Aten - dag 3.

I huset finns ett rum med en massa böcker ditställda av folk som varit huset tidigare. Alla möjliga sorters böcker. Den svenska högtidsboken, Röster från Närke, Hundra år av ensamhet... Där stod också ett par antologier med namnet Dagens dikt. Det rör sig alltså om dikter som lästs i radioprogrammet Dagens dikt i P1.

Jag bläddrade runt lite och stötte på Birger Norman. Han var från mina trakter. Eller nästan i alla fall. Han föddes 1914 i eller på Svanö i Kramfors kommun. Ett lyckligt sammanträffande är att Birger Normans dikt handlar om Aten.

Han som bär brödet

Vi rastade på en bänk av sten.
Vi såg planen komma in
eller lyfta
borta i diset över havsbukten.
Under oss låg den kalkstensfärgade
staden.
Det var i de branta
vägarna upp mot
Lykabettos.
Klippan
som kröner Aten.

Det var då han kom.
På huvudet bar han
en meterhög
pelare av bröd.
En yngling
med lätta steg.
Som hade han
vingar vid sin häl.
Rak
nästan dansande
under bördan.

Vi följde långsamt efter
och såg honom sitta
bland sina vänner.
Skrattade, rökte
en cigarett
som gick från hand
till hand.
Han var hemma här.
Det var hans berg
och hav.

I mitt hjärtas mörker
söker jag teckna
som med krita
mot en röksvärtad tid,
hoppet att du en dag
får välja -
vänner och den börda
du vill bära.

Detta hände alltså på Lykabettos. Själv var jag på ett annat berg idag, Filopappou. Jag såg ingen som bar en pelare av bröd, men jag såg två sköldpaddor. Under mig låg den kalkstensfärgade staden. Hade jag valt den börda jag bar? Jag vet inte. Jag vet inte vad för slags börda som avses. En tolkning är att arbetarförfattaren Norman här önskar att samhället inte ska vara så präglat av klasstillhörighet utan att man ska kunna göra sig vänner som kommer från lite varstans och att man formellt ska kunna utbilda sig till vilket jobb som helst.

Eller så betyder det något annat.