Att längta efter döden behöver inte vara fel. Bättre än att frukta döden i alla fall...
En elvaåring som inser att livet är ändligt, att det kan ta slut imorgon, det tycker jag verkar sunt. Eller, vad är sunt egentligen?
Jag konfronterade i somras en buddhist med att buddhismen inte verkar särskilt barnvänlig. Hon sa: "Nä, livet är inte barnvänligt."
Tråkigt nog.
Jag säger inte varken eller, antingen eller, bu eller bä eller både och. Jo, jag säger nog både och. Man kan längta efter livet och döden på samma gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man kanske kan säga att döden är en ganska viktig del av livet?
Jag tänkte skriva så. Men jag skrev inte så.
He.
Vad sa de buddhisterna om sin a reliker? jag hade tyvärr inte möjlighet att lyssna.
Döden finns inte för övrigt.
Skicka en kommentar