Dag 28

Vi akte upp pa berget och sag Damaskus breda ut sig med miljontals lampor i den syriska natten. Efter fyra veckors intervjuande i Amman, Beirut och Damaskus var det nu dags for det allra sista samtalet.

Sangerskan Lena Chamamyam sag ut over staden. "Det ar som en spegel av himlen", sa hon. "Jag vill att min musik ska vara som den har staden, lika varm." Sedan sjong hon det vackraste hon kunde for oss.

Jag och Jonas kanner oss ratt nojda. Det kan nog bli ganska bra radio och en och annan fin tidningsartikel av det har. Vi far se.

Harnast vantar dock en mardrom. Ikvall satter vi oss pa bussen mot Istanbul. En resa pa sisadar 36 timmar. Jag vet inte hur vi har tankt riktigt. Just nu ar jag ganska nojjig over att min mage som har varit i exemplariskt skick under hela resan ska fa for sig nagot. Jag menar, tank om magsjukan slar till under den har monsterbussresan, da ar det inte roligt att vara manniska.

Hej da, Damaskus. Tack hotell, tack falafel, tack morotsjuice, tack italienaren pa hornet, tack ci@o net och tack alla trevliga musiker. Inte tack Anas Abou Kows.