Valvalet

Jag har länge sagt att det inte är själva dödandet jag är emot när det gäller att döda och äta upp djur, utan det faktum att människan behandlar djuren så dåligt på vägen dit. Så sett, har jag även sagt, skulle jag kunna äta djur som lever vilt.

Det är så svårt att hålla redan på var allt kommer ifrån och vad som egentligen är lidande och var missförhållandena egentligen börjar. Denna avsaknad av överblick kan få en att kapitulera, att säga "jag kan ändå inte göra nåt" och sedan leva i västerländsk bekvämlighet utan att egentligen ta ställning. Sådan vill jag inte bli.

Det har hänt att folk frågat mig: "När ska du sluta vara vegetarian då?" Och "när ska du klippa av dig långhåret då?" Dylika frågor får mig naturligtvis att i ren protest leva vidare med mina val. Jag vill inte att deras trångsynthet ska vinna. Samtidigt känner jag mig ändå begränsad. Jag menar, ska jag fortsätta vara vegetarian bara för att någon idiot inte förstår sig på den hållningen? Det ser ut som en "lose-lose-situation".

I alla fall, på nyårsafton åt jag fjällröding och igår åt jag val. Han vi bor hos ville gärna bjuda på val, eller kval som det heter i Norge, och jag tackade ja. Det kändes lite exotiskt också.

BRYNJULVS KVALWOK















10 valkarbonader (ser ut som pannbiffar typ, gjorda på vikval)
Paprika
Squash
Majs
Lök

Serverat med ris, brun påssås och indonesisk soja.

Norwegian crossover experimental kamikaze cooking. Men det var inte så gott och det är också en tung variabel som i mitt förhållandevis rika liv är mäkta svår att bortse ifrån. I fortsättningen lämnar jag valen därhän.