Mikael: "Jag såg ju då när bandagen ramlade av att alltihop var borta. Och då grät jag faktiskt. Jag ångrade mig på en gång. Det var något förskräckligt. Jag tänkte: Vad fan har jag gjort? Vad är det jag har ställt till med? Oj, oj oj. Nu måste du låtsas att du verkligen vill vara Mikaela."
Orlando: "Men du ville väl göra det här själv? Du hade ju tagit de stegen i den riktningen."
Mikael: "Jo, men jag är ju plikttrogen av naturen också. Jag är ju plikttrogen mot etalissemanget. Man kan ju inte bara dra sig ur. Inte när man har gått så långt. Så tänkte jag åtminstone."
Det här är alltså ur dokumentären Ångrarna. Jag säger igen: Se den. Den är intressant, häpnadsväckande, rörande, rolig och fin. Bland annat.
måndag, oktober 04, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar