Beirut dag 10

Min vän Tvärsäkerheten tycker att jag ska blogga om livet - det drömda och det glömda. Stoff till sådana bloggposter finns på alla platser där det finns en människa, men just nu - mitt i sena natten - tror jag inte att jag har kraften att mejsla fram en iakttagelse av slik poetisk dignitet. Sånt kostar på. Trött och hungrig avfärdar jag härmed Tvärsäkerhetens propå.

Vi har gjort en fin intervju idag med en improvisationsmusiker som gör ljud med en trumpet. När israeliska armén fällde bomber i Libanon 2006 gjorde han inspelningar på sin balkong. "Mazen Kerbaj - trumpet, Israeli air force - bombs" står det på medverkandelistan. Men han är less på den där inspelningen. Dels för att folk fortsätter att dra upp den (som vi), dels för att han inte tycker att det är bra musik. Dagens intervju där på balkongen kommer bli bra till programmet.

Ställningen i vändtia håller jag, likt det drömda och glömda, också inne med. Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja den senaste tidens resultat.

Tre - Beirut dag 8.

This is Lebanon calling. Vi har roligt här!

Ikväll ska vi åka upp i bergen och vara med när bandet Mashrou3 Leila repar. Vi vet inte riktigt vilka berg som avses, men det ordnar sig nog.

En trea bland bokstäverna tänker du. Jag tror att ljudet ska vara ett kort och öppet "ja". Som jajamänsan, alternativt bara ett kort och öppet "a", men varför inte skriva just a i så fall?

Min röst kommer för övrigt fylla både slott och koja när hela Sverige ikväll rattar in Kalejdoskop klockan 22.30. Det är lång musik som gäller, så det är bara att lyssna och låta sig föras bort av jamaicansk ur-reggae och annat.

Continuité - Beirut dag 7

Det här börjar ju likna en riktig blogg med inlägg varje dag. Kontinutet är ordet för dagen.

Vi har haft lite otur med människor som antingen uteblivit från intervjuer, gjort sig onåbara eller varit mycket svåra att bestämma tid och plats med. Då gäller det att hålla modet uppe och ta det man kan få. Vi har två veckor på oss och därmed ingen tid att deppa över uteblivna, om än ack så rara, ärtor. Ordet kontinuitet drar viskande genom Beiruts gränder.

Och idag när vi gjorde en liten sammanställning över vad vi har kvar att göra såg det ganska bra ut ändå. Vi har pratat Charbel, Mayaline, Zeid, Marc, Nisreen, Hamed och Fadi. Vi ska träffa Sandra, Carol, Ghazi och Mazen. Och helst Ziad och Jawad också. Och Soumaya. Plus att vi ska träffa några av de vi redan intervjuat igen.

Ja, men vi har kanske har gjort hälften ungefär och vi har ju varit här halva tiden. Det är en händelse som ser ut som en tanke och den tanken är: Kontinuitet.

Den som vill kolla vad det är för figurer vi träffar kan kolla in den utmärkta fotografisamlingen Music is life på fotografen Tanya Traboulsis hemsida.

Så den aktuella ställningen i vändtia:
Tvivlet - Tvärsäkerheten 5-3

Bilder - Beirut dag 6

Jag har inte varit så flitig med kameran. Ett litet ryck igår bara. Det är allt. Egentligen har jag ju inte ens en kamera, men jag har fått låna Jonas. Kolla in Tvivlet Bild för den lilla skörd som ändå bärgats.

Den sammanlagda ställningen i vändtia är nu 2-2.

Metamorfos - Beirut dag 5

Vi har bytt ett lyhört och nedgånget hostel vid en hårt trafikerad väg mot en rymlig och tyst lägenhet på en av Beiruts hippaste gator. Det är dessutom mycket billigare att vara inneboende här än att bo på det förra stället. Och när hon som har lägenheten till råga på allt har åkt iväg för lite scuba diving i helgen och vi kan rumstera för oss själva känns det förstås extra bra.

Men det allra bästa i den här historien är kanske att den innehåller en person som först gör folk besvikna för att sedan ta revansch.

För ett par dagar sedan berättade jag om en tjej, Mayaline, som inte kom till vårt avtalade möte. Vi träffade henne för tre år sedan också och även då var hon ett tämligen ovilligt intervjuoffer. Hon verkade ointresserad och för cool för oss.

I förrgår fick vi ändå till en intervju med henne och hon var verkligen trevlig och berättade om ditten och datten, ditten och datten, skämtade och var glad. Hon frågade var vi bodde och vi drog lite på det. Ville inte riktigt berätta på att vi bodde i ett mögligt kackerlackshål. Till slut sa jag ändå det och Mayaline sa: "Pojkar, det här går inte för sig".

Efter en stunds tankeverksamhet plockade hon fram sin kompis Cynthia som hade ett rum ledigt och det är i det rummet vi nu bor. Av en ful ankunge som inte håller ett avtal blev det en vacker och hjälpsam svan. Det var väl fint! (Både dessa karaktärer kan rymmas i samma person i och för sig.)

Apropå dykning. Aqualung är ett fint ord, tycker jag.

Taxi taxi - Beirut dag 4

Vi har hittills snittat på 1,5 taxiresor per dag. Varje resa och varje chaufför är en egen berättelse och om det här hade varit en taxiblogg hade jag redogjort för samtliga, men nu håller jag mig till två citat från den senaste chauffören i raden.

Vi åkte förbi universitetet och han sa: "Det här är universitetet. Det är för vetenskap."

Som chaufför var han den tutande typen. De är många här. Han var långt ifrån en av de värsta, men när vi vid ett tillfälle fastnade i en de oräkneliga bilköerna hängde han sig på tutan ett bra tag. Sedan vände han sig mot Jonas. "Om jag inte tutar kommer de inte att köra."

Jonas nickade instämmande.

Beirut dag 3

Vi hade bokat en intervju och två minuter efter utsatt tid sa Jonas: "Jag tror inte att hon kommer."

Det var en fin liten bistro hon stämt träff på. Jag och Jonas beställde in en osttallrik och varsin öl. Vi var trötta efter att ha promenerat för långt två gånger. Först till ett café som vi trodde låg mycket närmare och sedan från Beirut Art Center som det sades att det skulle ta 20-30 minuter att gå ifrån, men det tog säkert trekvart.

Till slut fick vi öl och ost på L'osteria. Vi sa inte mycket där vi satt och väntade. Femton minuter efter utsatt tid messade Jonas henne. "Var är du? Vi är här." Sista biten taleggio slank ner med en brödkant. Vi spelade vändtia.

Svaret kom: "? I didn confirm today! Hope we didn't misunderstand each other. Tomorrow is fine 7 pm."

Jaha. Men då kan inte vi. Jonas var arg hela kvällen för att han fick rätt (och för att han förlorade på vändtia).

Profetia - Beirut dag 2

Solen skiner, en lätt bris svalkar. Det sägs vara den bästa tiden nu när värmen ännu är behaglig, nätterna ljumma och grönskan intakt.

Vilken explosionsartad förändring Beiruts stadskärna genomgår just nu! Det är lyftkranar överallt och flådiga kvarter byggs. Det är stor skillnad jämfört med tre år sedan. Vår kompis Charbel sa igår att Libanon är det enda land kring Israel som har potential att hota Israel ekonomiskt. "Och varje gång vi börjar repa oss ekonomiskt slår de till mot oss", sa Charbel.

"And then things will get really shaky."

Ankomst - Beirut dag 1

Hastig rapport: Vi är framme.

Vi fick veta att taxiresan från flygplatsen till hotellet skulle kosta 10 dollar. Ändå betalade vi 20. Det är alltid så. Den första taxiresan blir man alltid lurad.

Men det är fint annars. Det känns som utomlands.

Förberedelser.

Sista natten i Sverige. Imorgon ska bli en askfri dag med flygplan som kan göra rutten Stockholm-Prag-Beirut. Jag har packat ner löparskorna. Lera från det ännu inte riktigt upptorkade elljuspåret som kallas "Ryggis" kommer att möta rosaaktigt tegel på libanesisk strandpromenad. Det trodde man inte.

Rapport om detta och annat utlovas.