Högtid.

Apropå på mörker och att sova. Idag ska jag tända ljus där folk vilar för evigt. Det är en fin högtid detta. Jag minns särskilt den här helgen från den tid jag bodde i Uppsala och alltid passerade genom eller intill gamla kyrkogården på väg till idéhistoriska institutionen eller Carolina Rediviva. Jag blev alltid en smula varmare inombords när kyrkogården första helgen i november plötsligt fylldes av levande ljus. Det gick inte att bara passera den då. Jag måste stanna och kontemplera lite.

I år sammanfaller Alla helgons dag med dödsdagen för Gustav II Adolf, som gav Sundsvall stadsprivilegier 1621, men också drog igång Uppsala universitet efter en tid i dvala nästintill. Det här tar de mest konservativa intressena i Uppsala synnerligen fasta på. Idag passar man på att fira "hjältekonungen" med "fanborg, fosterländska sånger och akademiska processioner". Nedläggning av krans vid GIIA:s minnesobelisk är den symboliska höjdpunkten.

Såhär kan man läsa om firandet på bloggen Tronen, altaret och svärdet (För dig som gillar Kungen, Sverige och gamla värden):

Det är lågan mot dygdernas förfall, mot det moderna projektet och mot en historielös tid, som inte begripit vilka skador den tillfogat och fortfarande tillfogar sin stackars ungdom.

Läs hela det anakronistiska inlägget här.

Ja. Jag skippar Gustav Adolf (som i och för sig ska ha heder av att han månade om utbildning och fick en så intressant och uppfriskande dotter) idag och plockar ihop skärvorna av min förmodligen förtappade själ och besöker mina egna förfäder åtminstone. Ett högtidlighållande av mindre svulstig natur.

Tröttheten.

På Sundsvall stadsbibliotek, allmänt känt som Kulturmagasinet, satt två farbröder och sov häromdagen. En var på gränsen till snarkningar vid hyllorna med böcker på främmande språk och den andra satt i studierummet med huvudet framåtböjt sådär så att man först tror att vederbörande faktiskt läser i den uppslagna boken.

Vissa tycks vilja gå i ide. Det är den tiden nu.

Jag har hört att man ska tända många lampor, peppra sig med ljus, direkt när man kliver upp på morgonen. Då börjar kroppen producera hormoner som verkar uppiggande. Sedan kan ingenting stoppa en! Inte skymning på tidiga eftermiddagen, inte P1:s malande meteorologer, inte heller den grå röken från ack så många bilar. Inte ens en bok på främmande språk.

Sufism.

Här var det lite radio gjord igen.

Sufisk seans med Abida Parveen.

Friheten.

Idaho/Kori/Rytmisk ledde mig till en text så bra idag att den kräver en länk från Tvivlet.

Läs om en mycket viktig och aktuell grej här.

I gemen.

promenaden i parken
nyslagna gräset för sista gången
löven i redan inledd förmultningsprocess
dofterna ur det förflutna

niklas och jag i koja på hällomsberget
vi sa inte mycket då heller
orientering i skolan
i nian behövdes egentligen ingen karta
isen när inget ännu talade för vinter
utom möjligen en rök ur munnen

Påhittat.

"Det är den sanna upplevelsen allt författarskap bygger på! Inga simpla fantasifoster hoptejpade i en bekväm medelmåttas tomma hjärnhalvor!"

Kulturreporterns utbrott när han får reda på att Jim-Ture Ödegårds böcker är ihopdiktade och inte självbiografiska var en härlig parodi på människor som befolkar kultursidorna. Nu tjugo år efter Galenskaparnas sktech har uppståndelsen kring Karl Ove Knausgårds bokserie Min kamp (där första delen nu precis kommit på svenska) visat att en hel del är sig likt.

Bara namnen.
Jim-Ture Ödegård.
Karl Ove Knausgård.

Båda med en svart uppväxtskildring och båda med något gemensamt i det inte så uppklädda och välansade yttre. Knausgård ser ut att kunna bo i Ödegårds hus.

Och i januari skrev den norska författaren Jan Kjaerstad om Knausgårds Min kamp 1 i DN: "Varför ta påståendet om att något är självbiografiskt för givet? En författare är den sista man bör lita på." (http://www.dn.se/dnbok/hans-logner-blandar-kritiken-1.1026372)

Roligt.

Folke.

"Folke försöker utröna vilken position traditionsmusiken har bland unga folkmusiker idag och har frågat Sara Parkman (från gruppen Kraa), Emma Ahlberg och Daniel Ek (från Ranarim)."

Folke är i det här fallet jag. Lyssna ikväll 19.00 i P2 eller på webben i efterhand.

Saba.

Jag glömmer det här med att berätta om mina radioinsatser. I P2:s Felicia för ett par veckor sedan gick ett reportage från Beirut. Det handlar om en singer/songwriter som heter Youmna Saba.

Se och hör hos Felicia.

Sångare/låtskrivare...

Ja, kanske skulle kunna funka om man fick vänja sig ett tag.

Ångrarna.

Mikael: "Jag såg ju då när bandagen ramlade av att alltihop var borta. Och då grät jag faktiskt. Jag ångrade mig på en gång. Det var något förskräckligt. Jag tänkte: Vad fan har jag gjort? Vad är det jag har ställt till med? Oj, oj oj. Nu måste du låtsas att du verkligen vill vara Mikaela."

Orlando: "Men du ville väl göra det här själv? Du hade ju tagit de stegen i den riktningen."

Mikael: "Jo, men jag är ju plikttrogen av naturen också. Jag är ju plikttrogen mot etalissemanget. Man kan ju inte bara dra sig ur. Inte när man har gått så långt. Så tänkte jag åtminstone."

Det här är alltså ur dokumentären Ångrarna. Jag säger igen: Se den. Den är intressant, häpnadsväckande, rörande, rolig och fin. Bland annat.

Tillit./Ånger.

Jag var ute och gick häromdagen med en man som är ganska mycket äldre än jag. Han pratade om att döden nalkas och vid något tillfälle sa vi båda att man inte vet när den kommer. Kommer gör den i vilket fall. Det har sagts många gånger förr, men vad gör man?

Dödsformuläret för människor utan allvarliga sjukdomar:

• Kommer: Ja.
• När? Vet ej.

Så vi går vidare utan att veta vad som väntar. Peter Curmans dikt Tillit tycker jag sammanfattar precis vad det handlar om.

Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

____________________________

Samman med detta hör kvällens superba dokumentär i SVT - Ångrarna. Men jag orkar inte skriva hur för då måste jag tänka när jag i själva verket bara vill fika.

Jag nöjer mig med en innerligt menad uppmaning: Se!
http://svtplay.se/v/2164465/dokumentarfilm/angrarna (tillgänglig till 2 nov)