Infall i juni.

Man klipper sig. Man låter håret växa ut igen.
Man trallar på melodier. Man glömmer bort texten.
Man tänjer lite på ryggen. Man kisar mot solen.
Man tänker "här kommer sommaren".

Man försöker hitta känslan, men hur glömt hur det var.
När man skrattade sig fördärvad.
När främmande städer var förtrollade platser.
När hjärtat var stort som hela universum och knappt fick plats i kroppen.








Fast det fick det ju ändå.

Konstigt.