Priset.

Litteraturhösten har pågått bra precis en månad här på Tvivlet och just idag är vi många som blir hjälpta på traven till att tänka på litteratur. Svenska akademien har precis offentliggjort årets nobelpristagare. Det blev Tomas Tranströmer.

En gång var jag på poesifestival anordnad av tidningen 00-tal. Ett av uppträdandena bestod i att slagverksensemblen Kroumata tolkade dikter av Tranströmer. Det är något av det mest abstrakta jag har varit med om.

Men det finns en dikt av Tranströmer som jag gillar skarpt. I alla fall hälften av den. Den heter Dagsmeja.

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som 

glödde.

Snön lyste och alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 

gram inte mer. 

Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm

och kall.

Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn

framför sig. 

Familjerna gick ut, de såg öppen himmel för första gången

på länge.

Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.

Dikten fortsätter ungefär lika långt till med något om timmerstockar och flygplan.

Fotnot: Tidskriften 00-tal heter numer 10-tal.