Julekalendaaaria-lalala, del 2

Åh, herrehud, nej, herregud, menar jag, vi är redan framme vid del 2!

Även idag ska det handla om en gammal statsminister. Han heter Carl. Jaha, tänker du, nu ska det handla om Carl Johan Thyselius här. Men nej, där bedrar du dig. Och det är inte heller Carl Swartz eller Carl Gustaf Ekman det gäller. Inte ens Karl Staaf, men det var ju uppenbart redan från början.

Det handlar förstås om Carl Bildt (att du inte tog det på en gång...?) och är kanske både lite roligare och lite allvarligare än gårdagens inlägg. Såhär skriver journalisten Björn Häger om när han en gång per telefon bad att få ut information om Bildts deklaration från Skatteverket:

- Var det något mer?
Jag var just på väg att tacka och lägga på. Kvinnan på Skattemyndigheten hade ju gett mig de uppgifter jag bett om från Carl Bildts deklaration. Men det var något med hennes lätt forcerade röst som signalerade att det fanns mer att begära ut. Så kom jag på frågan jag inte hade ställt:
- Har han överklagat?
En stund senare hade jag fått överklagandet faxat till redaktionen. Det blev en pikant nyhet i Ekot att Bildt som hade skattefri miljonlön för sitt FN-uppdrag i Bosnien överklagat för att slippa skatt även på sin svenska riksdagslön.

Häger skrev dessa ord för att illustrera en grej om journalister och offentlighetsprincipen, men det är ju naturligtvis ingen som minns det där om gåsen Bildt som levt hela sitt vuxna liv i politiken (skulle inte klara att driva en korvkiosk, enligt hands-on-mannen Bert Karlsson) och på ett förunderligt sätt klarat sig undan drev och ännu är att räkna med.

Tankesmedjan i P3 ger här en del av förklaringen: