Personlighet.

Visst bor det en romantiker i mig. Jag är en fena på att packa, stuva och sortera, men på kvällarna drömmer jag om halvårslånga vistelser bland bohemer i Tanger. Och sedan vända åter till fots "blek som ett lik, avmagrad, med djupt liggande, vilda ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare".

Så såg tydligen den tyske poeten Friedrich Hölderlin ut efter ett halvår i Frankrike 1801-02. När han kom tillbaka hem fick han veta att hans olyckliga kärlek, hans Diotima, Susette Gontard avlidit. Hölderlin föll in i en "obotlig melankoli och levde över fyrtio år i ett tillstånd av andlig skymning, slagen till marken av det liv, som han dyrkat lidelsefullare än de flesta", skriver Gunnar Aspelin (inte mindre romantiskt) i sin Hegelbiografi.

Filosofen Hegel och poeten Hölderlin var kompisar. Om umgänget med Hegel skrev Hölderlin en gång i ett brev att det "är mycket välgörande för mig. Jag älskar de lugna förståndsmänniskorna, emedan man så väl kan orientera sig hos dem".

Jag skulle tro, när allt kommer omkring, att jag är mer utav en Hegel. Jag kan drömma om Tanger, men kommer aldrig återvända blek och avmagrad. Jag är för rik och förståndig. Dock, heglarna behöver sina hölderlinar, såsom dag behöver natt, som sanning behöver lögn. Och tvärtom. Tes-antites-syntes skulle Hegel ha sagt.

Jag forsätter att packa, stuva och sortera.