Morgon.

När vi gick och la oss var det åska och regnet har smattrat mot fönsterrutorna hela natten. Jag har vaknat först och gör allting så tyst jag kan. Vi bor i ett vindsrum med två takfönster. I det ena har jag stått med huvudet uppstucket och hört hur kyrkklockorna slagit halv tio, sett hur grannarna mittemot dukat fram frukost, lyssnat till fåglarnas sång och känt svala vindpustar ta sig innanför morgonrocken.

Och just nu händer det i Basel att solen bryter fram genom molnen. Regndropparna som sitter i långa rader på tvättlinorna ute på terassen glänser och gnistrar och jag kan börja skönja konturerna av Jurabergen långt där borta.

Jag brottas med frestelsen att väcka henne.