Prolog.

Några regnstänk träffar Tvivlet när han drar sin resväska längs Vasabron. Från vänster till höger har han fyra pampiga byggnader i form av Riksdagshuset, Högsta Domstolen, Riddarhuset och Norstedts förlag.

Han tittar på Riksdagen och tänker att han visserligen är en pragmatiker av rang, full av kompromissvilja, men att den grundläggande övertygelsen nog saknas.

Blicken vandrar vidare till Högsta Domstolen. Hålla rätt på alla de där krångliga lagtexterna? Går icke.

Så till Riddarhuset. Nej, här blev det fel redan från början. Eller kan han gifta sig in kanske? Det får bli den allra sista utvägen i så fall när allt och alla har honom övergivit. Tvivlet Natt och Dag skulle klinga fint.

Kvarstår Norstedts. De blå neonskyltarna signalerar mer skrällig kommers än humanistisk högborg. Hur är det möjligt för en poet av ärlighet att ha sin hemvist här?

Valet mellan adel, jurister, politiker och böcker ter sig ändå enkelt. Tvivlet kröker lite på nacken när regndropparna blir fler och större. I morgon förmiddag går flyget till Aten där han sätter sig strax nedanför Akropolis platå. Han har samlat ihop sina anteckningar. Nu ska det bli litteratur.