Decembersöndag

Ordförande Alm hämtade mig kvart i tolv i en liten, liten Mazda. Det for snö i luften och mellan Piteå och Kalix virvlade snön längs E4:an. Nästan hela vägen malde i mitt huvud raden ur Vintersaga: "En långtradare i snörök mellan Kiruna och fjärran."
"Kiruna 336" visade skylten när två stora, svarta fåglar uppenbarade sig på viltstängslet.
- Är det en påkörd ren, undrade ordförande Alm på sitt kalixmål.
Jag tittade ner i diket och där tog 5-6 likadana fåglar för sig av den döda renen.
- Korpen är oerhört intelligent. Det finns många historier om korpar. Hugin och Munin till exempel. Gamla blir dom också.
- Hur gamla då, frågade jag.
- Uppemot 40 år. Men Hugin och Munin var väl 300 år, fast där är DNA-analysen lite oklar.
En halvtimme senare såg vi på långt håll ett spänstigt djur på väg över en äng.
- Är det häst eller en älg, frågade Alm.
- Jo, det är en älg, fyllde han i själv innan jag hann säga något.

Snöandet upphörde. Vi åkte genom byn Rolfs, eller "Rosch" som dom säger i trakten, och in i Kalix. Bandy väntade. Vi skulle se Kalix - Selånger på idrottsplatsen och det var härligt enögd stämning. Den allmänna analysen var att Selånger var det fulast spelande lag som besökt IP och att domarna var värdelösa.
Lagen var helt jämna och med åtta minuter kvar gjorde Selånger 3-3 på hörna och vi fick ännu en hörna i den allra sista minuten. Men skottet gick rakt i Kalixruset och den finske snabbskrinnaren Mikko Arnii fick bollen. Selångerliberon Daniel Edström hade inte chans att stoppa honom med sjysta medel utan fick precis fatt i honom med hjälp av en hakning. Daniel Edström gjorde segergest och åkte ut på matchstraff.
3-3 slutade matchen.
Det var en härlig dag i Norrbotten.