Oj, vad jag packade igår och idag. Det blev nog lite för mycket faktiskt. Det var slitsamt att ta sig till stationen. Å andra sidan, desto skönare att sätta sig på bussen och dra. Piteå var lite glåmigt idag.
Resan inleddes vidrigt. Med två jätteväskor skulle jag ta mig ner genom snön och blåsten till busstationen. Jag var rejält svettig när jag kom fram och bussen var naturligtvis försenad. 20 minuter redan mellan Luleå och Piteå, men allt som allt blev det bara en timmes försening till Sundsvall.
Vissa av Norrlandskustens bussar stannar inte lika ofta som andra och kallas "expressbussar" och på dessa måste man betala ett "expresstillägg" på tio kronor hur långt man än ska åka.
En kvinna som skulle till Byske - den första anhalten efter Piteå - sa på den allra strävaste finlandssvenska när hon lämnade över den där tiokronan:
- Ingen express idag direkt...
Bakom henne satt en gråskäggig man som frågade värdinnan hur mycket försenad bussen skulle bli till Skellefteå och det visade sig att det nog rörde sig om en halvtimme. Han, å sin sida, smekte då fram en lugn, lugn norrländska:
- Jaha. Ja, ja har tjugo minuter mellan bussarna. Jag ska till Arvidsjaur. Men men, vi får se vad som händer när vi kommer till Skellefteå.
Värdinnan ja. Hon hade väl ingen särskild dialekt, men pratade otroligt starkt och framträdde med självklar pondus trots att hon inte hade någon koll. Först var det en kille i Piteå som hade problem med att få in sin enorma basfiol i bagageutrymmet, men värdinnan kallade den hela tiden "bastuban". Och sen var det en kvinna som ville åka till Sikeå och fick till svar:
- Jag har ingen om vad det kostar, men det visar sig när jag slår in det på maskinen.
Och slutligen basunerade hon ut läsksortimentet:
- Cola, Fanta gul och röd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar