onsdag, oktober 03, 2012

Förflutenheten.

Jag satt här idag och började plötsligt undra över var alla mina gamla MD-skivor är. Jag kunde inte plocka fram i min hjärna platsen där detta mitt privata lilla radioarkiv var placerat. En liten skräck infann sig att MD:arna skulle ha gått samma väg som alla mina affischer gjorde när jag flyttade från Piteå, nämligen ut i intet, spårlöst bort.

Jag började titta på tänkbara platser och redan på tredje stället stod den kartongfärgade kartongen där. På filmiskt vis fick jag blåsa bort dammet från den. Sedan öppnade jag locket och insåg direkt att samlingen stannade i maj 2007. Då gjorde jag min sista MD-inspelning och då avslutade jag min studentradiotid.

2001-2007. Allt finns inte samlat i lådan, men det ger en mycket bra bild. Från Bollen är rund med sportradioteatern Barry och programmet om det svenska tennisundret via Café, Verkligheten, Tusen dagar (härifrån), Betong, Bobby´s hammond, Popsie, SRS Topp 20 till min och Jonas resa i Jordanien, Syrien, Libanon och Turkiet. Det sista ledde också till en tredelad serie i P1 sommaren 2007.

Jag hade blivit proffs. En epok var över.

Två saker:
1. Det var alltid så svårt att få till bra ljud på mikrofonerna i studion.
2. Det var vansinnigt roligt att redigera.

Här nedan några stickprov ur förflutenhetens radiolandskap (med exempel på både dåligt studioljud och redigeringsglädje). Dessutom bakom kulisserna till Bollens tennisprogram. Höj volymen!

   Järryds telefonsignal by Tvivlet

   Accelerator - The big one by Tvivlet

   Ljudäventyr 9 april by Tvivlet

2 kommentarer:

Turbo sa...

För att (förhoppningsvis korrekt) citera ännu ett minnesvärt uttalande: Ja, det är bara fina minnen.

Johan sa...

Där orden tar slut tar ljuden vid.

All dynga vi gjorde, tänk att du kunde redigera den så här. Och att farmor var så bra, hon kunde ju - borde ju - varit med varje vecka, men det skulle hon knappast gått med på.

Själv kände jag tvärtom pressen att låta, att ringa folk fastän jag inte var påläst. Hela entreprenörskapsgrejen om att låtsas att man kan. Det var slitsamt.

Men både Äpplet och Järryd, där funkade det ändå med charm och tur. Äpplet höll på och ledsna när han skulle beskriva lite pingishistoria men jag avbröt honom och frågade vad han själv tyckte om att spela med den större bollen som kommit då ("bra för oss gamla och långsamma"). Man hör hur osugen Järryd är innan han får kommentera ringsignalen.

Ulriks reportage var ojämförligt bättre än det mesta annat vi gjorde. Undrar om någon fattade det. Är rätt säker på att han inte fick höra det då.