Mörkret

Tvivlets år börjar den tionde januari. Två dygn efter att Lena stannat mitt på Alnöbron, slagit på varningsblinkersen och hoppat över räcket. Hon var min mammas arbetskamrat.
Det är märkligt med arbetskamrater, eller studiekamrater i mitt fall. På ett sätt har man så oerhört mycket gemensamt, men ändå kan man gå där - halva livet i vissa fall - och aldrig riktigt känna varann. Ingen på jobbet visste att Lena mådde dåligt. Det är märkligt.
Vem känner man egentligen?

Gråtrocken. Weeping Willows "Brighter day", Moneybrothers "Nobody´s lonely tonight"... Jag förstår vad den ytterst är till för ikväll.