Samhörighet.

Epikuros levde för 2 300 år sen. Det är längesen. Han tyckte att man skulle ha det bra bara. Söka njutning och välbehag och inte vara rädd för att bli straffad efter döden eller bli utsatt för gudarnas vrede. På det stora hela stod han för en sympatisk filosofi. Han höll till i en trädgård också, vilket självklart ger pluspoäng.

Men det som verkligen gör honom mänsklig och inte über som många andra filosofer är hans tilltalande matvanor. Från Wikipedia:

"Bröd lär ha varit Epikuros främsta kostkälla och vid festligheter åt han gärna ost. Angående ost, så lär Epikuros ha sagt: 'Skicka mig lite ost, så att när jag vill ha en festmåltid, ska jag ha möjligheten att ha det.'"

Ma.

Om dem som hysa ambition kunde man

säga att de liknar den flitige gossen i
byskolan som rabblar svaret innan lära-
ren hinner fråga. Nu detta liv är icke
någon byskola. Himmel, himmel, jag har
väntat länge på frågan.

         - Willy Kyrklund

Kärlekssång.

Det finns fina saker i den här världen också.

Matglädje.

Vi serverade middag för tretton personer på nyårsafton och tallrikarna räckte inte, så en av gästerna fick äta på ett av de ovala uppläggningsfaten istället. Hon uttalade sig flera gånger uppskattande om detta, vilket gladde oss alla.

Julnöt.

Hur många ord går det att få ut av FORMULERINGSKONSTEN?

Ludwig.

"[E]n förhärdad, asketisk rationalitet, som fann sin djupaste näring i en blå låga av återhållen andlighet djupt inne i en ingenjörsmässigt konstruerad språkbur."

Skrev DN om Tvivlet häromdagen?

Nej, det var filosofiprofessorn Hans Ruin som recenserade en nyöversättning av Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus".

Svårt det där med rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Vem är egentligen rationell? Och utifrån vilka förutsättningar? Vad är målet?

Intressant det Ruin skriver om hur Tractatus gavs ut. Texten refuserades tydligen flera gånger i Tyskland, men när logik-giganten Bertrand Russell erbjöd sig att skriva ett förord gick det bättre. Och sedan, när det blev dags för utgivning i England, då ändrades titeln från "Logisk-filosofisk avhandling" till "Tractatus Logico-philosophicus".

Den latinska titeln såg väl mer lärd ut och Russell gav förstås tyngd till det hela, men texten var samma gamla som tidigare refuserats. Så den ingenjörmässigt konstruerade språkburen var ändå beroende av två faktorer som direkt talar till känslan och inte förnuftet för att bli utgiven.

Men det var ju rationellt gjort av förläggarna. Boken spreds och, som Ruin skriver, "en av nittonhundratalets mest egenartade karriärer" anträddes.

Rationalitet och andlighet. Förnuft och känsla. Allt blandas när verklighetsuppfattningen ska kokas ihop i våra hjärnor. Andra ord som kommer till mig: Tolkningsföreträde, makt och språkets otillräcklighet.

Äh, jag vet inte.

Summa.

Socialt accepterad.
Politiskt deprimerad.

Bestyr.

Medan jag borstade tänderna gick jag in i det mörka sovrummet, längst in i bortre hörnet, för att där tända sänglampan. Tanken: "Så att den är tänd när jag ska gå och lägga mig."

Uppväger denna oroande ålderskrämpa med att ställa klockan på endast tre minuter tidigare för att jag imorgon bitti ska duscha och raka mig.

Bekräftelse.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."

Jag har inte läst Doktor Glas, men citatet poppar fram då och då. En skala med "precis så är det"-känsla. Fortsättningen:

"Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Nyhet.

Ett knäckebröd som smakar lite fisk.
Inte så tokigt.