Det är njutbart att lägga pussel. Man bedömer färg och form, spanar efter detaljer, organiserar och lägger bit efter bit på dess rätta plats.
Koppla ihop.
Koppla av.
Koppla ihop.
Koppla av.
torsdag, december 29, 2011
söndag, december 25, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 23 och 24
Idag är ju själva dagen egentligen. Juldagen.
Julinsamlingen summeras och vi fick in angenäma 250 kronor från fem givare. Strålande! Strålande jul!
Tvivlets julspel by Tvivlet
Julinsamlingen summeras och vi fick in angenäma 250 kronor från fem givare. Strålande! Strålande jul!
Tvivlets julspel by Tvivlet
fredag, december 23, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 22
Alltid.
All tid.
All tid i världen.
Alltid i världen.
Världen?
Det finns alltid tid.
Tid är allt.
Eller inget.
Såhär innan jul smakar jag lite på orden bara.
All tid.
All tid i världen.
Alltid i världen.
Världen?
Det finns alltid tid.
Tid är allt.
Eller inget.
Såhär innan jul smakar jag lite på orden bara.
torsdag, december 22, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 21
Zhou Enlai hette en man som var utrikesminister när Mao var Mao i Kina. Sisådär 175 år efter att den hade ägt rum ombads han uttala sig om effekterna av 1789 års franska revolution.
- Det är det alldeles för tidigt att uttala sig om, sa han.
- Det är det alldeles för tidigt att uttala sig om, sa han.
tisdag, december 20, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 19
Oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
missa' en post, post, post
Aj-aj
Aj-aj-aj-aaaaaj
Jag missade en post i kalendern!
Kommer som så många gånger förr att tänka på Galenskaparna. Min inledning är deras slut. Det är från en sång om en skidresa. Och det passar ju bra nu när det är en så grann vinterdag i staden mellan bergen.
oj, jag missa'
oj, jag missa'
oj, jag missa'
missa' en post, post, post
Aj-aj
Aj-aj-aj-aaaaaj
Jag missade en post i kalendern!
Kommer som så många gånger förr att tänka på Galenskaparna. Min inledning är deras slut. Det är från en sång om en skidresa. Och det passar ju bra nu när det är en så grann vinterdag i staden mellan bergen.
"Temat är rokoko!"
söndag, december 18, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 18
Vissa saker kan ligga och gnaga. Dom släpper en aldrig. Saker som blev fel, sånt man sa, sånt man gjorde. Sånt man inte sa, sånt man inte gjorde... Man vaknar ur en dålig dröm i vargtimman och kan inte somna på en gång och då kryper dom fram.
Jag har såna flera saker som troligen kommer att följa med mig livet ut. En del är sånt som får mig att skämmas eller må lite dåligt fortfarande. (Och här tänker jag att om man verkligen, verkligen har gjort något dåligt i sitt liv - vilken outsäglig pina det måste bli!) Andra saker är mer harmlösa. Jag håller mig till en sådan grej här just nu.
I vår mellanstadieklass frågade vår lärare mellanstadielärare oss ibland varför man ska säga "thee", alltså med i, och inte ett vanligt the när man på engelska vill köra bestämd form på ett substantiv som börjar med en vokal. Vi lärde oss svaret ganska snart och upprepade det som dom små automater vi var:
- Det är för att vokalerna inte ska krocka.
- Mm, just det, det är för att vokalerna inte ska krocka, svarade vår lärare då.
Men. Hallå? Vokalerna kunde vi också rabbla och där fanns både e och i med. Ändå kan jag inte komma ihåg att någon frågade:
- Solveig, exakt hur menar du att vokalerna inte krockar när man säger theee?
Ja, hade man varit så vältalig i femteklass hade man väl fått spö för eller senare, men ett litet "vadå" hade vi väl kunnat få ur oss. Nä, vi bara köpte det rakt av. Men ännu värre är ju att en vuxen människa och utbildad lärare står och ba':
- Ja, preciiis, det är för att vokalerna krockar.
Själv ligger man nu och tittar upp i taket och ba': Varförfrågadejaginte, varförsajaginget, varförvardetingensomsanåt, hurkundeallagåmedpådetdär, hurkundehonståochsägasådärhelatiden...
Det bara fortsätter.
Det är okej ändå.
Fast jag undrar ändå, hur ligger det till med den grejen egentligen? Varför ska man säga thee?
Jag har såna flera saker som troligen kommer att följa med mig livet ut. En del är sånt som får mig att skämmas eller må lite dåligt fortfarande. (Och här tänker jag att om man verkligen, verkligen har gjort något dåligt i sitt liv - vilken outsäglig pina det måste bli!) Andra saker är mer harmlösa. Jag håller mig till en sådan grej här just nu.
I vår mellanstadieklass frågade vår lärare mellanstadielärare oss ibland varför man ska säga "thee", alltså med i, och inte ett vanligt the när man på engelska vill köra bestämd form på ett substantiv som börjar med en vokal. Vi lärde oss svaret ganska snart och upprepade det som dom små automater vi var:
- Det är för att vokalerna inte ska krocka.
- Mm, just det, det är för att vokalerna inte ska krocka, svarade vår lärare då.
Men. Hallå? Vokalerna kunde vi också rabbla och där fanns både e och i med. Ändå kan jag inte komma ihåg att någon frågade:
- Solveig, exakt hur menar du att vokalerna inte krockar när man säger theee?
Ja, hade man varit så vältalig i femteklass hade man väl fått spö för eller senare, men ett litet "vadå" hade vi väl kunnat få ur oss. Nä, vi bara köpte det rakt av. Men ännu värre är ju att en vuxen människa och utbildad lärare står och ba':
- Ja, preciiis, det är för att vokalerna krockar.
Själv ligger man nu och tittar upp i taket och ba': Varförfrågadejaginte, varförsajaginget, varförvardetingensomsanåt, hurkundeallagåmedpådetdär, hurkundehonståochsägasådärhelatiden...
Det bara fortsätter.
Det är okej ändå.
Fast jag undrar ändå, hur ligger det till med den grejen egentligen? Varför ska man säga thee?
lördag, december 17, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 17
"Vi kan utforska rymden tillsammans."
Jag såg K-special om komikern Bill Hicks igår. Han var rolig och tyckte om att berusa sig. Alla som tyckte att han var rolig bjöd honom på alkohol och droger. Han blev alkoholist. Han blev nykter. Han utvecklades som komiker. Han blev seriös. Seriöst rolig. Sedan dog han.
Se, skratta en del, ta in.
Om du inte orkar se hela, kolla från 55.00 och framåt. "Vi kan utforska rymden tillsammans." Tillsammans gäller även gummor som handlar för lite.
En komikers död – K special | SVT Play (Tillgänglig till 15 januari 2012)
Jag såg K-special om komikern Bill Hicks igår. Han var rolig och tyckte om att berusa sig. Alla som tyckte att han var rolig bjöd honom på alkohol och droger. Han blev alkoholist. Han blev nykter. Han utvecklades som komiker. Han blev seriös. Seriöst rolig. Sedan dog han.
Se, skratta en del, ta in.
Om du inte orkar se hela, kolla från 55.00 och framåt. "Vi kan utforska rymden tillsammans." Tillsammans gäller även gummor som handlar för lite.
En komikers död – K special | SVT Play (Tillgänglig till 15 januari 2012)
fredag, december 16, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 16
Nu när det lackar mot jul vill jag tipsa om text-tv, eller SVT Text mer precist. Mycket kortfattad och trovärdig nyhetskälla som berättar om stort och smått.
Eva Lindgren i Älvsbyn köpte för 25 år sedan en rulltårta. Sedan dess har den legat i kylskåpet och när den öppnades i dag, var den som ny. -Helt fräsch. Den luktar ingenting, säger Eva Lindgren till SVT:s Nordnytt.Man hade önskat att nyheten var slut här. Tyvärr fortsätter den med en förklaring.
Enligt Livsmedelsverket har rull- tårtan sannolikt bevarats eftersom den är så torr och söt att inga bakterier får fäste i den. Men den ska inte vara farlig att äta, åtminstone inte mer farlig än den var när den köptes för 25 år sedan.
Orkar inte tänka ut någon sammanfattning eller avslutning. Hej då.
torsdag, december 15, 2011
Julekalendaaaria-lalala, del 15
Ibland får man vara med om goda saker också. Sånt som värmer. Sånt som gör en stolt. Som när en närstående person gör något fint.
Det hände idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4858909
Lyssna på samtalet och resonemanget!
Läs kommentarerna!
Det värmer som sagt.
Och visst hör vi alla ekot av gårdagens avsnitt av julekalendaaaria-lalalan? Det ligger där som en dov bakgrundston. Eller är det bara i mina öron det hörs?
Enda smolket i glädjebägaren är att Tvivlets julinsamling gick miste om detta. Det var ju så nära. Vilket outstanding record det hade blivit! Men det är klart; det är ganska jobbigt att behöva sms:a 200 gånger...
Det hände idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4858909
Lyssna på samtalet och resonemanget!
Läs kommentarerna!
Det värmer som sagt.
Och visst hör vi alla ekot av gårdagens avsnitt av julekalendaaaria-lalalan? Det ligger där som en dov bakgrundston. Eller är det bara i mina öron det hörs?
Enda smolket i glädjebägaren är att Tvivlets julinsamling gick miste om detta. Det var ju så nära. Vilket outstanding record det hade blivit! Men det är klart; det är ganska jobbigt att behöva sms:a 200 gånger...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
