På den sjunde dagen sprang han återigen upp på berget. Det dammade kring fötterna på honom. Förutom stenar och grus bestod den bara av torrt gräs. Han klev snett. Han tappade fotfästet allt som oftast. Han kämpade uppför berget. Och i munhålan växte sig törsten större och större.
Jag kom på idag att mina löprundor finns ju perfekt gestaltade på film: Öppningen av Yrrol.
Jag kom på idag att mina löprundor finns ju perfekt gestaltade på film: Öppningen av Yrrol.
1 kommentar:
Den scenen i Yrrol, en klassiker. Och Aten. Aten är i jämförelse en sjuhelvetes metaklassiker i kubik, ja kanske ända upp till femte dimensionen.
Det var inte det jag tänkte skriva.
Jag tänkte skriva att Areopagen, det är verkligen ett ställe värt att besöka. På den klippan samlades Atens rådmän i en väldig massa år. De kasade runt i sandaler och togor och bestämde över sin lilla mäktiga stat. Därför är klippan jävligt hal. Men i egenskap av klippa är det ändå en fantastiskt beständig plats. Wikipedia säger att Paulus varit där också. Jag drar en lans: Areopagen, det är Atens finaste plats.
Skicka en kommentar