Början på slutet.

Ingen online på msn.
Jag har gått förbi trötthet.
Men jag är inte ensam kvar på redaktionen. Linda och Charlotte, min eviga radiovänner, är här. Det visste vi egentligen redan för längesen, att när terminen befinner sig i sina sista skälvande timmar, då kommer just vi tre, och endast vi, att sitta på redaktionen.

Om några timmar ska vi redovisa inför klassen. Vi har kommit överens om att inte säga att vi har lagt ner mycket tid.

Så det här är livet. Ett hus till salu. En kärlek i upplösning. En era som når sitt slut.

På fredag är jag inte student längre. Jag går ut med högt huvud och klump i magen.

Öga, öra.

Tänk om ögonen ploppar ut.
Kan det på nåt sätt vara farligt att titta på en dataskärm i ett helt liv?
Äh, skit i det.

Idag kommunicerar Tvivlet mest via Pixbox.

27.

Men, jag fyller ju 27 i sommar. Hur ska det här gå nu då? Ska jag dö som alla andra?

27 forever:
Jimi Hendrix (vin och sömntabletter)
Janis Joplin (heroin)
Brian Jones (swimmingpool)
Jim Morrison (hjärtfel)
Kurt Cobain (gevär)

Jag väljer nog swimmingpool.

Behov.

Det verkar som att jag behöver sömn. Kroppen hinner alltid ikapp ett sinne som vill ha sexton timmars arbetsdag. Men jag har njutit när jag gått hem i det alltid lika friska och smått mystiska nattljuset.

En lekamen i dataställning och en deadline i antågande. Mina muskler knölar ihop sig.
Jag säger: Ett par timmars eftermiddagssömn och en ledig kväll. Sedan slutspurt.

En grej bara, de sa på Ekot imorse att Svenskt Näingslivs VD "anklagar regeringen för feghet." Herre gud, går det att bli mer formell? Ge mig argumentet för att inte säga "Svenskt Näringlivs VD tycker att regeringen är feg" istället"!

Sju dagar till glädje.

Dessa shortsmän. Temperaturen närmar sig elva-tolv och direkt vill folk ta på sig det allra fulaste plagget de har i sin ägo. Gå omkring och se ut som några jävla scouter.

Men jag behöver inte bry mig om det. Solen är här nu. Gå ut och var glad! (Om du inte är pollenallergiker.)

Jag sitter dock inomhus i en vecka till. Kanske att lite hänryckning kan komma i fråga senare.

Ofred

De skjuter varann i Libanon. Jag får lust att ringa Charbel och fråga hur läget är. Men så kommer jag på att han är i Cannes och spelar med sitt band.

När man varit i ett land, pratat med och varit hem till människor som bor där, känns bilder på soldater som skjuter mer. Fast i Beirut är nog allt precis som vanligt idag.

Osol

Men kom igen nu, släpp in solen!

Jag väntar, men det är tråkigt att bara vänta. Jag kommer att fortsätta vänta - vad har jag för val? - men det kommer kanske inte märkas lika mycket.

Arbete som tillflykt, kanske också ett måste.
Två massiva veckor.

Min sol skiner så gott den kan.

Mat och klimat

Jag jublade över lokala grönsaker senast och det är ju förstås bra att det finns sådana även här uppe i norr. Men de är växthusodlade i ett kallt klimat, vilket kräver mycket energi för uppvärmning av växthusen. Morötter och kålrötter och potatis och allt sånt som odlas på friland är mycket bättre, både för att hålla landskapet öppet och för den snåla energiåtgången. Tack, solen.

Värst är dock djuruppfödningen när det gäller energiförbrukning. Jag hörde på radion igår att den står för 18 procent av växthusgaserna, nästan en femtedel alltså. Jag saxar lite från Djurens rätts hemsida, som i sin tur har saxat från andra:

"Att äta ko till frukost, lunch och middag är ingen hälsokur för vare sig hjärtat eller själen, men de allvarligaste följderna syns inte i den inre miljön utan i den yttre. När klimatförändringarna klättrar på dagordningen riktas ljuset oundvikligen mot köttindustrin."
Niklas Ekdal, DN, 11 februari 2007

"Djuruppfödningen orsakar i dag två tredjedelar av människans totala utsläpp av den mest potenta växthusgasen kväveoxid."
Henrik Ennart, SvD, 19 februari 2007

"Ät grönsaker! Produktion av kött är både koldioxid- och metanintensivt och kräver stora mängder vatten. Faktum är att idisslande djur som kor, får och getter är stora producenter av metan till följd av hur deras matsmältningssystem fungerar."
Europeiska kommissionen

Grönsakstillgång

I torsdags upptäckte jag en härlig sak.
Både hietalagurkan (Övertorneå) och pitholmstomaten finns nu i affärerna.
Doo-dodo-do-do-do I'm lovin' it.
(McDonalds långt fram i hjärnbarken. Precis vad de vill. Fan, indoktrinerad och besudlad igen.)

Ettårsdag

För ett år sedan, söndagen den 7:e maj, skrev jag:

35.9 grader visar termometern på min balkong, men runt Fårön ligger ännu isen. Jag är nyss hemkommen från en joggingrunda och där nere vid vattnet var det kallt och skönt i luften, men vassen luktade vass. Sen sprang jag upp på Grisberget där det fortfarande ligger snö i elljusspåret medan det på andra ställen var så hett att det blev svårt att andas.

Det var tider det! När de benlösa sprang och de fingerlösa spelte gitarr så det klang...
Jag har sprungit idag också. Tänkte att jag kanske skulle komma på lite saker om framtida storverk, men allt jag kunde tänka på var hur jobbigt det var. Jag fick kämpa från första till sista steget.

Nu ska jag tänka på motsatser.

Sanning

Jag har sagt till människor jag har mött i Mellanöstern att jag bor skitlångt upp i Sverige och att det fortfarande är typ vinter där. Jag har känt att jag kanske har överdrivit en smula.

Vad händer när jag anländer till Piteå?















Snö händer såklart. (Om man tittar noga.)
Men det har slutat nu. Termometern visar 2.6. Björkarna är i startgroparna.
Hej, Piteå!

Nya bilder

Om två timmar bär det av mot Piteå. Mellanösterfisken ska fjällas och benas och filéas och stekas och serveras som ett sällsynt njutningsfullt konststycke till radiomåltid. Werner Vögeli ska le i sin himmel. Kanske har han herr Wretman vid sin sida.

Fast egentligen är det ju Cajsa Warg som är idealet. To hell with Vögeli!

Vad pratar jag om egentligen?

Det är inte gott att veta. Det jag vet att en rejäl laddning bilder från de senaste veckorna finns här.