Tack?

Konduktören flydde från Turkiet på 90-talet. Det är i stort sett det enda jag vet om det. Och att han dök upp i min klass. Var det i femman eller redan i fyran?

Nu är det årets hittills varmaste dag - över 30 grader - och plötsligt sticker någon fram en Coca-Cola under näsan på mig. Det är han. Han vill vara bussig. Och jag som aldrig dricker colaläsk. Jag minns hur han blev utstött i klassen. Varför vill han ge mig en Cola? Jag måste ta emot den här. Eller? Jo. Jag tar emot den. Han är diskret, så jag nickar bara ett tack.

Han går iväg. Jag börjar fundera över alternativen. Gå ikapp honom och be om en annan smak? Nej, han bjöd från ingenstans, då kan man inte börja konstra. Dricka upp den? Nej, det vill jag ju helt enkelt inte. Byta ut den på eget bevåg?

Lång blick genom vagnarna. Han är på väg bortåt. Tre kylskåp på rad i tåggången. I första bara frukt och choklad. Nästa tomt. I tredje dryck. Jag tar första bästa. Colan byts ut mot en Fanta. Jag går snabbt tillbaka till min plats. Ser inte åt någon annan passagerare.

Så, här sitter man nu och känner sig både lite otacksam och som en tjuv. Dessutom med rädslan att min gamla skolkamrat ska komma förbi och se att jag dricker Fanta.

Tåget stannar i Härnösand.

Vad du ska trassla till det, Tvivlet.