Bron 1.

Igår dök en ny farkost upp på Sundsvallsfjärden. Plötsligt låg där en jätteflotte i stål med ett anskrämligt staket till reling. Det var ingen skönhet, men som gjord för att lastas med något tungt skit som ingen bryr sig om längre.

Här syns den mitt i bilden där den ligger utanför före detta Vin & Sprit-fabriken i Skönsberg. (Okej, ingen supertydlig bild, men klicka på den och sedan en gång till så förstoras den ganska mycket.)



Och idag har det visat sig att det som ska bort är cisternerna till vänster om pråmen. Dels för att spritfabriken är nedlagd förstås, men framför allt, antar jag, för att det är där bron över fjärden ska ha sitt norra fäste.

Jag kommer nog att fortsätta ta en bild då det händer något märkbart med brobygget. Tvivlet dokumenterar!

Någon gång under 2014 ska den vara klar.

Glimtar.

Kärnverksamheten i mina försök att tjäna pengar utan att ha en alltför ostimulerande tillvaro är att vara radioreporter. Och jag brukar ju skriva här när mina alster når offentligheten. Egentligen borde den här posten ha kommit till förra helgen för då sändes två reportage i radio.

Det ena handlade om en filmfestival i Beirut - Libanesiska filmfestivalen kort och gott - och detta kunde man höra i P1:s Kino. Festivalarrangörerna var inne på att det kollektiva libanesiska minnet måste förändras, måste frigöras från inbördeskriget. Lyssna här ca 33:50 in i programmet.

Det andra var en intervju med den färöiska artisten Eivør Pálsdóttir. Hon har flera gemensamma nämnare med Björk, som ju varit aktuell i veckan med Polarprisutnämningen. Eivør gör låtar om att hon får sjögräs på fönstret när det stormar och sånt. Lyssna på förra veckans Felicia, 27:30 in i programmet.

Mer är på ingång!

Politiken.

Kraftiga böter eller straffavgifter vill regeringen att tågbolagen och Trafikverket ska få när tågen är försenade. Är inte det att skjuta sig i foten? Trafikverket är ju staten själv. Ska staten ge staten böter när tågen är försenade? Och vad gäller tågoperatörerna lär det bara leda till höjda biljettpriser i förlängningen. Efter att ha sett hur mycket skit personalen får ta vid förseningar tror jag att i alla fall de på ombord på tågen gör vad de kan för att det inte ska bli några dröjsmål.

Äh, jag är inte så förtjust i att skriva om politiska spörsmål. Detta trätande. Och nu är det val också. De här två blocken som tornat upp sig på varsin sida gör riksdagsvalen väsentligt tråkigare. Nyanserna försvinner när det bara finns ett streck att välja sida om. Fast ett partis resultat avspeglas väl i antalet ministerposter också förstås...

Jag kommer att rösta i alla tre valen och jag kommer inte att rösta blankt. Som jag skrev för ett tag sedan, jag väljer när jag måste. Och jag måste utnyttja min demokratiska rätt att påverka vilka som styr landet. Jag är glad att jag har den rätten tillsammans med er andra.

Vardag.

Äter stekt potatis och läser i ST att fornminnesföreningen anordnar rysk afton ikväll. Det känns som höst. Jag kollar också på ett klipp med Focus som var härligt laddat i amerikansk teve 1973. Särskilt sångaren Thijs van Leer.

Äntligen!

Torsson är ett trevligt band, tycker jag. Mysig boogierock utan minsta vassa kant. Totalt ofarligt, men ändå intressant tack vare de torra texterna som ofta är små återhållna, underdrivna berättelser eller av upplysande karaktär.

Som i klassikern Klippans centrum:

"Man tar tåget från Lund, åker mot Åstorp, byter till Klippan, sen går man till stan.
Jag far till Klippans centrum. Klippans centrum - här är jag.
Dom har SJ-gods centralstation en halvtimmes gångväg ifrån stan."

En annan välbekant låt handlar om våra kroppars blodomlopp.

Eftersom texterna är så centrala har jag försökt lyssna på dessa extra noga, men på ett ställe har jag alltid gått bet. Det är i låten Sverige, där de sjunger:

"Sjöar och slätter, rullstensåsar, höga berg och skog,
skärgårdarna, NÅGONTING OBEGRIPLIGT från Torne älv samt Arjeplog"

Den där delen har min hjärna aldrig kunnat dechiffrera, men idag kom svaret! Detta i form av det fina radioprogrammet Så funkar det - saligt i åminne - men mycket finns kvar på webben.

Lyssna och lär här!

Årsdag.

Ser man på. Idag är det precis fem år sedan den här bloggen med ett bastant inlägg blev till. Den hette Liv i Piteå och skulle väl vara ett sätt att hålla kontakt med mina kamrater när jag flyttade ifrån dem. Det är tveksamt om det lyckades.

Jag vet inte exakt när Liv i Piteå blev Tvivlet. Det var kanske en av alla gånger som jag funderat på att lägga ner, men ändå fortsatt så smått. Frågan som alltid måste ställas: Varför skriver jag? Nära besläktad med: Varför lever jag?

Tidigare i veckan besökte Tvivlet en utställning med den italienske designern (och annat) Ettore Sottsass. Det rullade en intervju med honom på en teve. Han pratade om skillnaden mellan att dricka ur ett glas jämfört med en pappersmugg. Vad jag minns sa han ungefär att när man dricker ur ett glas känner man att det är ömtåligt. Man måste ta det försiktigt. Ens sinnen skärps. Upplevelsen stärks.

En pappersmugg däremot dricker man ur och kastar bort. Sottsass menade att då man drack ur pappersmuggen existerade inte ens liv. Då konsumerade man bara livet, utan att vara medveten om det. Medveten om livet alltså.

Sen sa han, och det minns jag särskilt: "Jag har alltid varit orolig över att inte vara medveten om man lever, för jag vill känna att jag verkligen lever. Lever dramatiskt."

Det känns som en bra programförklaring för Tvivlets fortsatta existens. Bloggen gör mig medveten om att jag lever. Lever dramatiskt. Och så var det nog den där dagen för precis fem år sedan också, mer omedvetet. Se - utveckling.

Dessutom ger glaset inte ifrån sig någon smak, vilket en pappersmugg ofta gör, sa Ettore Sottsass även.

Förhoppning.

Den mättade grönskan, den varma luften och de mörka nätterna. Jag har en vän som säger sånt som: "I augusti nuddar livet vid taket." Eller är det jag själv som har sagt det? I så fall sade jag det när han lockat fram det, för jag tämligen säker på att han gillar den här tiden ännu mer än vad jag gör.

Det ska bli en rolig månad.

Tvivlets återkomst, del 2

Jag lyssnade på Ulf Danielssons sommarprogram häromdagen. Han är professor i teoretisk fysik. Jag har nämnt honom förut, i höstas i inlägget Rymd, som jag tror på fler än det sättet hör samman med den här texten. Ulf pratade om sitt liv, om tillfälligheter som spelat in i det och om det kaotiska universum där inget sker av någon särskild mening. Att det finns liv på jorden är en slump.

Han tror inte på Gud, men det forskningsfält han ägnar sig gör att han ställs inför frågan. Är världsalltet ändå inte skapad av någon där i början? Finns det verkligen ingen mening med det här livet?

Något svar har han inte utan säger som Harry Martinsson: I valet mellan Guden och gåtan väljer jag gåtan.

Det var alltså detta som föranledde del 1 i Tvivlets återkomst. Måste jag välja? Är det inte nog att välja att inte välja? Det var skönt att få stöd av Danielsson i alla mina icke-val mellan det triviala - såsom lunchrumsdiskussioner om teveserier - och det outsägliga - såsom evigheten, guden och gåtan.

Jag väljer när jag måste.

Ulf Danielssons sommarprogram rekommenderar jag varmt denna kväll när molnen majestätiskt seglar från öster till väster, vilket är ovanligt, men knappast har med saken att göra.

Tvivlets återkomst, del 1

Snart försvinner communityn Lunarstorm från nätet. Jag var där ett tag och skrev en del i det som kallades "dagbok".

Den 9:e februari 2001 skrev jag följande:

"Hej, kamrater.



Jag är ganska nyligen hemkommen från skolan och hade en helt fantastisk cykeltur på vägen hem. Det är ännu bara den 9:e februari, men det var så oerhört mycket som påminde om våren att jag blev alldeles till mig.
 Det är precis den här tiden på året och det här klimatet som får mig att vilja spela bandy.

Ni som vet nåt om mig kanske känner till det ambivalenta förhållande till den trevliga sporten.
 Just här och nu känner jag för att snöra på mig grickerna och lira fartfylld, intensiv bandy. Det är också ett bra sätt att hålla sig i form vilket jag tycker är viktigt. 

Men det är samma sak varje år. I december och januari känner jag oftast ingen lust att spela bandy. Jag vet inte varför. Ingen lust bara. 

Ja, jag vet inte. Jag fortsätter nog ändå…



Andra saker som för mig in i vankelmodets snåriga buskage är:

Victor Borge - var han så jävla rolig egentligen? Många saker är rätt billiga i hans uppträdanden.

Hultsfred - Ska jag bevista festivalen eller inte? Det är väl främst den ekonomiska faktorn som är avgörande. 

R.F.T.C - Är Rocket from the Crypts ”On a rope” en bra låt? Det börjar rätt bra, men den blir lite seg.

Att vara social - Det finns de som säger att jag faktiskt kan vara trevlig, så jag har funderat på att bli mer social. Men jag kanske bara blir konstlad och obekväm då. Över huvud har jag svårt att bara göra saker utan att fundera och då blir allt jag gör onaturligt på nåt sätt. Jag måste lösa upp hämningar jag har, men hur gör man det?

Om antingen-eller - Måste man alltid bestämma sig? Kan man inte få glida runt i tvehågsenhet och på så sätt vara öppen för förändringar? Om man bestämmer sig för det senare så har man ju bestämt sig för det i alla fall.
"

Jag känner mig ganska lik. Mer om det i del 2.

-

Kan det vara grus i maskineriet?