Musiken.

Just nu sitter jag hemma i den orangefärgade soffan. Jag sitter mellan två högtalare och lyssnar på Laura Nyro. Jag tittar på ena högtalaren. Den står ganska högt upp på ett skåp. Jag funderar på om man kanske borde placera högtalarna så att de inte syns, så att musiken bara fyller rummet liksom, men kommer fram till att jag vill att högtalarna ska synas. Det är roligt att tänka på att artisten är inne i högtalaren, att föreställa sig musiken.

Men egentligen är det farligt att tänka på. Det är ett av livets mysterier. Var kommer musiken ifrån? Jag menar, hur i helvete kan atomerna formera sig till Beethovens femma, Fever Rays When I Grow Up eller vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö, himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö? Plötsligt kommer luften i svang och den blir allt det där. Den blir musik.

Så funderar jag här mellan högtalarna och så funderar jag när jag hör Kalejdoskop i P2. Hur kan det låta sådär? Och hur kan de där atomerna åka in i mina öron och registreras av hjärnan? Varför är det musik?

Lyssna du också. Ikväll med en tvivelaktig figur vid spakarna.