Ett privilegium jag har är att jag för det mesta kan sova tills jag vaknar, det vill säga utan att låta mig väckas av ett tidsinställt alarm eller dylikt. Den här morgonen vaknade jag istället av att telefonen ringde:
- Du, min chef har sagt åt mig att jag ska intervjuas av dig.
Så borde varje dag börja. Med villiga intervjuobjekt som ringer mig för att bestämma en tid att träffas och som ringer precis när min kropp är i läge att vakna. Jag var nu klarvaken och gick ut på balkongen från vilken jag såg mängder av barn och pensionärer spela plockepinn och leka tillsammans med mycket väldresserade pudlar och får.
- It's another beautiful day in Zamunda, basunerade jag ut och så sjöng vi alla Ob-La-Di, Ob-La-Da tillsammans.
Eller så regnade det, var fyra grader varmt och dimma så tät att man knappt såg grannhuset. Jag kommer inte ihåg riktigt. Men jag var hur som helst glad över telefonsamtalet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar