Tvivlets återkomst, del 1

Snart försvinner communityn Lunarstorm från nätet. Jag var där ett tag och skrev en del i det som kallades "dagbok".

Den 9:e februari 2001 skrev jag följande:

"Hej, kamrater.



Jag är ganska nyligen hemkommen från skolan och hade en helt fantastisk cykeltur på vägen hem. Det är ännu bara den 9:e februari, men det var så oerhört mycket som påminde om våren att jag blev alldeles till mig.
 Det är precis den här tiden på året och det här klimatet som får mig att vilja spela bandy.

Ni som vet nåt om mig kanske känner till det ambivalenta förhållande till den trevliga sporten.
 Just här och nu känner jag för att snöra på mig grickerna och lira fartfylld, intensiv bandy. Det är också ett bra sätt att hålla sig i form vilket jag tycker är viktigt. 

Men det är samma sak varje år. I december och januari känner jag oftast ingen lust att spela bandy. Jag vet inte varför. Ingen lust bara. 

Ja, jag vet inte. Jag fortsätter nog ändå…



Andra saker som för mig in i vankelmodets snåriga buskage är:

Victor Borge - var han så jävla rolig egentligen? Många saker är rätt billiga i hans uppträdanden.

Hultsfred - Ska jag bevista festivalen eller inte? Det är väl främst den ekonomiska faktorn som är avgörande. 

R.F.T.C - Är Rocket from the Crypts ”On a rope” en bra låt? Det börjar rätt bra, men den blir lite seg.

Att vara social - Det finns de som säger att jag faktiskt kan vara trevlig, så jag har funderat på att bli mer social. Men jag kanske bara blir konstlad och obekväm då. Över huvud har jag svårt att bara göra saker utan att fundera och då blir allt jag gör onaturligt på nåt sätt. Jag måste lösa upp hämningar jag har, men hur gör man det?

Om antingen-eller - Måste man alltid bestämma sig? Kan man inte få glida runt i tvehågsenhet och på så sätt vara öppen för förändringar? Om man bestämmer sig för det senare så har man ju bestämt sig för det i alla fall.
"

Jag känner mig ganska lik. Mer om det i del 2.