Vad ar det med alla som skriker nar de pratar i telefon eller dodar tangentbordet nar de skriver? I ett alldeles fantastiskt fredagsljummet Damaskus stor dessa idioter friden. Jag vill ju bara kolla min mejl. Inte hora er kackla och hamra. Aja, smaaktigt att klaga pa sadana grejer forstas.
Fredagar ar sondagar har och jag alskar sondagar i storstader. Damaskus ar en larmig sexmiljonersstad som till vardags dranks i tutor och trafik. Idag ar butikerna stangda, folk tar en kaffe pa cafeet pa hornet och trafikbruset hors bara pa avstand. Pa en fredag som denna ar det boneutropen som dominerar ljudmiljon. Det ska vi spela in.
Jag har ont i halsen och Jonas ar trott hela tiden. Han ligger just nu och sover pa hotellrummet. Det ar markligt hur en nedtrappning infinner nar man borjar se slutet pa nagonting. Nej, det har haller inte. Om en vecka lamnar vi Istanbul for Sverige. Battre an sahar kan vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar