre pengar.
Rik man i orubbat bo.
Orkar dock inte tänka ut den.
