Nyck.

Som konstnär lägger jag mig på rygg i min ateljé 00:33. Jag har vit rock och flätor. Pensel och paljett har jag inte sett till sedan mandariner började kallas småcitrus.

Detta är bara påhitt.

Såsom mycken annan konst.

Egentligen.

Jag skrev Tillräckliga för ett litet tag sedan.

Vad jag egentligen ville säga var nog det Stig Dagerman sade 27 mars 1954, men det fick jag reda på först idag:

VID ÅSYNEN AV EN EK

Mens strebrar klättrar fyratusen meter
upp på sina berg av erkänt skrot
lägger eken vid de höges fot
en millimeter till sin diameter
och kröker hånfullt en osynlig rot.

Fördelning.

Vi drog två vinstlotter. 120 kronor. 60+60.

20 kronor gick till en person som utanför butiken försörjde sig genom att be främlingar om pengar.

100 kronor lades på den hög av kontanter vi har i väntan på att krisen kommer.

Sju sorters apa.

Haltande apa
Gorilla

Synskadad apa
Serilla

Lomhörd apa
Hörilla

Dåligt behandlad apa
Farilla

Yr apa
Mårilla

Nöjd apa
Inteilla

Apa som gillar fisk
Godsilla

Arbetsliv.

Under två somrar förvärvsarbetade jag på postterminalen. Arbetet handlade till stor del om att identifiera vilket postnummer som avsändaren skrivit på försändelsen och sedan placera försändelsen i avsett fack för just den nummerserien. 893 45 hamnade i Umeå 89-94.

Det var natt och det var enahanda. Det var att fylla ut tiden med dösnack.

"Mor ror", var det en som sa.

"Far är rar", sa en annan.

"Far är mor", sa någon, kanske jag.

Och då fyllde en orakad och småmullig man i blå t-shirt i med något som hårt har bränt sig in i hjärnbarken hos undertecknad.

"Far är en mora och mor är en fara."

Jag minns tyvärr inte hans namn.