Sju sorters apa.

Haltande apa
Gorilla

Synskadad apa
Serilla

Lomhörd apa
Hörilla

Dåligt behandlad apa
Farilla

Yr apa
Mårilla

Nöjd apa
Inteilla

Apa som gillar fisk
Godsilla

Arbetsliv.

Under två somrar förvärvsarbetade jag på postterminalen. Arbetet handlade till stor del om att identifiera vilket postnummer som avsändaren skrivit på försändelsen och sedan placera försändelsen i avsett fack för just den nummerserien. 893 45 hamnade i Umeå 89-94.

Det var natt och det var enahanda. Det var att fylla ut tiden med dösnack.

"Mor ror", var det en som sa.

"Far är rar", sa en annan.

"Far är mor", sa någon, kanske jag.

Och då fyllde en orakad och småmullig man i blå t-shirt i med något som hårt har bränt sig in i hjärnbarken hos undertecknad.

"Far är en mora och mor är en fara."

Jag minns tyvärr inte hans namn.

Störd (helt enkelt).

Åh, de pratar och pratar och pratar och pratar.

"Nämen vad rrroooligt!!!"
"Jag har jobbat tills jag var 68, så nog fan har jag rätt att ta mig en whiskey."
"Har ni sett Daniel laga mat på kvällarna?"
"Va?"
"Har ni sett Daniel laga mat på kvällarna?"
"Han har barn och så eller?"
"Nä, men vi kommer senare, till Jeanette."
"Jag gillar att åka tåg och då är det det här att det liksom är avkopplande och man kan hålla på med sitt. Och det helt oavsett den här klimatgrejen, va."

Jag hatar människor som pratar och pratar och pratar när jag vill läsa min bok. Det är det jag vill säga. En ordentlig, riktig sak att säga.

Skrattar gör de också.

Avsändare.

Krabbextrakt och fiskpulver! Låter som kapten Haddock, men finns i en wrap.

Jäsmedel och räkarom! Låter som kapten Haddock, men är ur en wrap.

De lurade mig med "certifierade skaldjur".

Krabbsaltade tångräkor!

Det var Haddock.

Tillräckliga.

Växterna bara växer
Står och bara lever
En gran - 250 år
En ek - 500 år
En vitsippa - två dagar

Ordboken.

"Bitterhet är en själens kräfta."

Skrev Fredrika Bremer i ett brev 1849.

Jag sitter och kollar lite i SAOB bara. Kräfta.

"Hann gick medh sijne ordh baaklenges lijke som krefueten i wattnedh gör." (1539)

Intressant.

Insecterne.

Utsökte saker i åtskillige ämnen var det ja...

Den där 1700-talsvibben gör sig inte alltför ofta påmind här, så vi säger hej till den helt kort bara - apropå just ingenting - med hjälp av Carl von Linné, blomsterkungen.

Det var inte bara växter som fångade hans intresse. Här nedan ett utdrag från ett tal han höll när han skulle sluta som vetenskapsakademiens preses (dess främsta företrädare) 1739. Han var av uppfattningen att mycket små djur borde få samma uppskattning som stora djur och röck ut till dess försvar i föreläsningen Om märkvärdigheter uti i insecterne.

Vi förundra loars och ormars skarpe ögon, och ugglornas som se i mörkret, men så se på spinlarnes (Araneus) åtta ögon i en skalle, eller på brömsarnes (Tabarnus) ögon, av vilka var ett har många små ögon in uti sig, in om det store ögat. 

Våra ögon mättas ej nogsamt att se på hjorten med sine sköna, grenige horn, men vända sig ej en gång åt ekoxens (Lucanus) store, grenige, glatte, ihålige horn, sköna som koraller, dem djuret utspänna och krama kan, vilket aldrig hjorten förmår.

Och sådär fortsätter han länge, länge om trollsländerne, fetmatsken, vespan (getingen), vattenspringaren, torndyveln et cetera. En favorit är:

Har väl någon fågel ännu lärt pipa med vingarna som mygget (Culex)?

Nej, tänkte väl det.

INGA UNDERVERK ÄRO STÖRRE ÄN DE MINSTE

1700-talsvibb påmind.

Invändningar.

Jag lämnade tillbaka en sak som jag haft till låns i månader. Utlånaren berättade att han just precis innan jag kom hade tänkt att det vore bra om han fick tillbaka saken nu.

Han sade:

- Two men think the same.
- Menar du "great minds think alike"?
- Jag menar vad jag sa.
- Ok.

Diskbänksrealism.

Jag drack en öl i min ensamhet.
Jag dansade i köket.
Sedan kom jag på att det var tråkigt. 

Kompromisslös.

(I en flytt tittar gamla anteckningar fram.)

Aggressiva discjockeyn.
Gör ett sista försök.
Hata mig nu och du hatar mig för evigt.
Ett dj-set i oförenlighetens tecken.