Kollage.

Ibland har jag allting på gång samtidigt.

Stretchar, dricker lite vatten, diskar en kopp, stretchar, tar en tugga pastasallad, går på toa, dricker lite vatten, klottrar ner stödord till ett blogginlägg, går runt rastlöst i vardagsrummet, tar en tugga pastasallad, stretchar, klär av mig, tar en tugga pastasallad, duschar, dricker lite vatten, slår igång datorn, tar en tugga pastasallad, lägger tillbaka en ryggsäck i garderoben.

Går i bitar.

När blev jag såhär? Beror det på distraktionskulturen jag utsätter mig för när jag jobbar på internet mer eller mindre hela dagarna? Förresten är jag där när jag inte jobbar också? Tittar på skärmen där det nästan alltid finns något som inte har med saken jag egentligen har för handen att göra. Alltid något annat som vill ha min uppmärksamhet.

Jag har hört att när hjärnan under en tid har bearbetat många intryck börjar den efter ett tag vilja ha fler intryck att distrahera sig med. Och att man måste ta det lugnt ett bra tag innan det där går över. Till en början får man abstinensbesvär i form av rastlöshet.

Tja, jag vet inte. Helt bra känns det inte i alla fall. Jag vill vara samlad, men det kanske inte går.